Lämnar (S), gör inte jag

Så missade de tåget med ett par 38 sekunder… Ilskan var stor hos paret som blev stående på perrongen… Samtidigt som jag betraktade det kunde jag också konstatera att få herrar passar i mössa och det gjorde mig lite smånöjd.

När jag väl är på tåget kan jag konstatera att min tanke om den bakvända akademiska kvarten är skön att ha. Läser i tidningarna att en av de socialdemokratiska ”profilerna” , Björn Fries, lämnar S för att gå till Vänsterpartiet. Vet inte om det är nått att slå på trumman för men media känner det som ett nålstick mot Stefan Löfven. Det leder mig in på tanken om partierna och det allt viktigare delen med personer. Det finns en jakt som det inte talas högt om att få de där namnen som inger förtroende att ställa sig bakom den ena eller det andra partiet.

Innan jag fördjupar mig i frågan om personval så blir dock Björn Fries byte av parti intressant och bygger på frågan om trianguleringen i mitten. Jag har tidigare hur Vänsterpartiet kan vara en vinnare på det då det ställer sig på sidan om och utmärker sig bland de andra partierna. Det andra partiet som utmärker sig är Sverigedemokraterna och de lockar nu till sig missnöjda moderater. Det kan vara så att de gamla stora etablerade partierna inte längre orkar förnya sig eller rättare sagt anpassa sin ideologi till dagens samhälle utan kortsiktiga kampanjvinster är det som söks. Det är inte bara väljarna som får allt svårare att finna ett parti att ställa sig bakom, utom även inbitna medlemmar som känner en allt större vilsenhet med vart partierna är på väg. Men jag har kunnat skönja en sväng åt vänster i mitt parti, men den är inte tydlig och det gör att det är arbete som väntar för partiledningen att tydliggöra vart man står i de olika politiska frågorna och våga ta striden och inte titta så mycket på vart motståndarna positionerar sig. Det får bli en fråga när frågan kommer till beslut och det är dags att förhandla. Nu sker jämkningen långt innan dess och väljarna ser inte skillnaderna om de ens finns. I veckans partiledardebatt så var det Vänster som var tydligast på den frågan medan Mikael Damberg höll sig inom ramarna i sina angrepp på moderaterna

Att Björn Fries med sitt sociala engagemang lämnar S är på det sättet en förlust, men jag kan samtidigt förstå honom då Socialdemokraterna inte längre har en socialpolitisk profil. Med uttalande om att villaägarna i Nacka inte ska behöva känna en oro vid maktskifte sänder en konstig signal till väljarna. Inte kan det vara det primära med en socialdemokratisk ledd regering. Vi måste väll ändå ha starkare frågor som vi vill ändra på vid en valseger. Behållandet av det femte jobbskatteavdraget som kostar 12 miljarder är det svårt att bedriva en rättvisare politik. När nästa stora fråga för att få loss pengar är att söka i den statliga administrationen, som i sak är riktig, men det kan inte lösa det långsiktiga reformutrymmet som vi behöver för att åter föra Sverige på en bättre och jämlikare väg. Irene Wennemo skriver bra på ämnet i dagens ledarekrönika i Aftonbladet.

Åter till frågan om personvalet. Det positiva med detta är att vi som är valda eller som kan tänka oss bli valda måste på ett tydligare sätt ta ett mer personligt ansvar för vårt handlande och kan inte bara gömma oss i kollektivet. Det är bra. Men på andra sidan finns risken att karismatiska personer med liten eller obefintlig politisk vilja kan ta sig fram genom populismens väg till uppdragen. Jag kan tydligt se att de inte klarar sina uppgifter över tid utan oftast landar i att de sviker dem som valt att kryssa dem. Partierna har här ett viktigt uppdrag att se till att deras kandidater kan hantverket som de kommer bli valda till. Politik är inte alltid sexigt utan oftast rätt grått och vardagligt med ett gnetande som metod.

