Partipiskan gäller i alla partier som står för sin politik

För vem är vi? är vi för oss själva eller är vi representanter för något? Frågorna kommer till mig då jag läser Aftonbladet och hur det inom, idet här fallet, borgerligheten röstpiskas.
  

       Men är det så hemskt egentligen? Är det inte så att man går in i ett parti för att man delar de värderingar som partiet har och med det också en stor del av den praktiska politiken. Men behöver man då gå med på allt? Ja i princip vill jag hävda då det är demokrati och då majoritetsbeslut gäller. Visst finns det frågor där partilinjen kan var till besvär och det blir mer fritt hur man röstar. Ett sådant exempel från mitt eget parti här i Vimmerby är religion. Det som är det stora problemet är när man i partigrupperna inte hinner samtals sig samman utan man ställs inför faktum.
       Men det finns undantag och det är när de parti man gått in i fullständigt överger sin politik och tro. Och min tanke går då till Centern och det svek kring kärnkraften som partiet gjort under en mandatperiod. Så frågan blir hur de som gick in under denna period med ett parti som ville avveckla kärnkraften för att mitt i perioden göra en av de brutalaste svängarna i Svensk politik. Att då vilja rösta med hjärtat som tills för bara ett tag sedan varit partiets hjärta är inte konstigt. Frågan är när det gäller Centern vem som bryter mot partilinjen.
       Sedan är det viktigt hur piskan går till. Att den finns i alla partier är ingen hemlighet men hur den hanteras kan göras på flera sätt. Jag menar att här har partierna ett ansvar och det börjar redan när det rekryteras nya kandidater. Det finns spelregler inom alla föreningar som måste följas och så även här.
       Dessa kryss- och personvalskampanjer vad gör de och vad står de för. Är det ett spel för galleriet eller finns det utrymme för en massa olika tyckanden. Rent praktiskt gör de skillnad eller är det bara så att den kryssade hamnar i topp men allt ligger fast. Kan den ensamma uppkryssande förändra världen eller i alla fall sitt parti?
      Det vi vet är att personvalet är här och jag tror inte det försvinner men är de bra för politiken eller gör det bara bilden än rörigare för väljaren? Vilka krav ska vi ställa?

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, personval, Centern, Socialdemokraterna, Kärnkraft, val 2010,

Lördagsbetraktelse om ljusaretider för mig eller blir de mörka?

Så är helgen kommen och upptäckten av att man kan lätta på klädseln (Bara jackan, så tro inget annat) gör sinnet mycket gladare. Att se ut och plötsligt så finns det färger som skulle passa på ett visst kuvert, men det släpper vi nu...


Men visst betraktar man livet ljusare denna tid på året.  Frågan när det gäller mig är nog att slippa all snö och den skottnings om det innebär. Jaja jag vet att jag tycker om att skotta snö och mitt magomfång behöver det. Men  någon måtta på eländet får det vara. När man inte orkar slänga över vallarna så blir det lite mycket om man säger så. Annars är det skottning på vintern och gräsklippning på sommaren som är min grundträning. Med tanke på magomfånget så bör jag nog hitta några tillägg... Men nu börjar grillsäsongen och det är magert om man inte tänker på alla röror och såser som man måste ha... Men jag tar lite mer sallad till biffen så blir det bra...

Men det som nog påverkar mitt sinne är att utvärderingen är på ingång då vi förtroendevalda får vårt förtroende testat. Se om vi levt upp till de förväntningar som väljarna haft på oss. Den första hindersprövningen är nu gjort och det är den av våra egna. Om vi skulle få hamna på valbar plats igen eller glömmas bort. Jag klarade den även denna gång och blev hedrad med att få förtroendet att toppa vår landstingslista. Det är en ära men också ett ansvar.

Nu är det säkert en massa opponenter som säger att väljarna inte kan påverka utan att det är partierna som styr. må så vara fallet kan tyckas men visst är partierna lyhörda och om man efter valen granskar kryssen så har de som sägs vara "hatade" fått en ansenlig del av kryssen. Så vad som sägs och vad som handlas stämmer inte (liknar regeringen).

