Jävla förtroendevald, bliv vid din läst

Att vandra längs förtroendevägen är vådligt

Är man som politiker förbrukad eller är det så att man upplever de bästa åren i sitt liv? Det finns en risk med att vara politiker men också fantastiska möjligheter som få får. Men resan som politiker bottnar i ett ord. Förtroende.

            Förtroende smaka på ordet. Att vara förtroendevald, inte bara vald utan också fått någons förtroende att företräda dem utifrån dina tankar som du givit utryck för. Först så har medlemmar sagt att du är en bra en och de tror du kan företräda partiet. Vidare så har väljarna hållit med och du får uppdraget. För mig är det hedersamt och gör att när jag går på ett sammanträde klär upp mig för att visa respekt för detta. Att vara förtroende vald, så vackert och ödmjukt. Men en dag så tar det slut. Att räkna med ersättning resten av ditt liv är inget som får vara med i beräkningarna.

Politiker bliv vid din läst

            Men den politiska rollen har blivit allt mer lik ett yrke. Både på gott och ont. Dels utifrån att världen och samhället blivit allt mer komplexa och kräver mer kunskap. Visst så räcker det sunda förnuftet långt men inte hela vägen. Så att se tillbaka hur man med "lätthet" kunde kombinera yrkesliv med sina uppdrag. En historia som jag fick höra i mina tidiga politiska år var att Sträng frågade sina rådgivare vad ekonomerna sa och konstaterade då gör vi tvärtom. Det gick då bra för Sverige. Då var det också en sakkunnig/polsek på tio politiker medan idag är det en politiker på tio sakkunninga/polsek.

När politiken blev ett yrke men bättre villkor för en del

           Jag är tjänstledig för att klara mina uppdrag och sköta förtroendet som jag fått. Att vara politiker å heltid innebär att jag kan träffa medborgarna och rota i kommunhuset efter lösningar på problemen som vi står inför. Jag kallar det en förmån att fått förtroendet att syssla med det som jag älskar. Men jag vet att en dag så är det slut. Att jag inga fallskärmar har utan att den vanliga arbetsmarknaden står där framför mig och jag åter är en på arbetsplatsen. Att jag tappat år av kunskap på hur det fungerar nu. Detta gör att jag ser varje mandat-period som den sista och inte planerar för en till.

Glöm ditt jobb du har fått din pension

            Att inte ta platsen för given bara för jag suttit på den i ett antal år. Detta är en känslig fråga och man rubbar ingen som väl fått en stol att sitta på. År ut sitter de där säkra på att de inte kommer bli flyttade på. Lägger inte två fingrar i kläm och gör inget uttalande på ett sammanträde. Röstbodskap är ett snällt namn och sitter man i opposition är det oerhört populära av majoriteten då de inte gör en fluga förnär… Men en ny period får de gärna för de har väll inte direkt skitit det blå skåpet, önskar de gjort det.

Sitt på din stol tills du dör

            Så som fritidspolitiker även om jag gör det på heltid har jag inga fallskärmar utan dagen efter valet så stå jag på tom backe. Antingen så kan jag få förtroende för en period till eller så är det från dag ett tillbaka. Så när riksdagsledamöter måste ha ersättning resten av sitt liv blir det bara osmakligt. För är det inte så att när vi närmar oss informationssamhället en politiker har en förtur för de lever just i den framtid som vi går till mötes. Är det inte så att den kortutbildade låginkomsttagaren är i ett större behov av en längre ersättningsperiod än en kvalificerad politiker. Visst kan omställning behövas men då en kortare säg max två år.

Förtroende, tid att få men snabbt att förlora. 

Media:SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SmP, Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, SVT, SR, GP från Johan Westerholm som skriver i ämnet på SVT debatt också Staffan Lindström skriver om anställningsbarhet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, krönika, politik, förtroende, samhälle,

Kan det bli värre? En krönika om förtroende.

VI förtjänar förtroende, vi tjänar pengar...

Söndag i Vimmerby. Frosten ligger vi på gräsmattan brasan knastrar i kakelugnen och katten ligger i mitt knä och spinner. Solen kikar in mellan gardinerna och allt borde vara så bra som det verkar, men slår på datorn ögnar rubriker i tidningar och den ljusa söndagen blir inte längre så ljus...