Valåret är här och jag sitter på tåget till Stockholm och grubblar vidare på om tråden jag ryckte loss i skjortan kommer leda till att den faller samman under dagen och hur omgivningen kommer hantera mig i bar överkropp? Konstaterar att vissa frågor mår bäst av att inte få ett svar…

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, DN, SVT, Johan Westerholms gästbloggare.

Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, jobben

Dags att begära kollektivavtal nu, Vimmerby?...

EU har nu antagit ett beslut som gör att myndigheter måste ha med kollektivavtal i upphandlingar. Vi, Socialdemokrater och Vänsterpartiet, har drivit frågan i Vimmerby med motioner och genom interpellationer men moderaterna vägrar att ta i frågan. De skyller på att de inte får men vågar inte ens testa de modeller som andra kommuner kör med eller utmana domstolarna för att ge de anställda sin rätt till trygghet och att alla entreprenörer får samma konkurrensvillkor. 

Hos Peter Johansson läser jag detta "I den nya texten, framförhandlad mellan Europarådet, EU-kommissionen och EU-parlamentet står det att beställarna måste ställa krav på att utförarna …”… lever upp till tillämpliga åtaganden när det gäller miljömässiga, sociala och arbetsmarknadsmässiga lagar så som de fastställts i Unions-rätt, nationell rätt och kollektivavtal””. Arbetet

I Vimmerby har man förhållit sig till att "Konkurrensverket säger", men det argumentet håller inte längre och jag kommer på nästa kommunstyrelse åter väcka frågan om att detta skrivs in i upphandlingsreglementet. Vill höra hur det moderata kommunalrådet, Micael Glennfalk kommer agera eller om han ger med sig? Vi vet att Fredrik Reinfeldt sagt att moderaterna numera älskar kollektivavtal och jag vill nu se om det är så också i verkligheten.

Till sist lite om missuppfattningarna som råder i debatten. Man behöver inte ha kollektivavtal om man inte har anställda. Kollektivavtal är inte fördyrande utan ger de anställda ett bra skydd och försäkringar vid sjukdom mm. Vidare så är det också ett sätt att se till att småöretagare på mindre orter får en chans att var med i budgivning och även kunna vinna det. Idag så är det många gånger svårt när kommunen gör upphandlingar att vinna då det idag är lägsta pris som gäller i de allra flesta fall om det inte finns synnerliga skäl... Så seriösa företagare har bara att vinna på att det skärps upp med kollektivavtal. Ibland så gillar jag EU lite mer och idag är en sådan dag!

Media mm: Ab, Calle Fridén,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, jobben, Vimmerby, kollektivavtal,

Dagen efter dagen före

Tendensen är tydlig. Ledarsidorna har nu skiftat fokus. Från att det funnits en behärskad kritik gentemot regeringen så är det nu efter gårdagens partiledardebatt är det valkampanjande som är gällande. Men det är väll som det ska vara, även om det blir lite trist och förutsägbart. Och så några rader om en ny rapport från Opinionsverket.

Men jag kan ge de rätt på en punkt att det finns en oro i att Mikael Damberg avlossar den stora salvan kring underskotten då vi accepterar de flesta åtgärder som lett till underskotten. Peter Akinder fångar upp det bra i sin ledare och pekar på att det inte behöver vara fel med underskottspolitik i sämre tider om åtgärderna är de rätta. I detta fall har skattesänkingar bara lätt till underskott och inga jobb.