Politiken är inte lätt och det gör också att jag ibland kan känna mig ledsen. här lägger jag ner min kraft och energi för att åstadkomma om inte underverk så något bättre tillvaro för kommunens invånare, ja även länsinvånarna. Men tillbaka får man bara att man gör det för egen del och så rika vi blir... Men gör jag då allt rätt? Nä visst gör jag fel. Visst beslutar jag fel. Men viljan att göra rätt utifrån min politiska övertygelse ska ingen behöva tveka på.

Problemet är att politiken är krånglig. Tar man ett beslut i ena ändan så måste man var säker på vad som händer i andra  ändan. Här är det dags för självkritik. Vi politiker är dåliga på att visa samband och förklara dem. Då kommer de populistiska fram och bara pekar på en pusselbit och alla jublar men alla andra 999 bitar i pusslet som också måste hänga ihop tar populisten ingen hänsyn till utan då får vi andra stå där som tråkmånsar som inte förstår folkets bästa. Det här är ett ansvar som jag med bestämdhet anser ligger på alla demokratiska partier.
En del som vi får vara försiktiga med och som kan locka fram populisten i oss är personvalet. Det kan vara lättköpta kryss. Att som jag i tidigare inlägg varit inne på att lova alla sin egen lyktstolpe. Vi måste backa tillbaka till tiden då vi pratade idéer och visioner. vad som gjorde skillnad mellan Rött och Blått. Nu ska jag lämna datorn för att se vad världen har för överraskningar för mig idag.

Vill tipsa om Johan W som har liknande funderingar. Andra krönikor betraktelser under helgen kan ni finna här
Kent Persson, Mary Jenssen, Johan Westerholm, Peter på Röda Berget , Peter Andersson, Peter Soilander samt Antonsson. Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om krönika, lördagsbetraktelse, betraktelse, personligt, val 2010, partier, populist, personval,

Lördagsbetraktelse om jag får vara med

Går vi mot en utveckling som osynligggör partierna för att lyfta dess ledare som preseidenter eller ännu större storheter och var hör jag hemma där? Alla pratar vi mer och mer person även jag.

Jag brukar vara personlig och inte så politisk i min lördagsbetraktelser, men när vi nu är inne i ett valår så är även mycket av mitt personliga fokus just valet. Så dagen blir ett personlig fundering över min plats om den finns.

Som tjänstledig undrar jag om jag ska ta ledigt fyra år till eller återkomma till mitt arbete på Folksam. Då blir denna personfråga viktig. Kommer det krävas att jag tömmer mitt konto på banken och gör flashiga annonser och flygblad där jag säljer mig själv och min familj med gulliga hemma hos reportage.

En del i denna personliga kampanj är självklart denna blogg som jag använder flitigt. Inte bara eller rättare sagt sällan som kampanjredskap utan mer som min plattform för att få ut mina tankar höga som låga. Bloggen har blivit en terapi för mig ett lysande sätt att få ut det som pyser i min politiker hjärna.

Men jag är inte problemet. Jag skriver hyfsat och har en väloljad käft som tagit mig dit jag är idag. Måste säga att livet börjar blir som jag vill ha det. ett stycke harmoni börjar sakta söka sig på. På det där behagliga sättet att man kan komma på sig med att gå runt och le. Det kanske syns fånigt för omgivningen men det känns bra inom mig.
Den press som varit under en tid innan alla listor är klara och man funnit sin position är påfrestande. Dels så är det ens personliga ego som vill vara etta överallt (får man erkänna det?). Dels är det förväntningarna från omgivningen. Ni vet devisen "när partiet kallar" så ställer man upp oavsett vad det är. Jag har levt duktigt efter detta, men känner nu att jag måste få vara jag också, utan att svika familj eller parti.

Allt handlar om balans och jag känner att jag nu börjar komma närmare balanspunkten än jag varit på länge. Balansen mellan familj och politik. Balans mellan mig själv. Balans inom politiken.

