Idag med ett riksdagsparti sprunget ur de nazistiska kulturerna så kommer det fram att svenskar var troende nazister under 30- och 40-talet. Inte så konstigt. Likt många svenskar trodde på drömmen om det kommunistiska samhället. Internet fanns inte och den information som nådde en var ofta tvättat eller snyggt färglagd. Jag kan ha en viss fördragsamhet med de som då trodde på dessa totalitära våldsideologier. Men att idag levande inte ta avstånd och än värre vara aktiv är inte för mig förklarbart. Vi har en kunskap om vad dessa två grenar inom de politiska ideologierna ställt till med och vill ställa till med. Att det kan finnas unga som hänger med i svansen för att utmärka sig i sin jakt på att synas finns men är en övergående fas och de är knappast drivna nazister eller kommunister, men låt dem inte bli osedda för det. En del fastnar om de enda som ser dem är just dessa grupper...
Men backar vi tillbaka till 30-talet då det seriöst diskuterades ras och forskades på detsamma oavsett vilken politisk ideologi som styrde. Glöm inte att även socialdemokrater ansåg att homosexualitet var en sjukdom. Rasforskning skedde utan att man lyfte på ögonbrynen. Det sågs som en naturlighet. Det var en annan tid då. En tid som i våra ögon var märklig utifrån det som vi vet idag. Men som Stefan Löfven säger
– Nazismen som ideologi blir ju varken bättre eller sämre, den är tidlös skit.
Media mm: SvD, Ab,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Socialdemokraterna, nazismen, SCB, Stefan Löfven,
