Svajar på kanten till höger

Bilden som växer fram av den svenska politiken är ett moderaterna som fått självförtroende och ett socialdemokratiskt parti som tappat det. Även i de kommuner och landsting som de sitter i majoritet törs de inte lita på sin egen ideologi och känsla. Bilden är ett parti som svajar och söker sin själ. Anförtrodda till PR-nissar söker de land och rike runt när de bara behöver fråga gräsrötterna var de är någonstans.

Socialdemokraterna har alltid varit ett toppstyrt parti med starka ledare. Under har det funnits en folkrörelse som spridit budskapet och som ledningen kunnat luta sig tillbaka på om det funnits en osäkerhet och värderingarna. Det är tydligt att socialdemokraternas nya bild har svängt om i det politiska Sverige. Den lojalitet och det förhållningsätt som fanns till det ledande partiet är brutet och nya krafter söker sig fram. En del sunda och en del riktigt osunda.

Jag har precis läst ut Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten” utgiven av Karneval förlag och det ger en bra bild som kompletterar de andra böcker som kommit ut om svensk politik och främst då framväxten av de ”nya” moderaterna och socialdemokraternas förändring. Ja jag vågar nog säga att mitt parti har ändrats och inte i en positiv riktning. Från att varit ett självsäkert parti som tidigt kunnat upptäcka de skiftningar som kommit och därifrån korrigerat politiken för att närma sig målet, ser man nu ingenting och irrar ensam på ett öde hav medan andra finner säkrare vägar framåt. När samhället och väljarna skriker på vänsterfokuserade lösningar på välfärdens problem så söker socialdemokraterna sig bort från den egna politiken och triangulera sig med högerns tankar som folket allt mindre vill ha.

Grunden till trianguleringen är från USA och Bill Clintons strävan att vinna valet för demokraterna. USA ett land som så länge var präglat av republikanernas högervindar att skulle man vinna var man tvungen att ge sig ut på den arenan. Clinton gjorde det och vann. Samma händelse kunde vi se i England där Thatchers högerpolitik varit rådande och Tony Blair inte hade en chans om han inte närmade sig detta. I Sverige rådde andra omständigheter. Där fanns/finns den socialdemokratiska hegemonin och moderaterna fick göra en vänstersväng för att kunna nå makten. Mitt eget parti ser inte att man äger hegemonin som rådet utan tror att man måste ta ett kraftigt steg åt höger istället för att ligga kvar i den fåran som råder.

Om jag återgår till boken så pekar Aron Etzler på Reinfeldts debattstil. Hur han hela tiden ställer sig utanför och låter recensera debatten motståndarförslaget målar scener där han låter väljarna välja. Samma stil återfinns hos Christer Jonsson (c) som är oppositionsråd i Landstinget i Kalmar län. En stil som gör att de är svåra att syna och som kräver helt andra retoriska knep för att nå.

Erkänner att jag varit lite vilsen själv med att alltid litat på att min partiledning har haft förmågan att se vart det blåser och styra utifrån detta. Men jag känner mig allt mer osäkrare på att de har kvar den kunskapen. Känns bedrövligt att skriva detta, men när skribenter från höger till vänster gör likvärdiga analyser så känner jag mig allt tryggare i att jag står rätt. Den där pragmatiska politiken som bottnar i en stark ideologi. Att kunna skilja på höger och vänster, men ibland fatta beslut som kan upplevas som höger.

Reinfeldteffekten är en bra skriven bok som bör läsas för att få ännu en pusselbit i det politiskapussel som pågår dagligen och som i sin tur kommer avgöra vem som avgår med valsegern i valet september 2014. Att ett allt mer fokus läggs på person än politik verkar vara givet. Hur vi socialdemokrater har svårt att förhålla oss till det utan vill att allt ska fokusera på politiken. Men om det inte finns en tydlig politik och inte en tydlig ledare så är det kört redan från starten. Helst båda men framförallt en tydlig ledare är det avgörande i dagens politik. Vi kan se de ”nya” moderaterna som ett levande exempel på det. 

Idag så publiceras undersökningar som visar på att Reinfeldt tappar i förtroende och att Löfven närmar sig snabbt. Samtidigt så får åter de "rödgröna" egen majoritet i en annan undersökning. Visst är det kul, men samtidigt så är faran att valet redan är vunnet här. 

Media mm: Ab, Ab2, Exp, SvD, SvD2, SvD3, SVT, SVT2, SR

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, Aron Etzler, Reinfeldteffekten

Nä #Kärrtorp var inte närvarande i Vimmerby

Många av mina vänner var idag i Kärrtorp, en förort Till Stockholm. De bekämpade nazismen med sin närvaro. Själv tog jag med hustrun en promenad på motionsspårets 5 kilometers slinga…. Det störta irritationsmomentet var flisen som de slängt ut. Hustrun svår när hon ideligen snubblande på det och jag missade en sten som höll på kosta mig en fotled… Men hem vi kom.