När det gäller balansen inom politiken så har jag fortfarande en hetsighet att arbeta med när det inte går så fort som jag vill eller när världsbilden inte riktigt stämmer med min bild (Ja det händer). Här är det viktigt för mig att ha en omgivning som kan stampa mig på tån och säga stopp stanna upp tänk efter. På det sättet kan man säga att jag kollektivnarkoman. Behöver folk runt mig (dock behöver jag också ensamhet för att ta till mig kollektivet). Det är då jag lyfter. Inom skrivandet så är det Johan och min hustru som är mina bästa kritiker. Kan säga att mina tår har blivit mindre ömma nu än när jag började skriva. Inom politiken så är det vår samordnare inom landstingsmajoriteten Yvonne som jag känner är den tydligaste tåstamparen. Det känns skönt att ha dessa människor runt sig och jag hoppas att fler vill bli min tåstampare. Och att fler skaffar sig det.

Nu ska jag snart ta en skön lördag med hustrun. Shopping, promenad och lite trädbeskärning till marsvinens stora glädje.

Andra som denna lördag
Kulturbloggen och Peter på Röda berget och HBT-sossen och Ankersjö och Kjellberg skriver alla om partier och personer. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om lördagsbetraktelse, betraktelse, krönika, personligt, val 2010, personval, Bloggar, politik, kollektivet, Socialdemokraterna,

Lördagsbetraktelse om snömos, val och byten

Sitter och ser hur snön vräker ner önskar mig bort till en liten tropisk ö med nått svalkande i glaset.  Veckan som gått har varit omtumlande både för mig och för Svensk politik.  

För min del så känner jag att jag kommer närmare vad jag vill med mitt politiska liv.De senaste veckornas diskussion kring nomineringsrocesser både inom mitt eget parti och hur det fungerar, inte fungerar, i andra partier. Jag har fått sätta ner foten och göra ett val var jag ska ha min politiska tonvikt. Jag har kallat mig för styrelseproffs i offentlig regi och det har haft sina fördelar. Jag har fått ett brett kontaktnät, en god insyn i hela processen från olika aktörers nivå och möjligheten att ägna mig åt politiken på heltid. Om jag nu efter valet kan göra det vet jag inte men sakta och säkert känner jag mig allt tryggare i att jag gjort rätt.

Jag tror det är fler som har, eller borde reflektera över sitt politiska liv. Förutom det som har hänt  i moderaterna så väcker det partibyten som jag noterat under senaste veckan frågan hur troende är man? Jag erkänner mig till socialdemokratin ( ingen som läst denna blogg är snopen) och kan inte se mig själv i något annat parti. Jag må hålla med andra partier i sakfrågorna men när jag lyssnar på mitt hjärta så kan jag inte se något annat parti. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om skillnaden av placeringen av parkbänken kan spåras ideologiskt. Även om vi ställer den på samma ställe är skälen olika. Kan man byta inom blocken? Här ser jag en möjlighet då det särskilt på den blåa sidan är en ideologisk rörlighet som ställer till det för medlemmar och sympatisörer. Men därifrån till att kliva över mittlinjen är för mig svårt för att inte säga otänkbart. Då återstår frågan varför. Är den enkla svaret att man valt parti efter sakfrågan och inte de bakomliggande värderingarna. Jag vill inte värva medlemmar på sakfrågorna utan på mitt partis värderingar och ideologiska grund.

Sedan så är det en liten fundering kring det här med partiernas listor som jag inte riktigt vet svaret på. När väl partierna med fusk, mygel eller gammal hederlig demokrati fastställt sina listor. Hur ska vi förhålla oss till kryssen? när det gäller riksdag sker det med automatik men när det gäller kommuner så är första namnet ofta partiets kommunalrådskandidat. Om nu en blir omkryssad är den personen också kommunalråd d eller får den bara sitta på första platsen i kommunfullmäktige. Här handlar det om vem som bestämmandet över partierna medlemmarna eller sympatisörerna. För mig finns två vägar att gå. Ett att partiet tydligt innan valet deklarerar att kommunalrådskandidaten ligger fast oavsett kryssen. Det andra är att partiet hårdlanserar den som ska vara etta och på det sättet ser till att kryssen hamnar där. Ja det finns ett alternativ till är att man följer kryssen. Men är det bra?

