Rörelse...

Något sker på jorden… En ny rörelse bland missnöjda medborgare är på väg. Vi ser det runt om i världen hur unga, gamla mm går ut på gatorna i fred eller våld och protesterar mot de som bestämmer. Mot, som de upplever det, orättvisor. Handfallna står de etablerade partierna och får känna på hur de får den ena efter den andra smällen. De blir systemets försvarare framför medborgarnas företrädare…

Det finns en tröghet i demokratin som är bra rent ut sagt mycket bra. Att någon inte ska komma med förhastade förslag. Visst kan man i vissa stycken tycka att det går alldeles för snabbt vid till exempel utförsäljningar av våra gemensamma tillgångar som vi genom generationer byggt upp. Men samtidigt så kommer generationer som vill att det ska hända NU, inget att vänta på. Vi ser samtidigt hur företagare vill ha svar med vändande post oavsett om det gäller nybyggnation eller alkoholtillstånd. Sörja för medborgarna samt se till att det finns en säkerhet för den lilla individen. Lyssna på massorna men inte glömma de tysta. Avgöra om det är folkviljan eller enskildas högröstade önskemål.

På torget i Kairo så demonstreras det nu dagligen mot och för de olika rörelser som vill ta makten i landet. I Brasilien så demonstreras det mot orättvisor antingen det är biljettpriset på bussen eller mer frågande i välfärden. Vi ser hur man sitter på gatorna i storstäderna för det som sker på börsen? Men vad vill de och finns det en enighet? Bilden är splittrad och en sak som möjligen förenar är att de inte vill ha en fast struktur. Det finns en naiv anarkistisk tro i många av dessa rörelser. Att man ska kunna styra utan styre.

Ser på Vimmerby där det lätt finns en vardagskorruption om att nära och högröstade får sin vilja igenom. En del kallar det ”den som skriker högst”. Närheten är den lilla ortens både tjusning och förbannelse. Just närheten till beslutsfattare som gör att man kan komma i kontakt med de som bestämmer. Nackdelen att de nära har svängdörr till beslutarnas rum.  Vem tänker på den tysta åsikten utanför? Balansgången att avgöra folkviljan eller den enskildes höga röst. Som kommunpolitiker brottas man dagligen med det. Att avgöra det som man hör på stadens gator har en legitimitet eller kan sorteras in under rubriken skvaller. Hur dagens politik lätt tappar bort örat mot verkligheten. Jag har tidigare varit inne på hur facket var den vägen via fikaborden på arbetsplatserna. Nu är de inte heller på plats och den dörren är stängd.

Det växer nya rörelser ute världen och i vårt eget land. Rörelser som tar tillvara dagens missnöje antingen det gäller sociala problem eller försvunna personer där polisen inte räcker till. Vi ser rörelser med tvivelaktiga politiska agendor som vinner folkets förtroende. Vi ser hur nazistiska/nationella partier till och med får invandrare som sympatisörer för att något inte står rätt till i landet. Vi ser hur rörelser tar plats i parlamenten Vi har Beppo Grillo i Italien med sin rörelse som nu är en del i den politiska vardagen. Vi har de nazistiska Gyllene gryning i Grekland som både finns i parlamentet och ute på gatorna. De finns som ett stöd där rättssamhället inte orkar. Nya rörelser som växer fram. En del goda andra onda, men de vinner förtroende ute bland folket.  Handfallna stå det etablerade systemet och vet inte vad de ska göra. I en krampaktighet så ska systemet försvaras.

Mitt parti är en del av systemet. Det var en gång en folkrörelse som bildades just mot systemet. Man bildade sidoorganisationer och företag för att möta upp mot det styrande systemet. Idag så ser vi hur andra gör detsamma utan att vi verkar ha en förståelse för att historien går igen. Vi har ingen beredskap att möta detta med. Politiken har blivit som en vara som ska marknadsföras och in med PR-byråer. Bättre priser och bättre kvalité än konkurrenten utlovas… Väljaren/kunden ser dock inte skillnad en vit strumpa är en vit strumpa och en A-kassa är en A-kassa oavsett om det är 75 eller 80 procents bomull eller ersättning. Det saknas nått. Nått som de nya rörelserna fångar upp. En berättelse om varför och hur. Det gäller inte att vinna kommande val utan att göra en plan för att vinna valet om 10-15 år. Arbetet börjar idag. Det börjar som en rörelse där vi lyssnar, tar till och formulerar ett svar. Inga klatschiga slogans utan svar på den oro som folket känner för samhällets utveckling. En utveckling som få partiet idag har svar på om det inte är för en procent hit eller dit…