Åter till själva ämnet. Jag tror att det borgerliga ledarsidorna kommer förlora på att gå i ett så tydlgit kampanjläge. En styrka som opinionsbildare att även kunna kritisera den hand som föder en. Att utifrån ett eget perspektiv ge kritik. Jag vet själv detta. Det finns flera aspekter kring som man kan belysa. Den viktigaste är ändå att påverka inriktningen på politiken. Lite enligt devisen att spotta på en sten. Partierna är tröga och det tar lång tid att förändra politiska mönster. Det andra är att vara relevant för läsarna. Det är man endast om man upplevs som fristående och inte sitta i någons knä. vi ser hur de som är rena kampanjbloggar aldrig får upp sin läsarnivå och inte heller får en relevans i debatten. För enkelt så är det att kritiken mot motståndarna först tas på allvar om läsaren vet att man också riktar kritik mot de egna om man inte är nöjd.

Så det bästa sättet att få sitt lag att vinna valet är att ge dem en dos kritik för att kritiken gentemot motståndarna ska bita desto hårdare.

Samtidigt som jag skriver detta inlägg så kommer det ett mail från Opinionsverket om vad svenska folket vill prioritera. (Läs hela rapporten här)
1. Utbildning/skola, 27 procent
2. Sjukvård, 25 procent
3. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, 16 procent
4. Äldreomsorg, 11 procent
5. Socialförsäkringar (exempelvis A-kassa), 6 procent
6. Vägar och järnvägar, 3 procent
6. Bostäder, 3 procent
6. Sänkta inkomstskatter, 3 procent
6. Annat, 3 procent
10. Mer pengar till barnfamiljerna, 1 procent
11. Barnomsorg, 1 procent
12. Vet ej, 2 procent
Bilden är relativt samstämmig med den som presenterades för ett par dagar sedan och vad man hör på gatan. Kanske lite förvånande att vägar och järnvägar kommer så långt ner när en undersökning som är gjord denna tid på året då media fylls med alla problem på vägar och räls. Men ändå kan man vara frågande till vad folket säger i en undersökning och hur de sedan agerar i sin vardag och hur mycket detta kommer styra vad de läger sin röst i september. För rent politiskt så verkar Vänsterpartiet ligga folket närmast men i röster så är de en bra bit ifrån. Så undersökningen ger en fingervisning om färdriktning för det politiska innehåller men presenterar definitivt ingen sanning eller facit. Men vi kan dock se att skattesänkningar är vid vägens ände nu.

Så valåret år igång. Fyra val ska avhandlas. Ett EU-val som blir ingången i maj. Många pratar om att det blir ett träningsläger inför de "viktiga" valen som sker i september. Jag anser att det är livsfarligt att se på EU-valet. PÅ något sätt så signalerar man att det inte är på allvar och det kommer bara gynna och öppna upp för de antidemokratiska krafterna i samhället. Ett Europaparlament med en fjärdedel rasistiska partier är inget som jag ser fram emot. En sådan stor del går inte heller att negligera i debatten eller i hur politiken kommer utformas. Det kommer få effekt rakt in i de nationella parlamenten och påverka Europas utveckling i fem långa år framöver. Så valet till EU är av högsta vikt och det gäller att partierna presenterar en europapolitik som vinner väljarnas förtroende. 

Några rader om politik, opinionsbildning och inget om dagens väder!

Media mm: DN, Exp,
Mer av intresse finns på Opinionsverket. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, jobben

#pldebatt står för plakatdebatt

Då var partiledardebatten klar och jag kan konstatera att det är valår. En kanske något partisk bild men Damberg kändes piggare än Reinfeldt. De som var mest alert på borgerliga sidan var Björklund men hade missat i faktakollen gällande (S) förslag om att spara på myndigheter. 

Bilden som etsas fast är kampen om valaffischerna. Enkelt så torskade både då de inte föll väl ut och få utanför den innersta svären såg humor i detta. Att använda attiraljer i debatter har blivit allt vanligare men det är ytterst få som klarar av att hantera det och få fram den punchline som är poängen med det hela.

Det jag hörde av Annie Lööf (var tvungen att fixa lunch, vilket fick anses viktigare) var endast tal om vad oppositionen ville och väldigt skralt om den egna politiken. Generellt så var det så hela resan. Partiledarna för den sittande regeringen tog inte ansvar för den egna politiken utan jagade oppositionspartiet för deras förslag och satte samman dem utan att de fanns något att sätta samman.

