Äntligen, konfliktyta när det gäller jobben

Ett bra förslag kring innovationer presenterades idag från Stefan Löfven. 4 miljarder på detta område är bra. Ser särskilt på det som gäller Life Science som en viktig del i förslaget. Både utifrån ett företagssynvinkel och den svenska vården som står inför utmaningar.

Svensk sjukvård har varit ett flaggskepp och då också kopplat till de företag som funnits. Vi vet hur läkemedelsföretagen har gjort mycket gällande utvecklingen av sjukvården tillsammans med landstingen. Ett växelspel som har varit en grund till vår utveckling. Samspelet har funnits på flera områden både gällande tåg och telekommunikationer. "Det nationella innovationsrådet ska peka ut den övergripande inriktningen och viktiga näringar och samhällsutmaningar där innovations- eller konkurrenskraften behöver höjas. Utifrån detta tillsätts ett samverkansprogram för berörd bransch eller samhällsutmaning, där näringsliv, akademi och politik inom berörda branscher diskuterar vad som mer konkret behöver göras och tar fram förslag på åtgärder. Värd för dessa samverkansprogram är Vinnova, som också får del av de resurser som knyts till programmen". Life Science är ett sådant område som redan idag Socialdemokraterna ser att det finns ett behov att utveckla. Vi ser hur medicinforskningen sedan 2006 har lagt ner eller flyttat verksamheterna. Södertälje är ett sådan tydligt exempel. Att nu socialdemokraterna väljer att ta tag i denna forskning är ett bra initiativ. Det är en satsning som ger både friskare människor och nya arbetstillfällen.

Det finns flera bra förslag som både ger riskkapital och möjligheter att kunna forska och utveckla idéer. Att man också lyfter fram klimatutmaningarna är mycket positivt.

Generellt så ser vi skillnader på de budget-alternativ som kommer. Regeringen har ”satsningar” på de som redan är i arbete medan socialdemokraterna lägger förslag för att stimulera fler företag och fler arbetstillfällen. Så det är två skilda förslag som väljarna kommer kunna ta del av gällande jobbpolitiken. Om det är en stark triangulering på skolans område så har det med de förslag som Socialdemokraterna lägger vuxit fram en skillnad som jag gillar. Kan nu bara partiledningen hålla i konflikten så kommer jag gilla det.

Media mm: Socialdemokraterna, Socialdemokraterna, SvD,

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, val 2014, budgetmotion, socialdemokraterna, Vimmerby, Stefan Löfven, näringslivet, innovationer, sjukvård,

Potatisen, Pizzan och nu sushi

Den första egna potatisen skördad

Midsommar den svenskaste av alla högtider på året. Enligt många den enda nationaldagen som är värd att firas. Dansen kring stången, en bild av vuxna människor som kvackar runt stången får folk utifrån att se på oss stela svenskar med leende. Men vad mer är svenskt?

För mig är det svårt att peka något som är svenskt. En bit där eller en bit där. Men grunden är att svenskarna alltid varit ett internationellt folk som antingen rest och tagit hem idéer och prylar (inte alltid så snällt om vi följer i vikingarnas, eller Karl den XII spår). Men vi har också tagit emot med öppna armar när människor från andra länder och kulturer kommit till oss med innovationer som byggt samhället som vi idag lever i. För mig är en del av svenskheten, nyfikenheten på vad omvärlden har att erbjuda. Potatisen, Pizzan och nu sushi som vi tagit till oss och gör variationer av. Vi svenskar är ett mixat folk med ett språk som lånat och delat med sig ord från och till världen.