På ämnet: Martin Moberg, Calle Fridén, Johan Westerholm 

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, Vimmerby, Socialdemokraterna, folkrörelse, Facket, SSU,

Våga att lyssna

Berättelsen, samtalet över bordet. En del av vardagen. Så var det en gång. När äldre generationer samtalar om tiden förr så var arbetarrörelsen med facket och partiet en viktig del, som upptåg en stor del av samtalet. Antingen man var rörelsen trogen eller ej. Men vad kommer dagens generation berätta om?

Strosade runt lite på Astrid Lindgrens Näs idag. Gled in på Emil-utställningen och hörde ett samtal som utspelade sig kring det köksbord som fanns på utställningen. Utställningen väckte en mans minnen och där kring bordet så berättade han om sin barndom och de karaktärer som färgat hans uppväxt. Något i utställningen triggande igång hans minne. Berättelsen bara kom och de runt om kring lyssnade på honom. Hur mycket som var sant och vad som var skröna eller försköning var inte intressant. Utan det var mannens berättarglädje och hur han kring det gamla köksbordet i utställningen fick tillbaka en tid från förr. En tid som han verkar minnas som ljus.

Jag lämnade utställningen och gick ut. Men bilden av mannen som satt där och berättade om hur det var förr etsade sig fast. Började tänka på socialdemokraterna som varit en viktig del av människors vardag. Ett parti som i sin bästa tid dragit över femtio procent av väljarna. Med en stark fackföreningsrörelse i ryggen så kunde partiet ta del av berättelserna ute på arbetsplatserna. Genom Unga Örnar så fick vi del av de ungas vardag. Vidare så stod SSU för dansen och skvallret från pauserna som gick vidare in i partiet. Partiet hade med andra ord många öron som kunde fånga upp de historier, berättelser som fanns. Många med ett lyckligt slut tack vare arbetarrörelsen. Partiet i kommun eller stat och facket på arbetsplatsen. Vi var en del av folkets vardag, en folkrörelse…

Men var är vi idag? Vem lyssnar vi på? Var finns vi? Tänker på det när jag sätter mig på cykeln och tar mig hemåt. Idag så har jag haft presskonferens med den moderata ordförande i Kultur- och fritidsnämnden, vidare till partiexpen för att hjälpa ordförande i Arbetarkommun med ett utskick. Ingen kontakt med folket, men man känner sig trygg. Så jag lämnar expeditionen och tar en sväng förbi Näs för att bara vara en stund. Nyfiken så slår jag på öronen. Hör en massa språk och skratt. Jag blir glad. Så kommer mannen med kryckorna som sätter sig kring köksbordet på utställningen. Berättarglädjen som får mig att tänka till. Var finns mitt parti i de framtida berättelserna? Kommer vi vara med, eller är vi bara en passus? Jag känner en oro.

Grunden till att vara en del av den nuvarande generationens berättelser finns. Utslagning, arbetslöshet och klasser finns. Men vi är inte ensamma om att locka intresset. Idag är det inte SSU som arrangerar dansen. Även om SSU hade arrangerat dansen är det frågan om någon hade kommit? Vi är en rörelse som har värderingarna med oss. Vi är en rörelse som har en kraft om vi använder den rätt. Men vi saknar en viktig del. Folk. Vi är en rörelse utan folk och utan folkets vardag. Allt mer så blir vi experterna som folket ska lyssna på. Självklart så ska politiker leda, men för att klara det så måste man börja med att lyssna. Det kan låta så enkelt men det är det inte och det av en enkel anledning. Vi tror inte längre på våra värderingar. Vi är rädda att folket ska tala till oss och berätta om invandrare, socialfall, idioter till grannar mm. Vi kommer stå svarslösa och inte kunna svara utifrån våra värderingar. Vi har inte svar på folkets frågor. Något som är relativt nytt. Förr så lyssnade de fackliga representanterna på folket vid fikabordet och förde det vidare till den lokala partiorganisationen som tog det vidare till ledningen och så satte man ekonomer och intellektuella på uppdrag att finna en lösning. Sedan så gick det tillbaka och vid fikabordet presenterades en lösning. Vi var en del av folks vardag. En folkrörelse som gjorde nytta. Idag så är vi inte där. Vet inte om vi kan komma dit igen? En ny tid kräver nya attribut men grunden är detsamma. Lyssna på folks vardag, tänk till, presentera en lösning, få accept och genomför. Så byggde vi folkhemmet och så ska vi bygga vidare på det.