Slutsatsen är att Socialdemokraterna känner en framgångskänsla medan den styrande Alliansen känner ett svaj om makten. Bilden stämmer med situationen som vi har här i Vimmerby, med skillnaden att de inte verkar särskilt bekväma tillsammans här i Vimmerby... Tja, valåret är här och nu kommer det tänkas mindre och målas fler plakat...

Media mm: Martin Moberg, Ab, Ab2, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, SR.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, jobben,

inför #pldebatt: Bra av Damberg, men...

Idag så presenterar Mikael Damberg inför årets första partiledardebatt ett förslag om en utbyggd och förstärkt Yrkeshögskola (YH) det är ett konkret och bra politik som ger resultat både för den arbetslöse som får en relevant utbildning för arbetsmarknadsläget och arbetsgivare som får utbildade arbetslösa att anställa. Men tiden på två år måste ses över från början. 

För mig så är YH ett av de bästa verktygen för att fixa till den missmatchning som finns på arbetsmarknaden. Utbildningar som bedrivs av privata eller offentliga arrangörer i nära samklang med näringslivet. Min bild är att många av de som gått YH utbildningar kring Vimmerby har kommit i arbete och arbetsgivarna kunnat höja kompetensen på arbetsplatsen. Att Socialdemokraterna då vill bygga ut denna utbildning är klokt och bra. Det är också bra att man i förslaget ser på möjligheter till att starta med mindre grupper då det ibland kan vara mer av nyckelperson karaktärer. För mig är detta en landsbygdssatsning då det många gånger är svårt för mindre företag ute på landsbygden att locka till sig kvalificerad arbetskraft och då är detta en väg att gå för att företagen ska kunna finnas kvar och utvecklas. Men det finns områden där Dambergs förslag behöver spetsas...

Idag så får man tillstånd att driva YH i två år och sedan måste man göra en ny ansökan. Det är tidskrävande och en orolig tid både för utbildningsanordnare och de anställda pedagogerna på utbildningarna. Som ansvarig politiker för Vimmerby Folkhögskola så sitter jag med frågan i knät. Vi har en mycket populär Behandlingspedagog utbildning som har högt anseende både bland studerande och i branschen. De studerande får jobb och nya arbetsplatser ökar på trycket på utbildningen. Men det finns en osäkerhet med att kunna rekrytera och behålla pedagogerna då de inte vet längre än två år. Så när Mikael Damberg föreslår att man ska kunna få en förlängning med ett lättare förlängningsmöjligheter. Visst är det en förbättring gentemot idag men bäst hade det varit om man redan vid ansökningstillfället kunde få en längre tid då man lätt ser om en utbildning har en bäring som håller en längre tid eller om det en väldigt kort och intensivt utbildande inom en sektor som behövs. 

Idag så kommer Damberg säkert få skit för förslaget i riksdagsdebatten, men om en vecka kommer Björklund att lägga ett motsvarande förslag. Allt i trianguleringens tidevarv.

Media mm: DN, Roger Jönsson, Ab, Exp,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, elever, allvar.se,

Jag är en del av motorn i svensk skolpolitik?

Idag fick jag ett mail från min ordförande Stefan. Han påstod att jag var en del av motorn i svensk skolpolitik. Konstigt för jag känner inte så. Känner mig rätt utanför faktiskt. Visst gick jag med i vårt partis satsning allvar.nu, men motor? Ska möjligen vara lite av de sura avgaser som läcker ut...