Så när jag igår frågade om en vision för framtiden och om det fanns ett parti som kunde se det är det nog i detta som vi ska söka framtiden. Globaliseringen är här för att stanna och vi är ett land som genom historien varit mycket bra på att ta till oss den. Vi var tidiga med att öppna upp oss både gällande varor och vad det gäller personer. Mycket tack vare att vi inte hade det på hemmaplan. Lite under galgen kan man säga. Men idag så kan vi omvandla detta till en styrka och konkurrensfördel om vi gör det rätt. Då handlar det inte om att flytta DO till förorten utan att flytta förorten till staden. Det handlar om att se de styrkor som finns. Det handlar om att finna modeller för att omsätta de idéer som finns. Det entreprenörskap som är ledande i förorten. Vi kan läsa i SvD hur professor Charles Edquist föreslår en innovationsminister och jag delar den uppfattningen. De stora företagens tid är förbi som samhällsutvecklare. Jag tror att den kommande samhällsutvecklingen tar fart i förorten med de nya svenskarna och deras släktingar runt om i världen.  Hur vi får del av deras traditioner och ser vad vi kan ta till oss. För vi är inte bäst, kanske på något område men inte så bra att vi inte kan bli bättre. 

Tankar i midsommartid och nu till Astrid Lindgrens värld för att fira med Emil och gänget...

Media mm: DN

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, Vimmerby, politik, Demokrati, frihet, folkrörelse, Socialdemokraterna, #sframtid, invandring, integration, innovationer,

Betongparti till träskallar

Innovationen blir en stor del av distriktskongressen som pågår på Öland. Men när vi håller seminarier med temat ”Tillväxt, jobb och innovationer” så är det inte särskilt innovativt utan 150 personer som sitter och tittar på bilder som en föreläsare pratar kring

           Jag må vara gnällig denna lördag och må så vara hänt men när partiet nu verkligen lägger manken till så borde vi använda kraften på ett mycket bättre sätt. Men till ämnet i dessa anförande så handlar det hela tiden om det som Håkan Juholt pekade på. En kunskapsbaserad ekonomi som motsats till låglönebaserad ekonomi. (Passande när Håkan Juholt försökte glida in diskret i salen under seminariet men möttes av stående ovationer). Det var ett år sedan som jag hörde Håkan Juholt presentera tankarna och nu börjar de sätta rot i partiet

          Den framtida socialdemokratin måste bygga på att inte se skillnad på entreprenören, företagaren och den anställde. Att finna att de hör ihop och konkurrerar med varandra utan är i ett beroendeförhållande. Grunden som vi får till oss bygger på att vi kan vaska fram nya jobb, nya branscher, nya möjligheter med tekniken, design och råvaror. Det handlar inte om att med sämre villkor konkurrera om samma jobb eller att dela på dem.  Det handlar om att finna nya jobb. Axeln som måste stärkas är näringen, universitetet och det offentliga. Det är när det greppet kopplas som utveckling sker som ger tillväxt men också kan möta klimatomställningen som är nödvändig. Vi hade Niklas Svensson som pekade på möjligheterna med att bygga i trä istället för betong som både kan förkorta byggtider ge möjligheter och är mer klimatsmart. Då var det lite mer klart från kongressen.

Med det så blur bilden att vi måste gå från Betongparti till träskallar.

Mer bloggare på plats är bland annat. Michael Granstedt och Leine Johansson.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, kalmar län, innovationer, Träindistrin, politik, samhälle,

Mitt i tanken en annan bild av Sverige

Grubblar så här dagen efter budgeten och lite kring vad som sker i min närhet. En inbjudan till möte med spännande individer som arbetar med utveckling. Allt från den internationella Ikea till den lokala turistuthyraren kombinerat med universitet. Det gamla med det nya. En synergi av att behöva varandra som inte var möjligt för ett par år sedan. En bild av det nya Sverige och en tanke mitt i den processen
           Den traditionella industrin är en viktig del i den nationella ekonomin men det är inte den som kommer svälja arbetslösheten då den har en inneboende process av rationaliseringar utan att tappa producerade enheter. Med minskat arbetskraft klara tillväxten. Johan Westerholm har skrivit mer kring exportindustrins betydelse Men landet och landsbygden kan inte var utan då den är motor än så länge på många ställen.

          Men något händer och jag kommer i denna postning försöka fånga den tanken. Se om jag kan hamna mitt i en utveckling och avsluta med frågan om partierna är med på denna resa eller om de inte klarar att ta steget mot nya tankar.

