Svajar på kanten till höger

Bilden som växer fram av den svenska politiken är ett moderaterna som fått självförtroende och ett socialdemokratiskt parti som tappat det. Även i de kommuner och landsting som de sitter i majoritet törs de inte lita på sin egen ideologi och känsla. Bilden är ett parti som svajar och söker sin själ. Anförtrodda till PR-nissar söker de land och rike runt när de bara behöver fråga gräsrötterna var de är någonstans.

Socialdemokraterna har alltid varit ett toppstyrt parti med starka ledare. Under har det funnits en folkrörelse som spridit budskapet och som ledningen kunnat luta sig tillbaka på om det funnits en osäkerhet och värderingarna. Det är tydligt att socialdemokraternas nya bild har svängt om i det politiska Sverige. Den lojalitet och det förhållningsätt som fanns till det ledande partiet är brutet och nya krafter söker sig fram. En del sunda och en del riktigt osunda.

Jag har precis läst ut Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten” utgiven av Karneval förlag och det ger en bra bild som kompletterar de andra böcker som kommit ut om svensk politik och främst då framväxten av de ”nya” moderaterna och socialdemokraternas förändring. Ja jag vågar nog säga att mitt parti har ändrats och inte i en positiv riktning. Från att varit ett självsäkert parti som tidigt kunnat upptäcka de skiftningar som kommit och därifrån korrigerat politiken för att närma sig målet, ser man nu ingenting och irrar ensam på ett öde hav medan andra finner säkrare vägar framåt. När samhället och väljarna skriker på vänsterfokuserade lösningar på välfärdens problem så söker socialdemokraterna sig bort från den egna politiken och triangulera sig med högerns tankar som folket allt mindre vill ha.

Grunden till trianguleringen är från USA och Bill Clintons strävan att vinna valet för demokraterna. USA ett land som så länge var präglat av republikanernas högervindar att skulle man vinna var man tvungen att ge sig ut på den arenan. Clinton gjorde det och vann. Samma händelse kunde vi se i England där Thatchers högerpolitik varit rådande och Tony Blair inte hade en chans om han inte närmade sig detta. I Sverige rådde andra omständigheter. Där fanns/finns den socialdemokratiska hegemonin och moderaterna fick göra en vänstersväng för att kunna nå makten. Mitt eget parti ser inte att man äger hegemonin som rådet utan tror att man måste ta ett kraftigt steg åt höger istället för att ligga kvar i den fåran som råder.

Om jag återgår till boken så pekar Aron Etzler på Reinfeldts debattstil. Hur han hela tiden ställer sig utanför och låter recensera debatten motståndarförslaget målar scener där han låter väljarna välja. Samma stil återfinns hos Christer Jonsson (c) som är oppositionsråd i Landstinget i Kalmar län. En stil som gör att de är svåra att syna och som kräver helt andra retoriska knep för att nå.

Erkänner att jag varit lite vilsen själv med att alltid litat på att min partiledning har haft förmågan att se vart det blåser och styra utifrån detta. Men jag känner mig allt mer osäkrare på att de har kvar den kunskapen. Känns bedrövligt att skriva detta, men när skribenter från höger till vänster gör likvärdiga analyser så känner jag mig allt tryggare i att jag står rätt. Den där pragmatiska politiken som bottnar i en stark ideologi. Att kunna skilja på höger och vänster, men ibland fatta beslut som kan upplevas som höger.

Reinfeldteffekten är en bra skriven bok som bör läsas för att få ännu en pusselbit i det politiskapussel som pågår dagligen och som i sin tur kommer avgöra vem som avgår med valsegern i valet september 2014. Att ett allt mer fokus läggs på person än politik verkar vara givet. Hur vi socialdemokrater har svårt att förhålla oss till det utan vill att allt ska fokusera på politiken. Men om det inte finns en tydlig politik och inte en tydlig ledare så är det kört redan från starten. Helst båda men framförallt en tydlig ledare är det avgörande i dagens politik. Vi kan se de ”nya” moderaterna som ett levande exempel på det. 

Idag så publiceras undersökningar som visar på att Reinfeldt tappar i förtroende och att Löfven närmar sig snabbt. Samtidigt så får åter de "rödgröna" egen majoritet i en annan undersökning. Visst är det kul, men samtidigt så är faran att valet redan är vunnet här. 

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SVT2, SR

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Aron Etzler, Reinfeldteffekten

Ovanför de egna reglerna

Gärna en förundersökning för att stärka din ställning inom moderaterna eller är det numera bara M? Moderaterna under Bohman som var partiet lag och ordning framför alla. Kan till och med vilja kalla det batongparti. Men sakta så ser vi hur tvivelaktiga aktieaffärer, tveksam inblandning i internationella oljeaffärer i Afrika, förundersökningar av åklagare verkar meriterande än dömande. 