Såg i ögonvrån att en undersökning gjort skolan hetare än jobben när det gäller prioriteringarna. Politiken försöker slåss om skolan och lägger samma förslag och väljarna som har ett reellt intresse för frågorna bli inte klokare. För en vecka sedan så skrattade borgarna ut sossarna som ville ha en kommission och idag lägger de ett likvärdigt förslag. Inte konstigt att väljarna blir frustrerade. Jag blir det själv också. Ska sägas att jag inte är skolpolitiker utan kultur- och fritidspolitiker i kommunen och då även har frågor som berör barn och ungas inflytande och barnkonventionen. Detta gör att jag ofta träffar elevråden och får höra kring skolans brister från de studerandes håll. Jag saknar den rösten i skoldebatten. Någonstans så kan jag känna att det verkar finnas ett misstroende mot de som studerar. Min bild är att de vill lära sig. Att de en majoritet vill lämna skolan med bra kunskaper för att ta sig vidare i livet. Men någonstans på vägen så försvinner deras synpunkter och önskningar på skolan. De har idéer om pedagogiken, klassernas sammansättning, lokalernas funktionalitet. De vet vilka lärare som fungerar i klassrummet och vilka som är en katastrof. De har koll på skoledningen och vet om de är en stöttande funktion till det som sker i klassrummet eller om de är en hindrande del. De har kunskap om den sociala miljön och vilka stödfunktioner som de behöver för att klara den del som de vistas utanför klassrummet. Men någonstans så försvinner de i debatten. Någonstans så lyssnar man inte på dem som är motorn.

Så Stefan Löfven ge dig tid att lyssna på eleverna, ty det är för dem som skolan är till. De finns där idag och har inte tid att vänta på en kommission som om ett antal levererar en rapport som sedan ska styckas ihjäl innan det blir en tummetott kvar. Skolan är idag kommunal och i varje kommun sitter det socialdemokratiska politiker med ansvar för skolan i majoritet eller opposition som kan göra de där små förändringarna som gör vardagen bättre för eleverna och med det ger dem förutsättningarna att tillgodogöra sig undervisningen och kunskapen som de behöver sin fortsatta färd i livet.

Så Stefan jag är inte en motor i skolpolitiken utan det är de unga som vistas i skolan dagligen. De är inte bara motorn utan också de bränsle som borde elda på skolpolitiker att agera. Så lite sura avgaser var vad som kom från mig idag.

Tidigare på skolfrågan: Grubblarnas tid: Hela Sverige ska kunna räkna
Media mm: Ab,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, skolan, Demokrati, elever, allvar.se,

I nöd och lust

Jag ser två strider som utvecklar sig efter helgen. Den ena om vinsterna i välfärden och den andra om försvaret. Försvarsstriden handlar inte om att vinna valet för sakfrågan, utan om förmågan att leda landet i nöd och lust. Men den första är det själva sakfrågan som är viktig och inte heller med det troligt att valet vinns med denna. Om så var fallet hade Vänsterpartiet varit landets största parti och det är de inte…

Så när helgen är över kommer ännu en undersökning där de stora partierna ligger rätt stilla. Generellt är det små växlingar som man inte kan dra för stora växlar på. Visst finns det bland hästsossarna en begynnande segerdans men jag tycker att partiledningen har lärt sig läxan från 2010 och håller huvudet svalare än då.  Men om de sedan klarar av att formulera en politik som upplevs som trovärdig och ett ledarskap som upplevs som stabilt för väljarna är en annan fråga. Stefan Löfven är enligt undersökningar nästan i kapp Fredrik Reinfeldt i popularitet, men min bild är mer att Reinfeldt sänker sig själv än att Löfven lyfter på egen hand.