           Tänkte skriva en krönika om den framtida socialdemokratiska politiken men det känns inte så lätt. Inspirationen vill liksom inte infinna sig utan det enda som jag har på hornhinnan är min partiledare som spaltmeter efter spaltmeter hängs ut om fel och brister i redovisningen. Vad är sant vad är fel känns ointressant ur ett perspektiv och det är att jag vill diskutera politik. Vi har massarbetslöshet, ökande barnfattigdom, miljöproblem, bostadslösheten, våldet i våra förorter, bristande kunskaper bland eleverna och våra äldre som inte alltid får den omsorg som de förtjänar. Men inte vill någon diskutera detta. Som ett brev på posten kommer istället Håkan Juholt redovisningar och bidrag. En fråga, är han ensam eller är de fler?

         Men innehållet får mer blir kring ordet förtroende. Ett ord som vi alla vill kunna bära men få är lottade att kunna göra det. Många kan sägas ha förtroendeuppdrag men få har det på grund av förtroende. På frågan brukar jag säga att jag är vald men förtroende är inte upp till mig att säga. Vi kan inte själva titulera oss förtroendevalda utan det är bara de som valt oss som kan säga om de vill skriva förtroende framför. Men även om den dag du blir vald och de väljer att skriva förtroende framför är det inte säkert att det finns kvar imorgon. Förtroende är en färskvara som lätt kan bli skämd. Och ett förlorat förtroende kan ta livslång tid att få tillbaka om ens då.

Med dessa rubriker bygger man inte förtroende...

         Så när vi politiker strävar efter att få väljarnas förtroende och även våra partikamrater så måste vi leva som vi lär. Tänk vad skönt att kunna se en rubrik med texten " Va hade jag rätt till bidrag också, det hade jag inte tänkt på, jag som tjänar så bra". Personligen är jag livrädd att få en krona för mycket eller att något ska bli fler. Jag vill inte få några skelett i min garderob som kan hänvisas till min roll som vald (med eller utan förtroende). Jag vill ha ryggen fri så att fokus kan ligga på politikens innehåll och inte form.

             Men varför är det så att girigheten verkar komma som ett brev på posten vart efter som lönechecken blir fetare? Varför är direktören och riksdagsledamoten girigare än vårdbiträdet eller städerskan? De som behöver alla slantar de kan få för att få livet att gå ihop. Varför slåss direktören om skatteavdrag som knappt syns på kontot? När vårdbiträdet kan tänka sig höjd skatt för att barnen ska få en bra skola och mormor en ok äldreomsorg, allt medan direktören hotar med att lämna landet. Så i denna giriga klubb sällar sig nu politiken. Allt fler "förtroende"valda klär sig nu i den giriges roll. För även om de finns bidrag som de rättmätigt kan ha rätt till så är det inte alltid rätt att ta ut dem.

Vi landar i att man kan tjäna pengar men man förtjänar förtroende...

           Solen skiner i Vimmerby, tulpanlökar ska i jorden och katten spinner i mitt knä. Brasan värmer en frusen själ och det är fortfarande söndag.

Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, SVT, SVT2, SVT3, SR.
Bloggat: Kent Persson, Tokmoderaten, DHE, Jinge på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Vimmerby, förtroende, förtroendeuppdrag,

Korruption, förtroendets motkraft

Igår kväll gjorde jag en postning kring förtroende och idag när jag läser DN finner jag ett spår till det. Göran Rosenberg skriver kring uttrycket ”Money talk”. Min grund i dagens postning är att det är vissa områden som inte kan jämställas med marknaden och de förtroende som benhård marknadsföring kan ge i det korta ögonblicket.

        När det ens kommer på tal att du med din plånbok kan köpa dig förbi kontroller från myndigheters sida eller att dina kunskaper inte motsvarar det betyg du får på pappret är samhället på fel väg. Förtroendets motsats är korruption och de två kan aldrig mötas. Vi vet dessutom att korruptionen kan vara en lättare väg att gå då den inte ställer samma krav på din egen karaktär som förtroendevägen gör. Så money talks vet vi och har alltid gjort. En del som också kommer i dagen är det som sker inom vårt valsystem och som är allvarligt och skyndsamt måste rättas till. Gör vi inte det och valresultaten fortsätter vara låga mister de styrande den legitimitet som ett starkt valdeltagande ger i beslutsfattandet.

