Stridshingst eller åsna?

En häst gnäggar, en moderatledare gnällar... Tja närmare kan jag inte komma. Allt annat är att förolämpa hästar. Men finns det idag en person under den politiska masken eller är det så att man blir ett med uppdraget? Stylingen för att inte vika av, har gått för långt. Det är dags att ta fram personligheterna i partiledarna och då är inte en häst som Reinfeldt ska vara.

Så firar Fredrik Reinfeldt tio år som moderatledare. Ska börja med att erkänna att det är bra att suttit så länge som partiledare i dagens politiska klimat. Men sedan får det vara stopp på generösa tillrop. För vad har han åstadkommit under denna period och särskilt under den tiden då han också kan titulera sig statsminister. De arbetslösa går arbetslösa, de sjuka är sjuka, de unga står utanför. De rika har blivit rikare. Reinfeldt kallar sig stridshingst. Jojo så det kan bli.

Men om vi lämnar politiken och ser på personen och försöker se den där stridisen i Reinfeldt. Det liksom fungerar inte. Jag kommer till en envis åsna med stora ögon på sin spets. Strid och Reinfeldt är liksom inte i samma mening. Visst försökte ha vara arg på senaste debatten men på mig så fungerande inte det. När han påtalade att han ”hatade utanförskap” så var det inte hjärtat som talade utan retoriken. Och där är nog en del av den botten vi ser. Det är svårt att finna Reinfeldt. Vi ser en person som är partiledare, statsminister men innanför var tog människan Reinfeldt vägen?

Men han är inte ensam. Allt fler av partiledarna blir mer en symbol än en individ. Hjärtat är allt mer på väg bort från politiken och ersätts med skarpt skrivna monologer som ska passa på alla grupper och med det inte skrämma någon eller göra att man sticker ut. Så se till att kasta ut lite PR-nissar och kom ihåg varför ni blev valda. Och inte blev Reinfeldt vald på att gnägga runt som en stridshingst. Inte ens en stridspitt…Nä en åsna landar jag på och det behöver ju inte vara fel, eller?...

Media mm: Peter Johansson, Antonsson, Ab, SvD, Martin Moberg, DN, SVT, Exp.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, #pldebatt, Mona Sahlin, Håkan Juholt,

Dress like a man, eller?

Både Calle Friden och Johan Westerholm fångade upp ett spår som jag också varit inne på. Hur vi/P-nissar ska styla om våra ledare till en färdig tryckt mall. Om det är trångt så är det bara att klämma på så ska de gå in. Men vi valde dem av en anledning. Den anledningen försvinner för var dag som de sitter fast i mallens folk...

Mona Sahlin, ni vet hon i jeansjackan som inte snackade som andra politiker. Hon som gjorde det krångliga begripligt och så g ut som du och jag (även om jag inte gillar jeans eller passar i). Ni vet han som kom från Oskarshamn där båtar går i land. Han med en gammal trasig tröja och illasittande kavajer och slipsen på sned, om han hade någon. Ni vet Juholt den där talaren av rang. Den där spolingen som klev in på scenen och mästrade Göran Persson på ett friskt sätt i debatten 2006 han blev statsminister och den gråa kappan åkte på och sedan så har blicken svalnat för var dag som gått. I söndags såg vi en före detta metallarbetare som tagit på sig den lila maktslipsen och så var han också en i de gråas skara...

Vi politiker som kommer upp sig får inte se ut som vi vill längre. Vi mannekängas om och orden slipas så att det ska låta om vi är alla lika. De färgklickar som gjorde oss valda, populära raderas och in i en gr massa som gör att vi inte kan skiljas ut i mängden. Unga tjejer/kvinnor förpassas i en Margret Thatcher look som mer skrämmer än lockar. Den senaste i raden är Annie Lööf som är den yngsta men känns som en av de äldre. Jag beklagar denna utveckling.

Nu sitter jag i plenisalen i Vimmerby Stadshus och väntar på att få träffa alla ungdomar. Än så länge så är jag som jag vill, men är livrädd att få ta steget och inte längre få ha min halsduk runt halsen utan en lila slips, ja jag har kollat i garderoben och det finns ingen. Men i går köpte jag plommonfärgade byxor. Vet inte om det är ok men sådan är jag...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, #pldebatt, Mona Sahlin, Håkan Juholt,

Det var Kent Person, Reinfeldt möte i #pldebatt

Igår såg vi en aggressiv moderatledare i partiledardebatten och den gamla tröttheten var som borta för en kväll. Idag kan vi förstå varför. Det var kanske inte Stefan Löfven som han såg framför sig i utfallen utan sin partisekreterare Kent Persson…