Så vad är det som avgör valet? Dels är det konkret hur stort stöd Sverigedemokraterna får. Det andra är vilka partier som kommer finnas kvar i riksdagen efter att valet är klart. De parti/grupp som på bäst sätt klarar av att presentera ett regeringsalternativ som upplevs trovärdigt av väljarna kommer också få deras stöd. Här ska jag vara tydlig med att väljarna inte köper den sittande Alliansen som trovärdig med en till två partier klart under fyraprocentsspärren. Det rödgröna alternativet är inte heller självklart. Men för den delen söker jag inte ett blocköverskridande alternativ som första val utan att de rödgröna blir tydligare med vad de kan erbjuda. Visst har Löfven gjort klart att han efter valet formerar ett lag som får bäring i riksdagen. Ett lag som får ett stabilt underlag att regera under den kommande mandatperioden. Att den socialdemokratiska politiken ska lysa starkt i detta lag. Sunt kan jag tycka, men frågan är om väljarna kommer nöja sig med det. För sedan 2006 så har blockpolitiken förstärkts både i retoriken och det praktiska vardagliga politiska arbetet. Väljarna har sett utvecklingen och kan vara mer fast i den än vi anar.

Så jag började med försvaret och vinsterna i välfärden. Genom att partierna inte verkar ligga så långt ifrån varandra i dessa frågor, inte som de upplevs i alla fall och i skolan så knuffas de på samma ruta verkar det som om det inte blir sakfrågor som avgör valet. Allt kokas ner till ledarskapet. Vem klarar av att leda landet i nöd och lust de kommande åren?

Media mm: Ab, DN, DN2, SVT,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Vimmerby, Centern, Demokrati, oppositionen,

Att styra Vimmerby...

Efter dagens första inlägg om ungdomsdemokratin och kommunalrådets utspel om ungdomsparlament så har en grubbling följt mig genom skottandet. Hur osynkad den styrande Alliansen i Vimmerby är. Den brist som han påpekar slår direkt mot ordförande i Barn- och utbildningsnämnden och ordförande i Kultur- och fritidsnämnden. Två partikamrater till det moderata kommunalrådet.

Det blir allt mer uppenbart att de fyra borgerliga partier som bildar Alliansen i Vimmerby och också med det majoritet i kommunfullmäktige, endast är en majoritet på grund av valsamverkan. För politiskt så är det hund och katt mellan och inom partierna. Vi vet aldrig vad som kan förväntas på mötena i stadshuset. Att Centern känner en besvikelse att inte längre få vara nummer ett bland de borgerliga partierna är uppenbart. Kristdemokraterna är ett lydigt stödparti till det moderata kommunalrådet. Folkpartiet ses mest som ett skämt (ursäkta men så är det idag, ingen tar dem på allvar, tyvärr) Inom moderaterna är det en klar spricka mellan de "nya" och de "gamla". Det är så uppenbart att det inte kommuniceras inom det ledande partiet. Det är en klart knackig borglig majoritet som vi har i Vimmerby...

Vi har fått vara en mycket ansvarstagande opposition som sett till att föra frågor framåt. Vi har fått bjuda till på praktiska lösningar på de problem som kommunen ställts inför. Visst hade vi kunnat luta oss tillbaka och se på när de fyra partierna i majoriteten skulle bli ense för att komma vidare. Men vi har klivit in med lösningar som fått accept och majoritet. Problemet är att vi har svårt att få cred för det arbete som vi gör. Att vara i opposition är en ständig balans mellan ansvar och populism. En skör avvägning. På ena endan så vill man synas och bli populär för på något sätt så är det ju det bristande förtroendet som gör att man är i opposition och inte majoritet. Men samtidigt som man vill vara väljarna till lags så söker man också rollen att ta ansvar och visa på regeringsduglighet. Åter så landar jag vid min mentor, Inge Schultzs (vår gamla oppositionsledare) ord om att man ska bedriva en oppositionspolitik så får man makten i morgon, ska man kunna genomföra den.  Det är inte så lätt som det låter då det ofta kliar i fingrarna att lova det där lilla extra som kanske ger de där extra rösterna i kommande val…