        För mig är det just en av politikens stora uppgift att hålla samhället på den smala vägen som förtroendevägen är. Det är när vi inte tänker till och beger oss utanför den vägen som avarterna tar fart och växer snabbt. Om jag ska vara stor i orden så är det just förtroendet som skiljer en demokrati mot en korrupt nation.

      Så när den borgerliga regeringen lägger ut allt mer av våra gemensamma verksamheter på marknaden går de en farlig väg tillmötes och som Göran Rosenberg skriver så föder de behov av ökad kontroll. Vi byter sakta från ett förtroendesamhälle till ett kontrollsamhälle. En utveckling som på sikt kan leda till nattväktarstaten och vill vi dit?

Media: SvD, Ab, Ab2, Exp.
Bloggat: Johan Westerholm, Sebastian Stenholm och Martin Moberg på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, media, förtroende, förtroendeuppdrag,

Popcorn ger inte förtroende

Dagen efter valet och en dag med landstingsstyrelsen och frågorna kring vad som pågår i Vimmerby. Allt grundar sig i ordet förtroende och bristen på det samma.

          Efter gårdagens glädjerop så infinner sig vardagen i Västergötland och frågan vem som ska leda regionen. Vad jag vet så är svaret även skyldig i Örebro. Detta är problematiskt och allt vanligare med fler partier och otydlighet när rösterna har räknats. Vidare är frågan kring förtroendet när röstetalen med nöd och näppe tog sig över 40 procent. Under hälften av de röstberäknande gick till valurnan och ändå så gäller resultatet. Visst kan vi lite cyniskt bli glada då en av våra stora motståndare genom tiderna varit soffliggaren och igår verkade skillnad ske. En fråga som reser sig och svaret lär komma, är om det är en trend förändring eller slump? Men åter så är det en förtroende bransch som vi rör oss i och någonstans går en gräns för vad vi kan tycka är acceptabelt. Personligen är frågan om den gränsen inte är passerad då en majoritet valde soffan framför de partier som ställde upp.

         Vidare då till Kalmar och dagen med landstingsstyrelsen. Frågan för dagen var kollektivtrafiken. Med ny lagstiftning så ska det bli en huvudman och i Kalmar län tar landstinget över hela ansvaret för trafiken. Här var alla eniga. Men sedan så handlade det om ambitionshöjningar. Det finns beräkingar att de kommer kosta 100 miljoner och alla var ense om att ambitionen behövdes höjas. Den RödGröna majoriteten föreslog en höjning av skatten på 25 öre för att klara denna ambitionshöjning. Men då vaknade allianspartierna och ansåg att det inte fanns underlag till höjningen. Åter så blev det ett klassiskt oppositionsgrepp. Ja till alla ökningar och nej till alla finansieringar. Så skönt det kan vara i opposition men frågan är vad det gör med förtroendet i slutändan.


             Så landar jag i Vimmerby och de frågor som rör vårt oppositionsråd som tagit time-out. Jag kan säga att jag fått skit och ryggdunk för min postning i frågan. Det finns en tro att slutenheten fortfarande är det bästa för Sveriges största parti och att det som sker är en intern fråga. Men jag delar inte den uppfattningen. Det berör alla kommuninvånare och särskilt de 3497 som lade sin röst på socialdemokraterna i valet 2010. Samhället är mer öppet och vi som parti måste vara transparent om vi ska locka väljarna till oss i valet 2014. Jag var tydlig i det i den process som ledde fram till valet av vår nya partiledning. För likt riksplanet så är det inte bara en ledare för partiet vi väljer, utan även en framtida statsminister, kommunalråd. Det är alltså en större intresse än när vänstern eller Centern väljer sina ledare. Åter så är det förtroendet som vi har i potten. Min syn är att förtroendet ökar med öppenhet och transparent än slutenheten.