          Se på Ikea som en del är ett traditionellt möbelvaruhus i ena änden och i andra en del av den nya upplevelseindustrin. Sakta men säkert så vävs det gamla och nya samman och man säljer längre inte en vara utan något mer. När jag träffade Thomas Karlsson VD på Ikea så var han tydlig med att Ikea klarar sig inte utan Småland men Småland klarar sig utan Ikea. Plötsligt så var inte den billiga bokhyllan Billy tillverkat långt bort i stan avgörande för Ikeas framtid. Utan ett landskap i Sverige. För de sålde inte bara en bokhylla utan en känsla som bland skruvar och hyllar låg där i kartongen. Att förstärka det hela med att engagera sig i den lokala upplevelseindustrin i Älmhult blev en överlevnadsfråga. Det var svårt att ta till sig. Vi vet de stora bolagen som gräshoppssvärmar far över jordklotet i jakten på den billiga produkten och arbetskraften. Men plötsligt så blev det så uppenbart att man inte längre bara kunde kränga en vara utan att med en mer medveten konsument som ville mer och ställde krav på ursprung, etik och kvalité. Och då var det inte så konstigt att han åkte från kontoret i Älmhult till en middag i Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan i Stockholm. Han, Ikea såg värdet i Småland och då kopplingen till Astrid Lindgren.

          Ett möte där författaren, boken möter bokhyllan. En helhet över en berättelse växter fram. Att sätta ihop en bokhylla, sätta ihop en berättelse. Allt bottnat i leken som gemensam nämnare. Barnboken som inspirerar till nya äventyr. Vilka barn har inte farit fram som hjältar? Vilka barn har inte byggt med klossar lego vidare till bokhyllan Billy (måste erkänna att just den har jag inte svurit åt när jag monterat ihop, men mycket annat), allt i en förlängning på barndomens lek.

           Vi är nu i brytningstiden då en del säger att industrin är död och sakta sprattlar i sin dödsdom. Att tjänstesektorn med upplevelser är det nya. Mutterfabriken blir lekfabriken, utan en tanke på att det behövs muttrar och pengar för att skapa lekfabriken... Men den traditionella industrin måste också likt Ikea se att de inte bara, om de ska vara kvar i Sverige fortsätta som de inte regnar. Om Svenska muttrar ska sälja måste de till en berättelse om deras förträfflighet. För varför ska jag annars köpa dem då Polska eller kinesiska ser lika bra ut. Nä det är dags att förstå att många, och fler blir det, köper en upplevelse, historia om det än är kring en mutter (Må mutter kanske inte vara det mest pedagogiska exemplet men...). Den globala marknaden, politiken gör att historien bakom muttern känns viktig...

          Om vi lever mitt i denna omvändelsens tid och den kräver nya tankar. Klarar partierna att möta upp eller står de kvar och det enda som finns är kampen om pocenten? Finns den politiska berättelsen som möter upp där verkligheten tar vid? Eller är drömmen om gårdagen allt för stark fortfarande? Mitt parti är i brytningen men jag kan känna tvekan om vi orkar. Ett ok är den fackliga grenen som jag upplever har svårt att fånga de nya strömningar som finns. Om jag ska vara lite elak så är stora delar av den fackliga rörelsen, inom LO, konservativa av det negativa slaget. Men även andra kan behöva ompröva gamla sanningar...

Utmaningarna ligger där att se muttern till bokhyllan med boken som ger en 

berättelse om lilla mutterns väg till bokhyllan Billy från Älmhult med släkt i Kina...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om jobben, Astrid Lindgren, IKEA, innovationer, design, Socialdemokraterna, Vimmerby, framtiden, landsbygden,

Polhem hade inte fått några studiemedel...

Kan inte låta bli och ställa frågan om Svenskt Näringsliv menar allvar med dagens dummaste? Att segregrera utbildningar och hur stora studiemedlen ska vara.

            För ett par veckor sedan åt jag middag i Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan. Närvarande var flera framgångsrika personer från näringslivet. Ingen var från ”kultursektorn” men alla hävdade att de var beroende av den. Att som Svenskt näringsliv försöka göra ett motsats förhållande mellan humaniora och tekniska utbildningar blir med det bara fel.