Idag så kan DI publicera artiklar som visar på att det inte står rätt till i moderaterna. Vi vet att de svajar i Kalmar, finns en osäkerhet i Vimmerby och stormar på Schönfeldts gränd i huvudstaden. Så länge Per Schlingmann fanns vid rodret så kunde han hålla samman skutan. Bilden att Kent Persson har tagit med sig personkonflikterna från Örebro till huvudstaden och med det rakt in i hjärtat på det parti som ska vara det ledande på den borgerliga sidan. Partiet som sliter för att få en statsbärande image. För varje solkighet som Kent Persson lyckas leverera så spelar det ingen roll hur mycket Reinfeldt kramar om Obama. Det är ett parti i svajning…

Samtidigt som politiken inte håller samman så kommer angreppen från de gamla moderaterna som inte är nöjda med svängningen åt vänster. I Kalmar är det typfallet. Även i Vimmerby svajar det när den ensamme ledaren Micael Glennfalk inte är vid bordet. Frågor bordläggs i fullmäktige i vantan på att han ska komma hem från semestern för att ordna rättning i leden. En klart osund kultur växer fram. Men risken att världen ska öppna upp moderaterna med tvingande lagar var pengarna kommer ifrån så drar sig de gamla givarna tillbaka och för en annan så väcker det frågan vad fick de för pengarna, för om de är trogna sympatisörer vad har de att dölja?

Så det var inte Stefan Löfven som var målet med Fredrik Reinfeldt ilska i går. Det var Kent Persson som stod där i pulpen mitt emot. Det var vetskapen om dagens artiklar i den för moderaterna så viktiga Dagens industri som tände glöden i den annars så avsomnade moderatledaren. Vetskapen om att hans sista strid nu hade börjat på allvar. Ty under stenarna planeras säkert Fredrik Reinfeldt avgång. Frivilligt eller under tvång… En sista fråga är om Kent Persson hinner gå före eller efter?

Men dagens humor är nog detta "När Di i går sökte Kent Persson för en kommentar valde han att avböja. Det visade sig samtidigt att hans pressekreterare Anna Lööf valt att sluta och fått nya arbetsuppgifter inom partiet."

Media mm: DI, DI2, DI3, Alliansfritt Sverige, AS2, Exp, Ab, Ab2, SvD, SVT, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, moderaterna, Kent Persson, Fredrik Reinfeldt, #pldebatt,

#pldebatt Nyanser av lila

Inte blev jag klokare. Kan konstatera att borgarna är väldigt ense om att vara emot oppositionen. Att tro att man ska få något blir klarlagt en sådan här kväll är naivt att tro. Det enda som kan ge något är hur partiledarna säljer in sig till väljarna. Men samtidigt så är risken stor att man skrämmer dem. Men hur många väljare sätter av 2 timmar en söndagskväll?

Tja inte vann väljarna denna kväll. Statsmannapoäng till Löfven som bjöd in till blocköverskridande samtal om frågorna, men möttes av den iskalla handen av Reinfeldt. De små partierna hindrades av Reinfeldt att ge öppnande svar. Att Reinfeldt skulle förlora sin allians är mer än moderatledare klarar av. Frågan är om inte hans position kan börja vara svajig då siffrorna talar ett språk som innebär inte en tredje gång.

Det var en het debatt i inledningen och partiledarna kastade sig över varandra. Kunde känna att pulsen under den första halvan ökade men så kom avbrottet med Aktuellt och kaffe, bulle och valium verkade serveras för hettan var borta. Kunde önska att vi fick ett mer resonerade men icke utan orden slängdes på varandra i ett långsammare tempo. Tycker att Reinfeldt jagade sin form med hätska utfall mot Löfven utan att det lyckades. Vidare så irriterandes hans hånleende. Såg hur Annie Lööf försökte

bli statsman samtidigt som hon ärvt Maud Olofssons roll som hyllare av Alliansen. Göran Hägglund var ovanligt svag i debatten och om det berodde på den mossgröna slipsen vet jag inte. Men Mats Knutsson, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven hade nyanser av lila på sina slipsar. Åkesson var med. Jonas Sjöstedt tog ett antal poäng och var inte dogmatisk gällande vinster i välfärden. Åsa Romson var som vanligt. Tyvärr så passerar hon mig.

Kunde känna att Stefan Löfven var lite tydligare. Det kändes som om han var lite övertänd blandad med nervositet. Att det inte längre var första debatten. Att det fanns högre krav på honom nu. Kanske det är så att Löfven inte fungerar i en partiledardebatt. När han tog debatten mot Reinfeldt i Aktuellt för ett par veckor sedan var det en bättre Löfven. När han står i talarstolen så är han bättre. Så formatet spelar roll, men kan det avgöra vem som vinner val. Är det så att denna kväll utsåg en partiledare så blev det nog programledningen som tog makten över riket.

Några ord och citat som gällde:

”Det är synd att påstå att någon ljuger men du är väldigt flexibel med sanningen” är nog ett av kvällens snyggaste repliker av Löfven på Reinfeldts påståenden om budgetmotionen

Annie Lööf påtalade ett antal gånger att hon/regeringen ”levererat resultat” och alla undrade var de var någonstans.