           Som avslutning så är förtroende en fråga som tar tid att vinna men kan raseras snabbt. Det är ett idogt arbete att vinna väljarnas gunst och ingen lek. Så när centrala personer i partiet slungar ut nya namn om politiken och kastar ut förslagen till höger och vänster för att sedan backa så blir det bara förtroendeförluster. Förluster som kan vara svåra att reparera till valet 2014. Min slutsats blir att den nya ledningen måste ta tag i denna kultur som sakta börjar rota sig i partiet. Visst är det så att det är en laguppställning som vi har att hålla oss till fram till nästa nomineringstillfälle. Men då måste det till rättning och inga omval bara för att man suttit i hundra år. Det ska krävas leverans och lagspel. För matchen heter förtroende.

Media: SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, GP 1, 2, 3, 4, SR 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, GT 1, 2, GP 1, 2, HD, Nyheterna 1, 2, 3, 4

Bloggat: Martin Moberg som jag snodde länkar av
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, media, förtroende, förtroendeuppdrag,

Den öppna kriskommissionen har öppnat

Idag så är vi ett antal bloggare inom NetRoots som skriver i Aftonbladet. Vi tillsätter en egen kriskommission för att lyfta frågorna som vi är oroliga att partiets kommission duckar för.

          Mycket av vår debatt kommer att ske på våra bloggar men också på NetRoots valanalyser som kommer förutom våra valanalyser och ny inrymma framtiden. Vi kommer inte ge svar på allt men vi har som tydlig målsättning att våga lyfta alla de frågor som vi anser behöver lyftas. Det kommer inte alltid att vara bekvämt för er eller oss, men nödvändigt.

            Vi som skriver är Annika Högberg, coach. Peter Högberg, försäkringsrådgivare. Alexandra Einerstam, väktare. Peter Johansson, konsulent. Staffan Lindström, projektledare. Rosmarie Södergren, journalist och konsult. Viktor Tullgren, studerande. Anna Vikström, doktorand. Sandro Wennberg, PR-konsult. Johan Westerholm, konsult. Alla medlemmar i NetRoots

Media: Ab
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte NetRoots valananlys!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, socialdemokratin, politiker, förtroendeuppdrag, förtroende, kriskommission,

Vad händer med ickepolitiska politiker?

Skrev igår om utnämnandet av ministrar och statssekreterare som inte har en partipolitisk bakgrund. Det finns ett antal problem utifrån rollen men än viktigare den tilltänkta politiken. Trott eller ej så vilar de flesta av de politiska besluten på en politisk tanke.

           Sitter och grubblar på vad de egentligen vill och kommer fram att det blir nog bra till slut när Anders Borg sätter ner foten och berättar vad som är tänkt och vad de ska genomföra. Ja det gäller vilka statliga bolag som ska helt eller delvis privatiseras under den kommande mandatperioden. Vår nya finansmarknadsministern har inte en så ideologisk agenda som sin företrädare om vi ska tro det som skrivs i media. Och media har väll aldrig fel.

           Men samtidigt som man kan le åt det hela så visar det på en svårighet med dessa proffsrekryteringar. När man tar in folk i organisationen utifrån sin sakkunskap istället för sitt ideologiska engagemang. Socialdemokratin står inför denna utmaning när vi nu ska ladda om inför ett maktskifte 2014. För vi måste se över partiets rekryteringsprocess och det nu. Ska vi ha in nytt blod och ny kunskap så bör de ske relativt snabbt så de nya hinner få i sig lite parti. Det är en skillnad på att vara supporter och aktiv medlem. Om inte annat så finns det inom alla partier ett motstånd mot "mannen på gatan" som kliver rakt in och går förbi alla de som slitit genom åren.

         Självklart så måste vi som parti ändra oss. Det kan inte vara meningen att man ska trampa på föreingsmöten 18 mandatperioder innan man kan kliva vidare. Men det må vara en konservativ ådra i mig som ändå känner att man måste ha förtrolighet med den organisation som man ska företräda. Det behövs ett accept för att det ska kunna ge bäring. Partiets uppdrag blir att nu plocka fram en rekryteringsmodell som tar hänsyn till det som jag ovan skisserat på och ingen långbänk. För fyra år går snabbt.

Media: SvD, DI,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte NetRoots valananlys!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, socialdemokratin, politiker, förtroendeuppdrag, förtroende,

Rollen som vald?