            Kan inte låta bli att lyfta Finland som ökar inslaget av estetiska ämnen i skolan just för att de har resultat på de övriga ämnena. Jag har tidigare skrivit på ämnet och devisen ”spotta på stenen” verkar vara giltigt här.

           Jag tror att näringslivet kan behöva bejaka kulturen och använda den mera när det arbetar med utveckling. Ser vi sommarutställningen på Astrid Lindgrens Näs av en av våra mest populära författare Sven Nordqvist. Mannen bakom Pettson och Findus, två entreprenörer av yppersta världsklass som varje unge älskar. När vi är kvar på Näs så ligger snickeboa inte långt borta med nästa entreprenör, Emil. Allt utspelar sig i kulturen, bokens värld och inspirerar unga att bli uppfinnare och företagare. Men skolan tar ofta död på den glädje som de unga känner för framtiden.

          Så Svenskt Näringsliv borde istället uppmuntra utbildningar som skapar flöden av idéer och utveckling istället för med dagens förslag motverka detta. Den klassiska industrin kommer bli allt mer beroende av design och storytelling. Med andra ord kulturen är och kommer bli en viktig del i industrin om den ska överleva. För vi köper inte en bil eller kylskåp vi köper en upplevelse.

Media:  SvD, SvD2, SVT x 2 x3 x4, Sydsvenskan, AB, Ab2, GP, DN.
Bloggat: Staffan Lindström,  Alliansfritt Sverige, Magnihasa, Flyktlinjer.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, Socialdemokraterna, skolan, innovationer, regeringen, svenskt näringsliv, entreprenörskap, företagande

Major Björklund marscherar på fel väg

Kulturen denna ständiga fråga som följer med oss. Det är bra och visar på vikten av den. Alla människor har en relation till kulturen och jag vet hur människor växer genom kulturen. Men det finns en flumstämpel över kulturen och många ser inte den bäring som kulturen har i det moderna näringslivet.

            Jag har i ett par inlägg skrivit om kulturen som en bärande kraft och kände mig tvungen att även idag skriva ett par rader om det. Åter så är det skolan som står i fokus och hur den sittande regeringen med stöd av socialdemokraterna gör en oroväckande delning mellan teori och praktik. Om vi ska fortsätta vara en framgångsrik nation med en industri som ligger i världstoppen kan man inte sära på teori och praktik. Grunden till vår framgång är just hur vi klarar hela processen och inte är specialister på enskilda områden och inte klarar hela resan. Vi kan se länder som har spetskompetensen men inte klarar att omvandla det till en egen produktion och innovationer som stannar i landet. Vi ska vara klara med att vi har bitar kvar men om vi vill är vi på vägen.

             Då är som jag tidigare varit inne på den inslagna vägen som Jan Björklund marscherar på fel väg. Att bygga väggar mellan praktik och teori och låta de ungar som är trötta på skolan, men har entreprenören i sig, slippa teorin är inte en väg som bygger framtida företag och innovationer. Skolan måste bli mer lekfull och varierande så alla unga kan känna att de blir sedda och att de känner att skolan finns för dem och att alla deras sinnen får vara med och inmundiga kunskap.

             Kulturen och leken är två av de viktigaste verktygen och vi kan se hur bland annat Finland ökar de estetiska ämnena och har bra resultat medan vi marscherar i motsats rikting. I det ljuset ska vi se Håkan Juholts uttalande och med den också den input jag fått från näringslivet som jag tolkar känner sig missnöjda med den utveckling kring innovationer och design som nu pågår från regeringens sida. Så det må talas om innovationsprogram men den samlade politiken från regeringen talar ett annat språk. Det finns ingen helhet och Centern som har ansvaret för frågan är omkullsprungna och ingen tar längre notis om Maud Olofsson som så gärna håller fina tal i frågan men Fredrik Reinfeldt har slängt nyckel till verkstaden och ingen verkar leta efter den... För framtiden byggs med kulturen som en viktig byggsten och den kan man inte ta bort och hoppas på att bygget håller...

Media: Exp, SvD.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, Socialdemokraterna, skolan, innovationer, regeringen,

IKEA är pedagogik...

