Apoteket nu endast för rika!?

Så bra det blev med alla dessa privata Apotek så länge du inte är fattig. Nu slår socialchefer larm till ministern.

        Med privatiseringen av Apoteket så kommer den ena skräckhistorian efter den andra fram i ljuset. Åter så visar det sig att det är beslut som inte gynnar de svaga i samhället utan de som klarar sig själv med en god inkomst. Kan inget annat säga att de var ett felaktigt beslut som inte var genomtänkt med tanke på alla de missat som vi kan se.

        Vi kan också se att trenden fortsätter hos regeringen att gömma sig när det blåser. Enligt tidningen så får man inte tag på ansvarig minister. Alltid när regeringen fattar dåliga beslut (rätt ofta) och media vill ha en kommentar så är de som bortblåsta. Trenden står sig.

Media: Ex.
Bloggat om Apoteket: Krassman och Annika H noterar mer brister.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Apoteket, privatisering, medicin., Fattiga,

Ojämlikhet handlar inte om antalet vårdcentraler

Efter en utflykt i skönhetens värld så ser jag åter en verkligheten som åligger politiken att ta tag i och då är det från socialdemokratin som lösningen finns då högern har kastat in handduken.

     Det gäller frågan om jämlikhet och klass och då med perspektiv på vården. Peter Andersson skriver idag att han tror och hoppas på att jämlikheten blir en av de avgörande frågorna i valet och jag kan bara sluta upp vid hans sida på denna punkt. Vill hävda att det är en av de stora ideologiska skärningspunkterna i valet som finns i denna fråga.

     När det gäller sjukvården är det tydligt hur diskriminerande den är på flera områden och där politiken måste visa vägen. Dels har vi det som jag bland annat bloggande om igår gällande hur HBT-personer blir diskriminerade inom vården. Vi vet också att kvinnor och män behandlas olika. Det är på yngre friska mäns som läkemedelsföretagen testar sina mediciner och inte på den aktuella målgruppen. Och så finns det ett klart klassklyfteproblematik inom vården. Vi ser genom den diskussion kring vårdvalet och de beräkningsmetoder som tas fram att det är en ojämlik hälsa som inte klaras av den så kallade marknaden utan behöver styras av politiken.

     Dessa tre områden kommer för mig vara viktiga när vi nu går in i slutet på valrörelsen. Med den politik som nu förs på den centrala nivån blir uppgiften för landstingen att klara sin uppgift inte lätt. För med den förda politiken ökar klyftorna i samhället och med det också den klassbundna ohälsan. Det RödGröna landstinget i Kalmar län har satt upp som mål att den klassbundna ohälsan ska bort. Med socialdemokratiska ögon kan vi aldrig acceptera att lönen på banken ska avgöra vilken vård du får. Men för högern så är det bara en fråga om tillgänglighet och inte om innehållet. Det blir extra tydligt när man läser SvD om vården.


    Jag tar bestämt avstånd från privatiseringar som leder till att den enskilde kan betala sig förbi  kön och komma först inte beroende av vårdbehov utan enbart på grund av tjockleken på plånboken. Ett samhälle som ger den rike frihet på den svages bekostnad är ett samhälle som till slut bara ger förlorare. De samhällen som mår bra och utvecklas är de där klyftor minimeras och alla får tillgång till våra gemensamma tjänster utifrån behov.

     Men för att vården ska komma tillrätta med de tre ovan nämnda områdena så krävs det också att det övriga samhället utvecklas åt ett annat hål än idag. Vi behöver ett samhälle där vi växer oss samman istället för isär. För med socialdemokratiska ögon vet vi att det är när vi tillsammans tar tag i problemen som vi löser dem. För tillsammans är vi starka och den ensamme är inte bara ensam utan också svag.

Media: Ab, Ex, SvD, SvD2, SvD3, DN.
Bloggat: Landstingsmajoriteten och Lena S och Ylva J skriver alla om dessa frågor på ett eller annat sätt.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, Alliansen, sjukvården, Välfärden, val 2010, jämlikhet, Fattiga,

Vi ser klyftor, regeringen ser synvillor

Idag så får åter en bild av hur den sittande regeringen leker med siffror för att framstå i en så god dager som möjligt. Ingen hänsyn till de som finns bakom utan bara att fasaden ska se välputsad ut gentemot grannen. Sedan att det ser för jävligt ut innanför är inget som det tas hänsyn till.