Vet inte riktigt vad jag tycker. Ja det må vara märkligt då jag som oftast har en åsikt på denna sida. Men när det gäller den nya laguppställningen som Statsminister Fredrik UPA Reinfeldt ställer upp med finns funderingar.

       Det gäller hur man på finansbiten allt mer blir en specialist enhet med proffs från marknaden vid rattarna. Utifrån folkstyre så ser jag en problemställning med minister och statssekreterare direkt från den aktuella marknaden. Men vänder vi på myntet så är det kanske det som behövs för att komma fram. Men åter så ska det tydliggöras att det är politiska arbetet som allt utgår och att makten utgår från folket. Med en allt för specialiserad ministeruppställning så riskerar vi att komma i en nu position.

        Att regeringschefer rekryterar folk från professionen utan att de ens har partimedlemskap ger en ny värld. En fråga som följer är vad det kommer ta hän. Är det en utveckling som kommer få spridning ner på lokal nivå? Vi kan idag se hur bland annat Kristdemokraterna rekryterar läkare till landstingsuppdragen. Frågan är vilka som de kommer företräda? En kanslichef sa till mig att vår roll som politiker är att vara medborgarnas försvarsadvokater gentemot förvaltningarna. Hur blir då rollen när man är en del av det man ska jaga?

       Visst behöver vi förtroendevalda stöd av kunniga tjänstemän men vad ska vi dra gränsen och när övergår vi från ett lekmannastyre till ett professionsstyre? Bär med er frågan för den kommer kräva ett svar.

Media: SvD, DN.
Bloggat: Johan Westerholm om förtroendeuppdraget.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte NetRoots valananlys!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, förtroendeuppdrag, förtroende, moderaterna, regeringen, Kristdemokrater,

Mycket snack om ett brev

Gårdagens bloggning om ett Thomas Bodström har väckt uppmärksamhet. Det är bra.  Men jag hoppas nu vi kan lämna personfrågan och gå in på det mer vitala frågorna kring socialdemokratin och rekryterings- och nomineringsprocessen.

          Socialdemokratin har enligt gammal tradition att belöna gamla bedrifter och har man väl kommit in i rullarna är det svårt att ta sig ut. Det är oftast om jag ska hårddra den egna döden som kan skilja dig från uppdraget.  Detta funkar inte längre.

        Att vara politiker är ett förtroende som man får under en del av sitt liv. Ett förtroende som ska omprövas efter max fyra år. Men hur många är faktiskt oroliga när prövningen kommer? För min egen del är delen innan valet tills alla uppdrag beslutande en fasa. Jag känner mig aldrig "säker" på att jag sitter trygg. För min del anser jag det vara sunt. Utifrån detta så kom gårdagens postning. Att inte ta detta förtroende på allvar.


         När nu socialdemokratin har tillsatt en kriskommission som se över politiken och organisation är det av vikt att även man ser över rekryterings- och nomineringsprocessen. Genom att personer blir allt viktigare, oavsett vad vi tycker, så är det av vikt att de som i framtiden ska företräda oss får rätt förutsättningar.

          Men innan vi tillsätter olika poster och uppdrag ska vi ha en bra rekryteringsprocess. Vi måste bli tydliggöra på vilka kompetenser som vi behöver i partiet för att kunna genomföra den beslutande politiken. Det handlar om att både kunna få fram den kompetens som vi behöver men också att kunna ge de som antar nomineringarna rätt förutsättningarna för att klara uppdragen.

           Det måste inom partier bli tydligt att vi inte står för livstidsförsörjning. Det är ett förtroende som man har under en period i sitt liv. Det gäller att visa ödmjukhet inför det. Inte en anställning som man kan göra som man vill med (jaja det finns lagar och avtal) utan ett förtroende som kräver nått helt annat.

         Men när det gäller rekrytering så är frågan vilka vi söker? När det gäller det klassiska nomineringsarbetet i partiet så ska alla delar av landet, kommunen vara med. Alla kön, alla yrken och viktigast av allt alla våra olika organisationer och fack. Men ställer vi frågan om personerna är beredda att företräda partiet på tuffa positioner eller om de kan klara uppdraget. Ibland är frågan ens om de brinner.