På nått sätt så är jag avis på er alla som var i Kärrtorp eller någon annan ort där medborgarna ställer sig upp på stadens torg och protesterar mot det som de känner hotar deras frihet. I Vimmerby var det marknad och protesten rörde sig kring valet mellan Rut och Fixartjänst. Bilden var tydlig. Vimmerbyborna säger nej till Rut och ja till Fixartjänst. 

När det gäller debatten kring rasism nazism och främlingsfientlighet så är det tyst. Vi hade vår demonstration för ett antal år sedan. Jag skrev om det igår. Men det gör att det nu är tyst och det kan oroa mig. Någonstans under ytan så finns det en reaktion som mycket väl kan explodera mitt i ansiktet på oss. Idyllen som alla känner att de vill leva men som ruvar på nått annat. Det finns en isolering som inte är av godo i många mindre samhällen som gör att det kan växa fram en intolerans mot vad som sker i omvärlden eller också tro att det som sker där sker bara där och ingen annanstans. Men nazisterna har tågat på våra gator. Det var inte allt för många år sedan. De kan tåga där igen. Kriget mellan nazister och antifascistiska rörelser kan plötsligt slå till mellan barnfamiljer som tar sig fram på stadens gator. Vi är inte skyddade utan precis lika öppna för vad som kan hända som de boende i Kärrtorp. Ty när nazisterna inte längre får vara ifred i en del så flyttar de. Och som jag skrev igår så är de i starkt behov av våldet som näring för att överleva och växa. Samma näring som de autonoma vänstergrupperna. De är osunt och man bör enkelt se till att de inte får sin näring. Passivitet är där fel redskap. Aktivt som de boende i Kärrtorp är den rätta medicinen. Med ordets makt kan de minska. Men då får det inte finnas passiva frizoner där de kan samla krafter och suga ny näring. Jag vill se Vimmerbyborna vakna upp och se till att Vimmerby inte blir den passiva kommunen där den nazistiska rörelsen flyr till. Vi har kört dem på porten en gång och kan se till att de inte återkommer

Det är söndag och snart så åker kålpuddingen in i ugnen och i Stockholm lämnar nu de stora massorna Kärrtorp. Kvar är de boende som ska leva i sin stadsdel. Frågan är om helgens aktiviteter ger avtryck? Jag hoppas att vi kan bära med denna helg in i nästa år, supervalåret. Att vi seriöst kan föra debatten om Sverige och inte blunda för de problem som finns. Men också vara öppna för att det finns olika lösningar på problemen. Känslan av sammanhang som de som i helgen varit med på dessa manifestationer måste vi ta tillvara. I Vimmerby måste vi finna vårt sammanhang som binder oss samman och inte släpper in krafter som har som mål att splittra samhället. Som föder sig med vår oro och vår splittring. Det lackar mot jul och ledighet men sedan är kampen om demokratin igång.

[Edit:] 
Peter Kadhammar skriver i Aftonbladet att dagen var "början på något". Kanske i Kärrtorp men i Vimmerby lunkar det vidare som om nazistattacken aldrig har hänt. Bekymren över om våra äldre får ägg och och om det kommer plogas om snön faller... Kanske sunt, men samtidigt så långt bort från det som sker i omvärlden. 

Media mm: Ab, Ab2, Exp, Exp2, SvD, SvD2, DN, DN2, SVT, Martin Moberg, Johan Westerholm, DN (Wolodarski), Aftonbladet (Cantwell) Aftonbladet (Larsson)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, sverigedemokraterna, Demokrati, polis, våld, Kärrtorp

#Kärrtorp en söndag i december

I morgon är det en manifestation för ett demokratiskt samhälle och emot nazism och rasism i Kärrtorp. Det är bra och initiativet kommer från medborgare. Visst finns det grupper som inte begriper att frågan vinner på att vara partipolitisk obunden. Att bekämpandet av totalitära, inskränkta rörelser som hotar demokratin är viktigare än några billiga politiska poäng. 

Läste i morse Johan Westerholm som hade tänkt deltaga imorgon. Tyvärr är avståndet för stort för att jag ska kunna medverka. Men han gör en viktig reflektion. Om den våldsamma delen av vänstern försöker ta över manifestationen så avviker han. Det är ett klokt ställningstagande som han gör. På julmarknaden fick jag en fråga hur jag ser på att min partiledare, Stefan Löfven demonstrerar tillsammans med AFA och Revolutionära fronten. Jag påpekade att så inte var fallet utan att han gick med som Stefan i ett medborgarinitiativ och hoppas att han reagerar som Johan om dessa grupper gör manifestationen till något annat än vad det var tänkt. För mig är det självklart att ta avstånd från dessa våldsfixerade grupper på vänsterkanten. Medborgaren blev lite ställd över mitt ställningstagande och tackade och gick vidare. Men mina partikamrater ansåg att mitt svar var det enda raka. Vi kan aldrig stödja våldet.