     På DN debatt skriver idag Lena Sommenstad på ett förträffligt sätt hur den sittande regeringen väljer att agera kring den statistik som inte år så smickrande. Det är en bild som får en att tänka till. Att medvetet försöka gömma undan fattigdomen. Att försvåra internationella jämförelser. Det finns inget försvar för ett sådant agerande.

      Men att det är en känslig fråga och att det finns de inom borgerligheten som inte ser den fattigdom som finns i landet är beklagligt. Vi har under de senaste dagarna här på nätet fått berättelser och bilder som ger en inte så smickrande bild av vad som sker idag i Sverige ett av världens rikaste länderna.  En bild som vi makthavare inte får blunda för utan bör göra fylla insatser emot.

      Den förra Socialdemokratiska regeringen såg detta och satte av en miljard för att bekämpa den barnfattigdomen i vårt land. Här var det attack mot en orättvisa som gällde inte gömma undan med broderad statistik.

      Den sittande regeringen har inte med ett penndrag tagit sats med ett åtgärdsprogram för att komma tillrätta med de klassklyftor som ökar i dagens samhälle utan tvärtom så ser man till att bibehålla dem eller på skolans område öka dem med att göra A och B utbildningar. Utbildningar där man låser fast arbetarklassen vid sin klass utan möjlighet att i framtiden läsa vidare mot högre studier. 

      När det gäller massarbetslösheten så vill man åter använda gamla räknesätt för att förminska eller så är den skyhöga arbetslösheten bara en synvilla och mot synvillor behöver man inte göra nått. Regeringen skulle enligt den själva bli dömda över hur de klarade jobben och med facit i hand är det bara att kasta in handduken för med en arbetslöshet på närmare tio procent finns det inget försvar. Det håller inte att skylla på den krisen då vi har skilt oss från resten av Europa med gå från bäst i klassen till en av de sämsta i klassen. Med folkpartistisk skolpolitik skulle domen vara hård och kvarsittning ett faktum.

       Det som nu behövs är en regering som inte blundar för de klyftor och orättvisor som finns i detta land. Utan att tar snabba tag för att komma tillrätta med dem. För en sak är säker att en Socialdemokratisk led regering kommer ha som mål att bekämpa alla klyftor och orättvisor var de än uppkommer. Och jag kommer personligen att hjälpa till att jaga min partiledning om de skulle bli lite slöa på den punkten. För ett samhälle som utvecklas på ett optimalt sätt så är det nödvändigt med ett jämlikt samhälle.

Media: Ab,
Bloggat Johan W och Annika H och Kulturbloggen skriver alla kring detta.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Fattiga, jämlikhet, regeringen, Socialdemokraterna, moderaterna, val 2010, arbetslöshet, socialbidrag,

Ökade klyftor och peka ut de fattiga

Idag så finns det två nyheter på ekot som hänger ihop även om de redovisas var för sig. Den ena är att klyftan mellan fattiga och rika barn ökar enligt Rädda Barnen. De pekar bland annat på dessa obetydliga avgifter som skolan tar ut för allt från klassresor till fadderbarn. Det sägs att det ska vara frivilligt men försök att säga ifrån.

Nästa nyhet som också handlar om barn är att Maud Olofsson vill inkomstpröva barnbidraget. Det är ett dåligt förslag. Varför? Jo för det första så är det en del av den generella välfärden vilket innebär att alla ska få del av den. Det andra är att höginkomsttagarna betalar in mer till systemet än de får ut. genom att de får nåt tillbaka och inte bara behöver betala så finns tilltron till systemet kvar och viljan att betala skatt består. Det tredje är vad skulle ett system med enskild prövning kosta? Dessutom skulle de fattiga pekas ut ännu mer en idag. Som ett sista argument så kan man säga att alla barn är lika mycket värda och drav ska ingen skillnad göras.