Var ligger framtiden kan man undra. Efter två dagar med Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs kan jag efter möte med både Polhem 350, Ingenjörsförbundet och ledningen för IKEA konstatera att Astrid Lindgren hör ihop med utvecklingen på kommunens gjuterier.

         Två dagar med utvecklingsfrågor på agendan är intressant. Bilden kring hur den traditionella industrin och hantverket växer samman med utveckling och en botten i Astrid Lindgrens författarskap. Vi fick träffa byggherren Sven Harry som bygger ett privat konstmuseum eller ett monument över sig själv bara ett par hundra meter från Astrid Lindgrens hem i Vasaparken. Ett citat som fastnade och som kommer ligga som en grund för den framtida byggandet i Vimmerby om jag får komma till tals är ”Varje bygge kan bli en skulptur” Med tanke på hur, särskilt företagare, planerar och utför sina byggen finns det en bit kvar för arkitekturen i Vimmerby.

          Det som saknas är att förstå att företagarna är en del av en helhet. Inte en isolerad ö utan en den av destinationen Vimmerby. Så hur fasader, tomter ser ut är en viktig del i det intryck som vi tillsammans vill signalera. Jag har lyft frågan kring ett skönhetsråd som skulle kunna vara en del i det arbetet med att få ett ”vackrare Vimmerby” För lite blommor på torget gör inget vackrare Vimmerby utan kan bara förstärka intrycket.

        Men det som har givit mig störst insperation är hur vi i samtalet i Astrid Lindgrens lägenhet kring ordet lek som ledstjärna upptäcker alla beröringspunkter. Kommunalrådet i Vimmerby, Micael Glennfalk (M) sa – För ett par dagar sedan så tänkte jag inte lek och nu ser jag det överallt. För hur vi än vred på frågorna, oavsett om det var utvecklingen av IKEA i Älmhult så fanns leken med som ett spår och när vi pratade kring Polhem som fyller 350 år så lektes många av hans tidigare idéer fram. Vi vet att leken var en viktig del i Astrids barndom och hur en också tar en stor plats i hennes litteratur.

        Grunden till ingenjören, säljaren, designen och entreprenören startade i leken som barn. En del överlevde skolan och kunde med det också fortsätta utvecklas med det in i vuxenlivet, men för det stora flertalet så slocknade lampan av en välriktad träff från skolsystemet. Om Sverige ska kunna bli med Håkan Juholts ord ”En kunskapsbaserad ekonomi” kan inte skolan släcka alla dessa lampor. Inte nog med att vi förlorar talanger vi föder på misslyckanden som kostar samhället desto mer. De går från att vara en investering till en börda för samhället och den enskilde står bara där utan få den hjälp med sina drömmar som den behöver.

       Som jag var inne på tidigare så måste skolpolitiken ta en ny inriktning där grunden måste vara att vi ska vara att vi ska få fram nya spännande entreprenörer, inte militärer. En fråga som återkommit under dessa dagar är om de mått vi använder oss av för att mäta kunskap är rätta? Peter Larsson från Ingenjörsförbundet sa att det unika i Sverige är inte spetskompetensen utan förmågan till helheten. Som exempel lyfte han JAS Gripen. Den förmågan att ett litet land som Sverige kan producera ett sådant plan berodde inte på spetsen, även om det är viktig, utan förmågan till helheten. Det är ett intressant tänk att ha med. För har vi bara spets är det lätt att det inte blir en verkstad utan att bildelarna bara blir liggande och ingen kommer framåt.

      Jag kommer återkomma till dessa tankar under sommaren och fortsätta attt borra i vad som gör morgondagens Sverige utan att tappa gårdagen. Att finna de omöjliga kombinationerna som korsbefruktar varandra så nya möjligheter föds, som föder oss.

      Som avslutning kunde jag inte låta bli att le när vd på IKEA Tomas Karlsson berättade hur hans barn fick mecka med att bygga sina egna sängar från IKEA. Hur han tog tillvara på barnens vilja att skruva och skapa. Det platta paketet som vi svurit åt blev ett pedagogiskt redskap utan att det var tänkt så.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, jobben, Astrid Lindgrens Näs, Astrid Lindgren, IKEA, innovationer, design