Men frågan är vad som är rätt. Hur får vi ut att de sittande inte är riktigt kapabla att styra kommunen ensamma utan stöttning från oss? Vinner vi röster på detta ansvar som vi tar? Är det så att vi är alldeles för seriösa i vårt oppositionsarbete? Jag vill inte tro det. Från mitt arbete i majoritet i landstinget ser jag hur en splittrad opposition med Kristdemokraterna som rena populister inte belönas för det utan tvärtom tappar. Någonstans så belönar väljare politiker som tar ansvar och inte bara kör med överbudspolitik. I september så går Vimmerbyborna till val och hur de tänker rösta vet jag ej. En sak är jag dock säker på. Populism kommer inte att belönas utan det parti som ser väljarnas problem och behov och kan presentera en realistisk lösning på det kommer vara en vinnare.

Media mm: Martin Moberg har också grubblar kring demokratin...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Vimmerby, Centern, Demokrati, oppositionen,

Mötesplatser inte problemet, utan att politikernas skiter i de ungas frågor!

Läser i lördagens Vimmerby tidning att kommunalrådet, Micael Glennfalk (M), lovar ännu en mötesplats med de unga i kommunen. Vid en första anblick kan det verka bra men sedan så faller det platt. Det finns ett antal mötesplatser som är under utveckling. Så bristen på mötesplatser är inte den centrala utan att politiken skiter i det som sägs vid dessa träffar. Så fler mötesplatser kommer inte att ändra på det utan det är en förändring som vi politiker måste ta i själva!

Kultur- och fritidsnämnden som ansvarar för ungdomsfrågorna och barnkonventionsarbetet har tagit fram en modell som kallas ”Globträdsmodellen” för arbetet med ungas inflytande. Med träffar, utbildningar och uppföljningar ska de ungas frågor väckas och följas upp. De ansvariga i nämnder och förvaltningar träffar där representanter för Vimmerbys unga. Oftast så är det de elever som finns som förtroendevalda i elevråden och ungdomsrådet som politiken träffar. Det är bra och givande möten som utvecklas för varje möte som sker. Listorna med synpunkter är långa och varje år så får politiken en budkavle med saker som behöver åtgärdas. Det är allt från små frågor till nya anläggningar. Mycket av det som framkommer handlar om vuxenvärldens attityder till unga. Vidare så är LUPP-undersökningen en viktigt redskap i att forma en bättre kommun för unga att växa upp i.

Så kunskapen om de ungas behov är inte dålig. Mötesplatser finns där vi organiserat träffar de unga flera gånger per år. Det som är problemet är att politiken, ursäkta språket, skiter i vad som framkommer. För varje möte som vi har så är det samma frågor som kommer upp. Vi politiker lyckas inte på nått sätt fixa, ge svar eller åtgärda det som framkommer. Det innebär inte att alltid göra som de unga vill, men ge tydliga svar på varför det inte är möjligt att genomföra det som de vill.

Så vi behöver inte mer mötesplatser i första hand utan vi behöver få de mötesplatser som finns att fungera och framförallt det som sker mellan dessa möten. Vidare så verkar inte de ansvariga majoritetspolitikerna i Kultur- och fritidsnämnden vara informerade. Vi har presidieträff i morgon och jag kommer fråga ordförande Annika Carlsson om hon kände till detta och hur hon ser på det och om ansvariga tjänstemän visste om det.  Kommunalrådets egna korståg ställer ofta till mer problem internt i organisationen än löser de faktiska problem som finns. För visst ser det fint ut i tidningen med ett leende moderat kommunalråd bredvid de unga, men är inte frågan förankrad, så blir det inte bra. När han sedan ska ha tjänstemän ur sin egen förvaltning istället för de som har ansvaret för ungdomsfrågor i kultur- och fritidsförvaltningen blir det mer oordning än löser problem. Åter så skapar han hela havet stormar med slutsatsen att åter de unga blir gisslan och deras åsikter inte kommer fram och får de bemötande som de är värda... 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, moderaterna, #val2014, val 2014, Barnkonventionen, Vimmerby, ungdomar,