Jimmie Åkesson i flyktingdebatten ” Vi kan inte svälja människor”

”Och låt oss konstatera” säger Fredrik Reinfeldt och debatten går vidare och inget nytt framkom ikväll

Till sist så påtalar Reinfeldt i eftersnack på SVTplay att det enda som gäller är Socialdemokraternas budgetmotion... Allt ljus på oppositionen med andra ord. Får se om jag återkommer i ämnet under morgondagen
Media mm: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, SvD, SvD2, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, Exp, Exp2, SR, SVT

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Partiledardebatt, #pldebatt

Att styra med ett parti?

Varför ska man styra med Miljöpartiet och Vänsterpartiet och varför ska man inte styra med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. En sak är det som avgör. Personen som är företrädaren, lokalt, regionalt eller nationellt. Det är både problemet och ljusningen med dessa partier.

Alla andra partiet har en relativt fast politik som inte skiljer sig oavsett vem som sitter som främsta företrädare. Men i Vänsterpartiet är det hela vägen från kompis med Stalin och småmord till Sosse till vänster. Nr det gäller Miljöpartiet är brädden liknande från morotskramarna till nyliberala med en ”touch of klimat”. Det är inte lätt att planera en politik med dessa partier då man inte vet vilken linje som gäller. Ska säga att i dagsläget jobbar bra med dem båda i kommun och landsting. Men det hänger på företrädarna… Så när regeringsfrågan ställs så är det svårt att svara på den. Vilken linje gäller om ett år och vilka är satta att föra den.

Så det är inte lätt att svara på frågan om vem man vill styra med. Ty att sätta ihop ett lag är inte alltid att ta de bästa spelarna om de inte klarar att passa varandra. Då blir det varken mål eller framgång. Om lite mer än en timme är det partiledardebatt. Då kanske vi kan se vem som gillar vem? För vem har sagt att de fyra ledarna för Alliansen gillar varndra? Nä inte så mycket. Alla är sura på Fredrik Reinfeldt som bestämmer allt och ger lite smulor till alla utom Annie Lööf som inte får nått de redan är ute ur riksdagen och det är ingen ide att ödsla politik eller tid på det partiet… Funderar på att se Zlatan men det blir nog debatten i alla fall… Men?...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Partiledardebatt, #pldebatt

Otakt

Idag är det partieldaradebatt och alla nördar inom politiken jublar, men över vad? Att hoppas Löfven vinner slipskriget över Reinfeldt. Men både Hägglund och Åkesson brukar ha snyggare slipsar… Kanske inte så statsmannamässiga utan mer partyaktiga… Och kanske det är för lite party i politiken?

Den borgerliga fyrklövern går ut hårt i dag med en debattartikel där de på något sätt ska peppa sina egna, för nya sympatisörer får de inte med dagens artikel. Att måla bilden av att landet mår bra blir lite skämtsamt då vi varje dag ser utanförskap, en icke fungerande äldreomsorg, skola, sjukvård och massarbetslöshet. Ingen sjukdomsinsikt utan mer påtala att det är de andras fel. De andra som inte styrt på sju år och som lägger förslag som inte kommer bli realitet… Men farliga är de. Glömde att de som inte styr inte bestömt hur de ska styra och de som nu styr gör de till en stor fråga utan att tänka på att de fyra ser ut att bli två eller kanske till och med en…

Men samtidigt som vi ser hur det öppnar upp sig för en konflikt på den svenska politiska himlen som är frågan om oppositionen tar den möjligheten. Vänsterpartiet försöker finna konfliktytan mer går samtidigt inte i takt med väljarna och har en historia som gör att de skrämmer mer än lockar. Sverigedemokraterna ger svar på frågor som få och belönas av väljarna i opinionen. Vi må ogilla det och sätter igång en debatt om hur vi ska ta debatten om debatten. Inte hur vi ger svar på de frågor som faktiskt väljarna ställer. Hur bekämpar vi arbetslösheten, utanförskapet och de problem som uppstår i samband med invandring. För vi ser dem. I Malmö, Södertälje, Husby och de mindre orter som huserar flyktingboenden. Det finns problem. Det finns frågor som måste få svar. Det handlar inte om att minska flyktingmottagandet utan att göra rätt från minut ett. Men det är lättare att ta debatten om debatten…

Ikväll så kommer partiledare och språkrör stå och sälja in sina respektive budgetar medan svenska folket undrar över vilket samhälle som vi lever i. Undrar om det finns en trygghet kvar och hur stor den i så fall är. Den modell som gjorde medelklassen trygg är naggad och sakta så är det en stor majoritet som känner att de inte litar på att samhället finns där när behoven uppstår. Vad händer om jag blir sjuk, om sonen inte klara skolan, när mamma inte klarar sig själv. Det finns en otakt som blir allt tydligare för var dag som går. En otakt som ingen orkester verkar kunna rätta till och publiken sviker då det klingar falskt från orkesterdiket. Otakt…

Media mm: Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, Exp3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SVT.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, Partiledardebatt, #pldebatt