Jag minns drevet mot Mona Sahlin som drev henne till time-out för några toblerone. Men i samma veva satt den dåvarande riksdagsledamoten från M Per Unckel med ett liknande kvitton. Där var det inga problem. Allt hade sin gilla gång. Sedan vet vi alla om Carl Bildts tvivelaktiga deltagande i Lundin Oils affärer i Afrika. Affärer som är under utredning av åklagare. Och så idag hur minister Billström åkte dit på en förundersökning. Men i partiet M så sitter man säker numera. Dömas och jagas ska bara alla utanför partiet göras. Enligt egna regler är time-out grundregeln när man påträffas med fingrarna i syltburken och särskilt när de är så djupt nere att en åklagare kommer springande och skriker förundersökning. Vi kan se att det har utvecklats ett #Lexbildt som nu gäller alla sittande statsråd och moderater i ledande positioner

Moderaternas, ursäkta M, jakt mot ett parti som alla andra har nu spårat ur och en tro på att förundersökningar är ok för det politiska förtroendet... Väntar ivrigt på vad som är nästa steg? Förundersökningar, hingstar, personalbrist, ekonomiska bekymmer... Tja det går bra för Reinfeldt nu.

Media mm: Peter Johansson, SR, DN, Johan Westerholm, Ola Möller, Exp, Alliansfritt Sverige, DN, Ab, SR.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, moderaterna, M, Tobias Billström, Fredrik Reinfeldt,

Stridshingst eller åsna?

En häst gnäggar, en moderatledare gnällar... Tja närmare kan jag inte komma. Allt annat är att förolämpa hästar. Men finns det idag en person under den politiska masken eller är det så att man blir ett med uppdraget? Stylingen för att inte vika av, har gått för långt. Det är dags att ta fram personligheterna i partiledarna och då är inte en häst som Reinfeldt ska vara.

Så firar Fredrik Reinfeldt tio år som moderatledare. Ska börja med att erkänna att det är bra att suttit så länge som partiledare i dagens politiska klimat. Men sedan får det vara stopp på generösa tillrop. För vad har han åstadkommit under denna period och särskilt under den tiden då han också kan titulera sig statsminister. De arbetslösa går arbetslösa, de sjuka är sjuka, de unga står utanför. De rika har blivit rikare. Reinfeldt kallar sig stridshingst. Jojo så det kan bli.

Men om vi lämnar politiken och ser på personen och försöker se den där stridisen i Reinfeldt. Det liksom fungerar inte. Jag kommer till en envis åsna med stora ögon på sin spets. Strid och Reinfeldt är liksom inte i samma mening. Visst försökte ha vara arg på senaste debatten men på mig så fungerande inte det. När han påtalade att han ”hatade utanförskap” så var det inte hjärtat som talade utan retoriken. Och där är nog en del av den botten vi ser. Det är svårt att finna Reinfeldt. Vi ser en person som är partiledare, statsminister men innanför var tog människan Reinfeldt vägen?

Men han är inte ensam. Allt fler av partiledarna blir mer en symbol än en individ. Hjärtat är allt mer på väg bort från politiken och ersätts med skarpt skrivna monologer som ska passa på alla grupper och med det inte skrämma någon eller göra att man sticker ut. Så se till att kasta ut lite PR-nissar och kom ihåg varför ni blev valda. Och inte blev Reinfeldt vald på att gnägga runt som en stridshingst. Inte ens en stridspitt…Nä en åsna landar jag på och det behöver ju inte vara fel, eller?...

Media mm: Peter Johansson, Antonsson, Ab, SvD, Martin Moberg, DN, SVT, Exp.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, #pldebatt, Mona Sahlin, Håkan Juholt,

Dress like a man, eller?

Både Calle Friden och Johan Westerholm fångade upp ett spår som jag också varit inne på. Hur vi/P-nissar ska styla om våra ledare till en färdig tryckt mall. Om det är trångt så är det bara att klämma på så ska de gå in. Men vi valde dem av en anledning. Den anledningen försvinner för var dag som de sitter fast i mallens folk...

Mona Sahlin, ni vet hon i jeansjackan som inte snackade som andra politiker. Hon som gjorde det krångliga begripligt och så g ut som du och jag (även om jag inte gillar jeans eller passar i). Ni vet han som kom från Oskarshamn där båtar går i land. Han med en gammal trasig tröja och illasittande kavajer och slipsen på sned, om han hade någon. Ni vet Juholt den där talaren av rang. Den där spolingen som klev in på scenen och mästrade Göran Persson på ett friskt sätt i debatten 2006 han blev statsminister och den gråa kappan åkte på och sedan så har blicken svalnat för var dag som gått. I söndags såg vi en före detta metallarbetare som tagit på sig den lila maktslipsen och så var han också en i de gråas skara...

Vi politiker som kommer upp sig får inte se ut som vi vill längre. Vi mannekängas om och orden slipas så att det ska låta om vi är alla lika. De färgklickar som gjorde oss valda, populära raderas och in i en gr massa som gör att vi inte kan skiljas ut i mängden. Unga tjejer/kvinnor förpassas i en Margret Thatcher look som mer skrämmer än lockar. Den senaste i raden är Annie Lööf som är den yngsta men känns som en av de äldre. Jag beklagar denna utveckling.

