Partiledardebatt om jobben eller oppositionen?...

Två tydliga skillnader i svensk politik kan man urskilja när det gäller jobben. Det ena innebär att man försämrar villkoren för de anställda för att locka företagen till att ta en extra anställd. Det andra är att man stärker företagens konkurrenskraft med utbildad arbetskraft. Samt det viktigaste av allt att man ger förutsättningarna för att nya företag och arbetstillfällen ska komma till.

          Idag är det debatt i riksdagen och Mickael Damberg axlar åter rollen som den som ska leda socialdemokraterna i debatten som gruppledare i riksdagen. Med det så presenterar han en debattartikel på SvD Brännpunkt. Det är inte så mycket nytt men ändå så visar det på skillnaderna i svensk politik och det är bra. En nyhet är att man skärper kravet på när företagen ska kunna få betalt vilket är ett bra förslag utifrån småföretagare som inte har möjligheter att ligga ute med pengar. Jag har det ofta från småföretagare i min omgivning. Medan moderaterna mesta dels glider undan sitt ansvar och skyller allt på socialdemokraterna väljer de sistnämnda att fortsätta komma med politik för jobb och skola. Visst kan man vilja ha ett högre tempo men det kommer i alla fall. Vi ska inte heller glömma att det är en kongress som ska avgöra den stora färdriktningen för partiet. Inte för att någon tror det kommer skilja sig avsevärt gentemot idag. Men att som partiledning springa före vore oklokt och kunna skada förtroendet.

            Annars är debatten idag intressant mest ur småpartiernas sida. Särskilt Centern och Kristdemokraterna. Hur ska de agera i talarstolen för att kunna locka till sig nya väljare eller tillbaka gamla. Moderaterna och Socialdemokraterna har det i jämförelse stabilt och det finns inom de två partierna ett relativt lugn kring både politik och ledning. Att debatten ska leda till nya förslag och nya löften är nog ingen ide att tro på. Frågan är mer hur mycket som moderatledare kommer uppehålla sig kring den egna politiken, kontra kritisera socialdemokraterna och LO för förslagen om begränsningar för välfärdsföretagen. Men ikväll så kan vi kanske summera dagen. Själv så kommer jag sitta i möten och missa stora delar av debatten.

Media mm: SvD, SvD2, Ab, Ab2, Exp, Exp2, DN, DN2, SVT, Martin Moberg.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt,Vimmerby, Välfärden, LO, vinst, vinstutdelning,

LO, vinsten och verkligheten....

Idag så presenterar LO sitt förslag till hur välfärdsföretagen ska organisera sig. Känner en kluvenhet inför förslaget. Kan börja med att det är mer nyanserat än tongångarna efter kongressen då det fanns en mer fundamentalistisk ton.

            Grunden i det förslag som nu LO lägger fram är väldigt nära det förslag som den socialdemokratiska partistyrelsen la fram för ett tag sedan. Det finns inget direkt förbud utan det finns möjligheter för kommuner och landsting att göra undantag vilket är bra då det gör att det finns en möjlighet till att genomföra det i praktiken. Vidare så bygger det vidare på den socialdemokratiska principen som innebär att man flyttar ner makten till väljarna i kommunerna att själva kunna välja sin politiska ledning och med det hur välfärden lokalt ska organiseras. Genom egen regi eller att någon annan gör det med eller utan vinstutdelning. Det är bra!

          Men skrivningen ” Vi föreslår att offentligt finansierad privat välfärdsverksamhet som huvudregel ska utföras av samhällsbolag eller ickevinst-aktörer. Men eftersom välfärdsutmaningarna skiftar kraftigt i olika delar av Sverige föreslår vi dispositiv lagstiftning. De folkvalda ska kunna välja att teckna driftavtal som åsidosätter huvudregeln om Samhällsbolag när motiv för detta kan presenteras. Så stärks också den lokala demokratin.” För vem ska motiv presenteras och är det någon, staten, som ska döma av det hela?

          Jag kan känna att det andas kompromiss mellan förbunden då Kommunal har haft mer öppen syn på alternativa utförare än några andra förbund. Det gör att förslaget kan kännas lite rörigt och frågan om detta med dispenser verkar konstlad. Man påtalar att det handlar om hur arbetsmarknaden i övrigt är organiserad på många punkter. För mig blir det frågande om det inte är en onödig omväg istället för att då arbeta vidare med tuffa kvalitetskrav med uppföljning som konkret ställer lycksökarna utanför. Det gör att jag fortfarande känner att den socialdemokratiska partistyrelsens förslag känns mer relevant för mig. 