Men det gäller att våga att lyssna.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, Demokrati, Vimmerby, Socialdemokraterna, folkrörelse, Facket, SSU,

Finansiera, fördela och styra

Idag så skriver SSU och LUF om behovet av en blocköverskridande skattereform och jag jublar. Det är så självklart att det behövs sedan både socialdemokratiska- och alliansregeringar kört den nuvarande i, om inte i, sank så bra nära. 

           Det intressanta är inte innehållet i artikeln som i och för sig har en hel del intressanta tankar utan att de två ungdomsförbundens ledningar väljer att skriva en gemensam debattartikel i detta läge. Det är bra och det är modigt och kanske också nödvändigt. Skattesystemet som folkpartiet och socialdemokraterna gjorde upp om i början på nittiotalet var inte utan kritik. Jag var då verksam i SSU och det gillades inte av oss utan sågs som ett förräderi av partiledningen. Det var ett par delar som låg till grund för det. Dels att göra upp med fienden. Dels så fanns det ett rådslag, diskussion i partiet som inte han landa och så var det innehållet som vi inte direkt gillade utan vi tyckte då att borgarna och de rika jäklarna kom undan. Men med facit i hand så är var det en i grunden bra reform även om de dynamiska effekterna inte kom som det var lovat.

           Men inget parti klarade att hålla fingrarna borta och små justeringar i de olika ändarna har gjort, precis som artikelförfattarna skriver, skattesystemet till något obegripligt som sakta förlorar i auktoritet bland befolkningen och ingen vet längre vad man betalar och knappt varför.

           Skatten är en av grunderna i välfärdssystemet. Det har tre syften. Finansiera, fördela och styra. Dagens system klarar finansieringen till en del men har samtidigt tappat legitimiteten för att folk ska vara villiga att vara med att betala systemet. Det handlar om att det hänger samman med vad man får tillbaka. Med brister i sjukvården, skolan och omsorgen av våra äldre samt att transfereringarna fungerar allt sämre så känns det frågande varför vi ska betala. Så ett nytt system måste också garantera att man inte bara klarar finansieringen utan också klarar av att få ut de tjänster som skattebetalarna förväntar sig. Det nya systemet måste också har en stark fördelningspolitisk nyckel i sig. Det kan bli det svåraste att klara hem över blockgränsen då det finns olika syn på ett samhälles utveckling. Vi som tror på små eller inga klyftor, det vill säga ett jämlikt samhälle som bästa utvecklingspotential eller de som tror på större klyftor som en motivation till utveckling. Den tredje delen är LUF och SSU inne på att använda skatter som styrredskap i omställningen till ett hållbart samhälle både ekologiskt som socialt.

          Så jag gillar ansatsen i artikeln men kan inte låta bli att peka på min postning från förrgår, Konsensus-förbannelsen, som just ondgör sig för dessa handslag över parti- och blockgränser. Men som jag skrev så finns det vissa frågor som står över partipolitiken och i viss mån så är skattesystemet ett sådant. Inte skattepolitiken men själva grundsystemet måste så vara. Så må partierna lyssna på LUF och SSU och våga göra en ny överenskommelse om skattesystemet. Man vinner kanske inte valet på det men man vinner ett förtroende och spelregler över längd.

Media mm: DN, Johan Westerholm, DI, Ab, Exp, SvD, SVT, Jan Andersson, Martin Moberg. Peter Johansson.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, moderaterna, Socialdemokraterna, folkpartiet, SSU, LUF

En handlingsplan mot mer kontroll...

Ja, en handlingsplan är väll bra men vore det inte bättre med en politik som tog udden av grogrunden som skapar extremismen. Men som vanligt så är det batonger och kontroller framför sociala åtgärder som ska lösa de problem som finns i samhället.