För ett antal år sedan när nazister hade attackerat en ABF-cirkel med vänsterungdomar på vår LO-expedition så var jag med och arrangerade en liknande manifestation. Även då fick jag ta kampen för att hålla manifestationen fri från partipolitk och endast ha paroller som alla demokrater kunde enas under. Vi hade inget våldsinslag och det blev den en av de största manifestationerna i Vimmerby genom tiderna. Sakta så försvann många av de aktiva nazisterna från Vimmerby. Med samtal och demokrati går det att köra dem på porten. Det som AFA och andra grupper gör är att göda nazisterna istället för att svälta ut dem. Inte ge dem våldets näring.

Ibland så tror jag att AFA och den andra grupperna inte vill bli av med nazismen då deras eget existerande upphör. Två våldsamma grenar på var sin sida i samhället som behöver varandra som näring. Må morgondagen göra sig fria från dessa rörelser och fokusera på det som är viktigt. Demokratin och allas lika värde. Allas möjligheter att göra sina röster hörda utan att riskera att järnrören kommer fram. I morgon låt medborgarna äga manifestationen och gör ingen partipolitik av den oavsett om man är socialdemokrat, moderat eller vänsterpartist. Låt er aktiva i politiken bara finnas där som en stöd för medborgarna som säger ifrån. Ibland så mår saken bäst av det.

Media mm: Ab, Exp, Dn, DN2, SvD, SVT.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, sverigedemokraterna, Demokrati, polis, våld,

Tolka vindarna

Trianguleringens brister får ett svar när jag läser i Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten". Trianguleringen kommer från USA och England där de användes av demokrater och labour när samhällsvindarna blåste höger. Reinfeldt använde dem i Sverige när vindarna blåste vänster och Socialdemokraterna använder dem trots att vindarna blåser vänster.

Att söka sig närmare de vindar som blåser i samhället för att vinna väljare är ett beprövat knep. Att tänja på sin egen politik så långt man kan för att nå väljarna i marginalen. Det finns alltid en risk att man tappar de i den andra änden så därav att många partier formulerar sig så brett att alla, mer eller mindre, kan känna sig hemma. För Labour och Demokrater var det en resa åt höger för att fånga in väljarna och man fick offra en del frågor och acceptera, ”gilla” vissa lösningar som motståndarna hade presenterat. I Sverige så stod moderaterna vid samma skiljelinje och valde att ”gilla” välfärd och kollektivavtal. Samhällets hegemoni var så fast i detta att de inte kunde undgå detta för att komma till makten. Väl där så pratade de om välfärden och behovet av att stärka den genom mer intäkter, som man fick genom att fler arbetade och med sänkt skatt skulle fler till arbetet gå. Ekvationen var klar. Gilla välfärden och få igenom sina skattesänkningar.

Men någonstans på vägen upptäckte svenska folket att ekvationen inte gick ihop. Den sänkta skatten i steg 1, steg 2 och kanske steg 3 funkade men sedan så kändes hålen i välfärden och de bristande resultaten i skolan mer allvarligt än några slantar till i plånboken. Dessutom så steg arbetslösheten. Då väljer Socialdemokraterna att triangulera för att återfå makten. Men när det blåser vänstervindar så väljer de att triangulera åt höger. De skådar var makten är istället för var samhällsvindarna blåser och missar en massa väljare och missar att stå kvar vid sin framgångsrika politik.

Trianguleringens fel får ett svar när jag läser i Aron Etzlers bok ”Reinfeldteffekten. Trianguleringen kommer från USA och England där de användes av demokrater och labour när samhällsvindarna blåste höger. Reinfeldt använde dem i Sverige när vindarna blåste vänster och Socialdemokraterna använder dem trots att vindarna blåser vänster.

Att söka sig närmare de vindar som blåser i samhället för att vinna väljare är ett beprövat knep. Att tänja på sin egen politik så långt man kan för att nå väljarna i marginalen. Det finns alltid en risk att man tappar de i den andra änden så därav att många partier formulerar sig så brett att alla, mer eller mindre, kan känna sig hemma. För Labour och Demokrater var det en resa åt höger för att fånga in väljarna och man fick offra en del frågor och acceptera, ”gilla” vissa lösningar som motståndarna hade presenterat. I Sverige så stod moderaterna vid samma skiljelinje och valde att ”gilla” välfärd och kollektivavtal. Samhällets hegemoni var så fast i detta att de inte kunde undgå detta för att komma till makten. Väl där så pratade de om välfärden och behovet av att stärka den genom mer intäkter, som man fick genom att fler arbetade och med sänkt skatt skulle fler till arbetet gå. Ekvationen var klar. Gilla välfärden och få igenom sina skattesänkningar.