          Sist men inte minst kan jag tycka att vi nu har både som parti och fackliga organisationer lagt allt för stor vikt vid utförare och allt för lite på verksamheternas innehåll. För handen på hjärtat så fungerar utförarna mycket bra i kommuner och landsting och de fall som vi blåses upp i media är i undantaget. Som ledamot i det RödGröna landstinget i Kalmar län med en stor andel privata utförare inom primärvården så känner jag inte igen den mediala bilden. Ser mer dem som en tillgång och bra komplement till den offentligt drivna vården. Hur de kan täcka upp där vi själva inte klarar uppdraget. Hoppas nu när Socialdemokraterna och LO gjort detta kan svänga fokuset på innehållet.

           Sedan så kan jag inte låta bli att le när jag på TV hör Urban Bäckström, Svenskt näringsliv, skrika att detta förslag kommer ödelägga hela näringslivet och är det värsta som hänt sedan löntagarfonderna. Känns inte riktigt seriöst om ni frågar mig. Hade det varit VD:n för vårdföretagarna så hade det känts mer relevant men att som Urban Bäckström måla upp detta förslag som om de kommer slå sönder hela näringslivet

Media mm: DN, Ab, SvD, SVT, GP, Arbetet, Martin Moberg, Helsingborgs Dagblad, Länstidningen Östersund, NSD, Sydsvenskan.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Välfärden, LO, vinst, vinstutdelning,

100 procent stat eller vinstutdelning?

Är jag igen oense med mitt parti eller bara delar av det?

Vinst i välfärden är en fråga som ställer till det i tankevärlden. Kommuner kämpar varje år med att göra vinst. Devisen om att man ska ha ett överskott på 2 procent gentemot skatteintäkterna eller andra vägen bara budgetera för 98 procent. Men delar vi ut vinsten eller lägger vi den på hög. Det är kärnfrågan och den är vi inte ense om.

         Att ta ut vinsten eller inte är en kärnfråga kring alternativa utförare i vården. Grunden måste vara att skattepengarna ska verka för den enskildes behov och där är det nog ingen större skillnad på det politiska fältet. Men det på vägen som det skiljer mellan partiet och inom partier. Mitt parti har en kluvenhet kring hur vi ska hantera vinstfrågan. Visst känns det bekvämt att bara skrika på förbud och säga nej, men är det realistiskt utifrån vad vi är idag. För min del så är svaret nej. När vi tar makten 2014 så måste vi ta till oss den verklighet som samhället är. Det är inte 2000 utan 14 år senare.

         För samtidigt som vi numera bejakar privata utförare av välfärdstjänsterna och till och med tycker det är bra med flera aktörer som ger valmöjligheter för den enskilde så vill vi med andra handen ta bort en del av de som är en grund för privat företagande. Att kunna göra vinst. Så vi kan inte äta kakan och ha den kvar. Så vill Socialdemokraterna förbjuda vinstutdelning så är det lika med att till stora delar förbjuda privata inslag inom välfärden.

         Men detta gör inte att jag gillar läget när de stora internationella vårdbolagen för ut stora vinstmedel till skatteparadis. Jag blir där heligt förbannad gentemot dem och anser att de också förlorar själva på det då de inte rosar marknaden som de är så beroende av. Men förbud är inte rätt väg utan vi måste finna den där kloka medelvägen som gör att vi inte tömmer den offentliga kassakistan och inte hämnar de privata initiativ som vi släppt in. Det är här som utmaningen ligger. Att finna formen som utvecklar våra gemensamma välfärdstjänster med många aktörer som har individens utveckling för sina ögon. Att forma upphandling så att andra vinster än de rent ekonomiska kan väga över.

         Personligen så har jag gjort en resa från "Nej-förbuds vänster" till att gilla läget och se hur vi kan ta oss vidare. Måste säga att det inte är en lätt resa men den känns konstruktiv och gör att jag kan finna mig i samhället och se den som medborgarna ser den. Ser insändaren i dagens Vimmerby tidning ( än inte på nätet) där anhöriga beskriver sitt privata äldreboende och jag känner att där vill jag också bo på ålderns höst. 

          Så jag har gått från att vara dogmatisk nej-sägare till att bli en politisk tvivlare och samtidigt se tillbaka på arbetarrörelsens grund där vi gemensamt bildade privata (kooperativa) bolag som skulle ge oss den hjälp vi behövde för vi litade inte på stat och kommun som av borgarna styrdes...

Skriver även på SVTdebatt om frågan
Media: SVT, SvD, SvD2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om privatisering, vården, omsorgen, Socialdemokraterna, politik, samhälle, vinst, vinstutdelning