         Med ett nytt sätt att rekrytera och nominera folk för uppdragen som bygger på kompetens ( Det behöver inte betyda att alla inte kommer få en plats) så kan vi bli vassare och bättre på att föra fram vår beslutande politik. Mycket av det kritik vi fått efter valet var att vi inte hade en politik och att våra företrädare, på samtliga nivåer, hade svårt att föra ut den vi hade. De som ska ta positioner ska också få de bästa förutsättningar i form av stöd och utbildning. Men med stöd följer också krav på att vara närvarande och ställa upp på partiet.

          Vi måste i partiet ge de som inte gör som vi en plats. Jag ser att det finns en risk att vi blir/eller är fyrkantiga som stöter bort alla som har något nytt att tillföra. Det innebär att vi måste få en organisation som är flexibel. En organisation som ger utrymme till spänst och initiativ. En organisation som belönar nya idéer och inte skickar iväg dem och belönar de som suttit stilla på sin stol under alla år.

Media: Ab, Ex, Ex2, SvD, SvD2, DN.
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Thomas Bodström, Socialdemokraterna, partier, förtroende, förtroendeuppdrag,

Om ett år kommer Statsminster Mona Sahlin ha ett högt förtroende!

Är det så konstigt eller... Med det skit som hela tiden skrivs om Sveriges blivande statsminister är det otroligt bra att det är så höga siffror. Men det viktigaste är ändå att Svenska folket ställer sig bakom socialdemokratiska politiken.

      Idag kommer ännu en av dessa undersökningar som inte har något annat syfte än att underminera förtroendet för Mona Sahlin. Tokmoderaten gnäller på att vi i NetRoots inte har kommenterat det så jag tar väll och gör en kort kommentar.
      Kan konstatera att det finns de inom socialdemokratin som tycker att Fredrik är en mysfarbror men avskyr den politik som han företräder. När det gäller Mona Sahlin finns det en osäkerhet om hon kommer klara uppdraget och det är inte så konstigt. Inför varje byte finns det en osäkerhet om hur den nya ska klara uppdraget.
     Om våra egna hade börjat tvivla på politiken så hade de funnits skäl till oro men nu så tycker jag att vi ska sitta lugnt i båten och vänta på att vi går i mål den 19 september som segrare. Sedan kommer Sveriges första kvinnliga statsminister ta över tronen och leda landet på ett förträffligt vis och vips om nåt år så kommer förtroendet för Mona Sahlin vara i topp. Törs någon sätta emot?

Andra på detta: Gröning och Ankersjö och Peter A och Johan G. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Socialdemokraterna, moderaterna, förtroende,

Varning arbete pågår!

Noterar att vi återfått förtroendet för vår paradgren. I valet var vi så säkra på att vi var bäst i denna gen men som i idrotten så måste man även i politiken var på topp.

     Särskilt när det gäller en så viktig fråga som jobben. Nu visar SVTs undersökning att vi åter har fått Svenska folkets förtroende när det gäller jobben. Det visar också att det blåa experimentet inte fungerade och det visar sig också i förtroendet. Att vi socialdemokrater åter har fått förtroendet känns skönt. Men nu kan vi inte slå oss ner utan nu gäller det att leverera så att människor får arbete och i väntan på får utbildning och kompetens höjning. För som alltid så är det med kunskap och kvalitet som vi ska konkurrera med om världen.
      Här kan ni se reportaget


Andra på: Johan U och Johan W och Krassman och Fredrik P noterar. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, Alliansen, moderaterna, Socialdemokraterna, val 2010, jobben, förtroende,

Men jag skiter i Fredrik och Mona!

Noterar att det är jubel och klang i det borgerliga lägret idag. Ännu en undersökning inom grenen presidentval. Men man blundar när det gäller politiken och frågan om partier dvs idéer för framtiden.

När ska undersökningar om förtroendet för den förda politiken och den tänkta politiken få lika stort medialt utrymme som den om person. Inte för att vara grym, men jag skiter i Fredrik och Mona. Jag bryr mig om Moderaterna och Socialdemokraterna. Det är där som politiken formas och det är sedan det som bygger eller river landet.

Andra på
Peter Andersson  och Alltid rött Alltid rätt och jublare i Kent Persson (dock föredömligt kort) och Snällman. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Socialdemokraterna, moderaterna, val 2010, förtroende, ideologi,