          Läser i dagens DN hur Regeringen med Statsminister, Fredrik Reinfeldt, (han finns...) hur de vill komma tillrätta med den politiska extremismen. En handlingsplan som myndigheterna ska agera efter. Det är bra men för mig så missar de målet stort. Extremismen frodas i när det är fel näring eller brist på näring i samhället. Här har regeringen inget svar utan handlingsplanen bygger på att gå vidare med kontrollsamhället. Att åter kartlägga och bokföra individer som finns i risksonen. Inte att se till att dessa miljöer som som är en rekryteringsgrund för nya individer minskar eller helt försvinner. Att föra en politik så att vi får ett samhälle som inkluderar istället för exkluderar. Ett samhälle som på allvar bekämpar utanförskapet.

         Men i moderaternas värld finns bara skattesänkningar och mer kontroll på individerna. En väg mot nattväktarstaten där den starke friska klarar sig och belönas medan den sjuke, flyktingen och arbetslöse får mer kontroller över sig. Det blir ett samhälle som glider isär istället för ihop. Det är ett samhälle som föder vi och dom och  göder grupper som lever i detta martyrskap.

         En handlingsplan utan en tanke på hur vi får ihop samhället är kanske en halvt rätt men inte mer. Grunden är inte mer kontroller av invånarna utan mer tillit är önskan.

Media: DN, Ab, Ab2, SvD, SvD, DN, Exp.
Bloggat: Johan Westerholm, Svensson, Thomas Böhlmark på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om bomb, Norge,Oslo, Utöya, SSU, AUF, terrorism, Socialdemokraterna, moderaterna, nazism,

Det är partipolitik!

Högerns rädsla för partipolitik när en kris är i antågande är talande. När Socialdemokraterna i Norge blir attackerade för sin politik så vill inte högern kännas vid detta utan letar andra skäl än de partipolitiska. Allt annat är trams...

         Arbetarrörelsen har blivit attackerade för sina politiska idéer på hur samhället ska organiseras och vilka som är välkomna att vara med i den gemensamma gemenskapen. Visst är det en attack på demokratin men kom då också ihåg vilka som historiskt slogs för demokratin. Inte var det högern som ville släppa in arbetarna i vallokalen. Till och med svinen stod före arbetaren i kön till att få rösta. Den svenska högern vill idag bara säga att det var gårdagens tidsanda som ledde till dessa beslut, men vi använder samma argument gentemot Sverigedemokraterna. Att de är barn av sin historia och inte kan göra si fri från den. Varför ska vi tillåta att högern inte behöver ta ansvar för sin historia. Det är partipolitik.

        Att vi socialdemokrater agerar i denna situation med vår ryggmärg utifrån den historia vi bär med oss är inte konstigt. Vi har jagads av arbetsgivare som gjort allt för att få bort facket. Vi har tagit striden mot kommunismen och känt ett hot från dessa grupper. Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen i tar idag kampen mot rasism, främlingsfientlighet och nazismen och känner hotet från dessa grupper och individer. Det är partipolitik.

         Socialdemokraterna och högern har olika syn på individens roll i samhällsbygget och med det så är politiken olika. Det är ok och ska så vara. Men det gör att det kommer finnas motsättningar mellan grupper och klasser. Jag skrev tidigare om att ”Demokratin behöver konflikt” och så är det. Men medan högerns idéer inte verkar väcka samma hat som socialdemokratin så är det en fråga om partipolitik. Någonstans i den socialdemokratiska ide världen finns en skrämmande tanke som får stötting av en stor del av befolkningen men skrämmer en del. Dels högern som ser sina makt och inflytande som beskuret och den extrema högern som inte kan tillåta allas lika värde. Det är partipolitik.

          Socialdemokratin kan gå stärkt ur den uppkomna, tragiska situationen. Tron på att demokratin och iden om allas lika värde kan åter komma i fokus på den politiska agendan. Vi kan få ett samtal kring vilket samhällsbygge vi vill ha. Bort från det menlösa samtalet om en eller två procent i skatter upp eller ner. Ett samtal som sätter individens roll i samhället i fokus . Ett samtal som bottnar i jämlikhet, rättvisa, solidaritet.