Men någonstans på vägen upptäckte svenska folket att ekvationen inte gick ihop. Den sänkta skatten i steg 1, steg 2 och kanske steg 3 funkade men sedan så kändes hålen i välfärden och de bristande resultaten i skolan mer allvarligt än några slantar till i plånboken. Dessutom så steg arbetslösheten. Då väljer Socialdemokraterna att triangulera för att återfå makten. Men när det blåser vänstervindar så väljer de att triangulera åt höger. De skådar var makten är istället för var samhällsvindarna blåser och missar en massa väljare och missar att stå kvar vid sin framgångsrika politik.

Nu är det dagar kvar till jul och ledigheten kommer att ägnas åt böcker och reflektion. Flera i partiledningen borde göra detsamma och inte bara äta sillen på julbordet

 ledigheten kommer att ägnas åt böcker och reflektion. Flera i partiledningen borde göra detsamma och inte bara äta sillen på julbordet. Att lära sig tolka vindar och vara trogen sina ideal...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Stefan Löfven,

Anders Behring Breivik och jag

Två pojkar i varsitt land som båda växte upp i skilsmässohem. Två pojkar som hade en stökig uppväxt med en förälder som inte var närvarande och den närvarande inte klarade att vara förälder. Två ungar som fick klara sig själva och som tog samma val men samtidigt så olika…

Båda pojkarna upptäckte Hiphopen och deras uttryck. Men rapen passade inte och stegen i breakdancen fungerade inte. Det blev graffittin som fungerade. Nätter med sprayburken blev vardagen. Båda pojkarna åkte dit med sprayburken i famnen. Ena på gatan och den andra för snatteri. De gjorde inte karriär med stadens väggar som motiv utan sökte sig andra vägar för att nå framgång och få bekräftelse. Vägarna ledde dem båda till politiken. Två olika ungdomsförbund tog vid. För av Anders Behring Breivik så klev han in Framstegspartiets ungdomsförbund, medan jag hamnade i SSU med det nära samarbetet med AUF. Sida vid sida i två länder tills ideologin skilde oss åt.

När jag läser Åsne Seierstad bok om Breivik så slår det mig om de likheter som fanns i vår uppväxt, men hur olika vi var som individer. Det där våldsamma som följde honom från barndomen med att plåga djur till det som sker på Utøya. Två ensamma barn som försöker ta sig fram och vill bevisa för omvärlden att man är någon… Två så olika vägar. Jag sysslar med att förverkliga mina idéer vald av folket och av Anders Behring Breivik sitter på kåken för massmord i terrors namn.

Åsne Seierstad har skrivit en bok som ger för mig en bild av Anders Behring Breivik och den väg han valde. Boken börjar i den tidiga barndomen och följer med hela vägen till det som sker på Utøya. Jag ska erkänna att boken tog på flera sätt. Dels hur lika delar av vår uppväxt var och hur olika det drog oss åt varsitt håll i synen på samhället och vårt engagemang. Dels de ingående skildringarna av skotten på ön. Det är så jobbigt att läsa att jag lade under boken ett par dagar. Skräcken bland de unga och sedan de följande avsnitten där man som förälder känner det panik som uppstår när man inte vet vart ens barn är och om de lever. Tårarna kommer samtidigt som det finns en vrede mot att det inte är fiktion utan verklighet. Med en son som just engagerat sig i politiken är det en skrämmande påminnelse om vad som kan ske och som gör en mer vaksam.

Boken bör läsas och den ger en bild av ondskan genom av Anders Behring Breivik och samtidigt en förståelse för hur partier frammanar medvetet eller omedvetet hatet som leder till våld. Där finns särskilt de högerextrema som lever på att explodera våldet i samhället. Visst drevs av Anders Behring Breivik av hatet i nazismen men samtidigt så ser jag barnet som hela sin uppväxt sökte en förebild, någon som såg honom, likt jag själv sökt. Men inget kan rättfärdiga det som hänt och näringen fann han i de nazistiska rörelserna. Det var där som idéerna föds som leder till det som hänt. Men glöm inte att av Anders Behring Breivik en gång var en av oss…

Media mm: Johan Westerholm som fick mig att läsa boken

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, ideologi, värderingar, Socialdemokraterna, sverigedemokraterna, Demokrati, Anders Behring Breivik, Utøya, Utöya,