Nu sitter jag i plenisalen i Vimmerby Stadshus och väntar på att få träffa alla ungdomar. Än så länge så är jag som jag vill, men är livrädd att få ta steget och inte längre få ha min halsduk runt halsen utan en lila slips, ja jag har kollat i garderoben och det finns ingen. Men i går köpte jag plommonfärgade byxor. Vet inte om det är ok men sådan är jag...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Stefan Löfven, Fredrik Reinfeldt, Annie Lööf, #pldebatt, Mona Sahlin, Håkan Juholt,

Det var Kent Person, Reinfeldt möte i #pldebatt

Igår såg vi en aggressiv moderatledare i partiledardebatten och den gamla tröttheten var som borta för en kväll. Idag kan vi förstå varför. Det var kanske inte Stefan Löfven som han såg framför sig i utfallen utan sin partisekreterare Kent Persson…

Idag så kan DI publicera artiklar som visar på att det inte står rätt till i moderaterna. Vi vet att de svajar i Kalmar, finns en osäkerhet i Vimmerby och stormar på Schönfeldts gränd i huvudstaden. Så länge Per Schlingmann fanns vid rodret så kunde han hålla samman skutan. Bilden att Kent Persson har tagit med sig personkonflikterna från Örebro till huvudstaden och med det rakt in i hjärtat på det parti som ska vara det ledande på den borgerliga sidan. Partiet som sliter för att få en statsbärande image. För varje solkighet som Kent Persson lyckas leverera så spelar det ingen roll hur mycket Reinfeldt kramar om Obama. Det är ett parti i svajning…

Samtidigt som politiken inte håller samman så kommer angreppen från de gamla moderaterna som inte är nöjda med svängningen åt vänster. I Kalmar är det typfallet. Även i Vimmerby svajar det när den ensamme ledaren Micael Glennfalk inte är vid bordet. Frågor bordläggs i fullmäktige i vantan på att han ska komma hem från semestern för att ordna rättning i leden. En klart osund kultur växer fram. Men risken att världen ska öppna upp moderaterna med tvingande lagar var pengarna kommer ifrån så drar sig de gamla givarna tillbaka och för en annan så väcker det frågan vad fick de för pengarna, för om de är trogna sympatisörer vad har de att dölja?

Så det var inte Stefan Löfven som var målet med Fredrik Reinfeldt ilska i går. Det var Kent Persson som stod där i pulpen mitt emot. Det var vetskapen om dagens artiklar i den för moderaterna så viktiga Dagens industri som tände glöden i den annars så avsomnade moderatledaren. Vetskapen om att hans sista strid nu hade börjat på allvar. Ty under stenarna planeras säkert Fredrik Reinfeldt avgång. Frivilligt eller under tvång… En sista fråga är om Kent Persson hinner gå före eller efter?

Men dagens humor är nog detta "När Di i går sökte Kent Persson för en kommentar valde han att avböja. Det visade sig samtidigt att hans pressekreterare Anna Lööf valt att sluta och fått nya arbetsuppgifter inom partiet."

Media mm: DI, DI2, DI3, Alliansfritt Sverige, AS2, Exp, Ab, Ab2, SvD, SVT, SR.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, moderaterna, Kent Persson, Fredrik Reinfeldt, #pldebatt,

Hur man begraver hundar i sin garderob…

Idag så noteras det att den nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson tagit bort sitt Twitterkonto. Genast så är drevet igång. Vad ville hon dölja? Vad finns det för gamla tweet som man vill dölja?

Bilden av en bristande krishantering växer för var timme allt snabbare. Det är som om regeringen/moderaterna har betydande svårigheter att reda ut vad som gäller när det mediavindarna blåser hårt kring knuten. Kan tycka att Reinfeldt borde ha lärt sig läxan efter alla tabbar, men så verkar inte ha haft verkan. Om det varit en kandidat från ett av de andra partierna i regeringen men det är moderater och åter moderater som inte klarar medias granskning, som inte klarar att förklara de begravda hundarna. Utan så tvärtom så gräver man nya hundgravar i garderoberna.

Nu gräver man två gravar för att klara två stadsråd. Billström med sina tvivelaktiga aktieaffärer och Svantesson med de frågor som finns kring hennes religiösa engagemang (åter så skiter jag i hennes tro, utan det är hennes handlingar som man undrar över). Istället för att lägga alla korten på bordet så gräver man ner dem. Om nu allt gått rätt till och alla inblandade är tydliga med vad de står i frågor så leder hanterandet till att man inte litar på det som sägs. Det föds misstankar om att regeringen/moderaterna har något att dölja. Vi ser hur:

Man begraver hundar i sin garderob…

Media mm: Exp, Ab, Ab2, SvD,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, val 2014, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Elisabeth Svantesson, regeringen, Twitter,