        Nu börjar ramadan och med det också ett fokus på religionen och vad som sker i dess namn. Åter så kommer säkert frågan kring politiken och religionen att komma i fokus. Vi vet att Sverigedemokraterna säkert kommer trumma på stora trumman och att andra grupper kommer ta sin chans att torgföra sina åsikter. En sak blir säker att även denna fråga kring religionen blir politik. Och även här är svaret olika utifrån vilken politisk ideologi som vi står nära. Oavsett om det sägs att vi inte ska blanda politik och religion så görs det. Kolla bara Kristdemokraterna som till och med har det i partinamnet. Inget fel i det, men...

Det är partipolitik

Media: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN6, SVT1, SVT2, SVD1, SVD2, SvD3, SvD4, EXP1,EXP2, EXPR3, EXP4, EXP5, Exp6, Ab,
BLoggat: Sebastian Stenholm som jag lånade lite länkar av...Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om bomb, Norge,Oslo, Utöya, SSU, AUF, terrorism, Socialdemokraterna, moderaterna, nazism, Demokrati, 

Semester båda jag och Reinfeldt, en gör fel...

Tillbaka efter ett par sköna dagar i Halmstad. Men måste erkänna att händelsen i Oslo och på Utøya inte lämnade mig eller min omgivning. Jag bannade mig för att inte kunna vara i Stockholm på manifestationen.

           När jag gick min första runda, någonsin, av den socialistiska sporten moderatbandy så kände jag faktiskt en period av lugn. Balansen mellan klubban, bollen och kroppen. Ibland så fanns den där och en harmoni när svingen träffade bollen som seglade iväg mot den lilla flaggan långt därborta i fjärran. Flaggan som rymde hålet som kunde ge mig champagne. Men jag fick nöja mig med vatten ur en kran... Efter rundan kom regnet och den svenska sommaren var här.

          Men medan jag var i Halmstad i fyra dagar för att träffa släkt och slappa så var nationen i svajning. Utifrån perspektivet att folket ville se en ledare som klev fram och lugnade folket kunde visa på en väg framåt och en ledare som var personligt förstående med våra grannar. Men den som borde kliva fram var stack till Turkiet på semester och fram klev en ordförande i Sveriges störst ungdomsförbund SSU och tåg rollen som en statsminister borde gjort. När inte Göran Persson tog rollen under tsunamin så kom kungen. Men inte ens våran kung klev fram i detta läge utan en kvinna som är ordförande i SSU. Hon höll de tal som statsministern eller kungen borde hållit.

         Det kom kritik från moderathåll att Håkan Juholt inte avbröt sin semester och kom hem, men han var tillgänglig och fanns närvarande och var inte statsminister... Det är mer än vad man kan säga om Statsministern. När man inte ens vill uppge var han är eller vad han gör. Det är inte förtroende ingivande. Självklart ska våra ledande politiker få vara lediga men tillfällena får man tänka till på och nu är det fel av Fredrik Reinfeldt att semestra men rätt av mig.

        Jag kan inte släppa tanken att det handlar om att det är vårt broderparti i Norge som är drabbat. För om jag ska spekulera vidare kan man läsa om att statsministern ska till scoutlägret i Skåne om en vecka och bjudit in Danmarks och Finlands statsministrar. Temat är ”Besöket sker för att påminna om värdet av ungdomars gränsöverskridande engagemang och för att visa nordisk solidaritet med den tragedi som drabbat Norge”. Men var finns Norges statsminister? Visst är det bra att statsministern besöker detta läger men...

       Vill minnas att det är blåa ledare i både Danmark och Finland. Jag må se spöken på ljusan dag men med den tystnad som varit från moderatledaren tillika våran statsminister så...

Media:  DN1, DN2, DN3, DN4, SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVT5, EXPR1, EXPR2, Exp3, SVD1, SVD2, SVD3, SvD4, SvD5, SvD6,  Ab, Ab2, Ab3, Ab4, Aftenposten, Alliansfritt Sverige den progressiva nyhetsportalen. 
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om bomb, Norge,Oslo, Utöya, SSU, AUF, terrorism, Socialdemokraterna, moderaterna, nazism, Demokrati, Fredrik Reinfeldt, Jens Stoltenberg