Andra som skriver betraktelser eller krönikor
Kent Persson, Mary Jenssen, Westerholm, Peter på Röda Berget , Peter Andersson och Peter Soilander samt att nu Antonsson. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om lördagsbetraktelse, politik, personval, val 2010, krönika, partier, Socialdemokraterna, moderaterna, ideologi, betraktelse, väljarstödet

Söndagskrönika om vem som vinner på personval.

Sitter och funderar på vad min Söndagskrönika ska handla om. Känner att jag fick ut en del av personliga dosen igår. en fundering som inte släpper är det här med personval. Kan meddela att jag åter släpat en sväng på snöskyffeln...

Nu i veckan fick dessa tankar lite ny kryddning och det tack vare moderaterna. Frågan som jag ställer mig. Är det bara inom moderaterna eller finns det i fler partier? Vad är det som får en människa att ta till så allvarliga åtgärder för att komma upp på listorna? Igår då skrev jag om vänskap och berörde där ämnet att bli bekräftad. Johan W skrev mer om det. En fråga som kommer är handlar detta om att köpa sig bekräftelse eller är det ett ego? Hur viktigt får det bli?  Personligen så skäller jag ibland på mina partikamrater för att de inte tar politiken på allvar. Men vart går gränsen? Här är det en person som köper sig röster och fuskar sig fram. Vad är orsaken?

Det visar sig nu att det är fler inom moderaterna som kan vara skyldiga till fusk och då kommer frågan i ett helt nytt vatten. En gång ingen gång men... Om det nu stämmer reser sig en fundering om det finns något i det mpderatat partiets kultur som frigör dessa krafter.

Det kommer säkert höjas en del röster för att det även inom andra partier fuskats med medlemssiffror men då har det inte varit för den persnonliga vinningen utan andra orsaker. Jag ska peka på några. När det gäller ungdomsförbundet hos oss så var det för att vi inte ville ställa ungdomar utanför bara för att det inte hade råd eller möjlighet att betala medlemsavgiften. Man kan säga att vi tog ett ansvar för dessa unga. Ett annat skäl var dålig koll på våra register. Det är möjligt att det fanns en del distrikt som såg möjligheten till mer röster på kongressen. Det viktiga är ändå att det inte skede för den personliga vinningens skul.

Peter på Röda Berget skriver att personvalet leder till detta. Han har en stor poäng med detta. Jag känner en tvekan inför denna personifiering av politiken. Kan bara återvända till dagens undersökning som pekar på att det är tack vare Reinfeldt som Moderaterna går framåt inte politiken. Så frågan reser sig om det snart inte finns fler minus än plus med denna utveckling. Hur ska vi gå vidare? Visst finns det en hel del positiva inslag med att vi politiker inte bara blir en stor anonym grå massa utan också blir kött och blod.

Hur hittar vi nu balansen mellan personen och politiken? Ansvaret ligger på oss politiker inte på någon annan. Vi äger frågan både rent lagligt men också hur vi väljer att ställa upp på olika arrangemang. Inom partierna så måste vi hitta processer som inte leder till de ovan nämnda avarterna.

Dags att ta tag i Fia med knuff och se om de gårt att spöa svärmor och hustru.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, fusk., moderaterna, Söndagskrönika, krönika, medlemmar, personval,

Mitt i veckan krönika. Vad händer inom partipolitiken? Finns den kvar?

Det började med en liten notis. Väntade på ovädret. Slutade med en mitt i vecka krönika...Hur ska den kommande Alliansen se ut och vad ska väljarna rösta på och vad får de? Vad är den Svenska partipolitiken på väg och har vi frågat väljarna vad de vill?

Ser nu att ett antal borgerliga politiker och skribenter som nu börjar grubbla över framtiden för Alliansen och i ett större begrepp hela borgerligheten. Det känns som om en vilsenhet har infinit sig. Hur ska makten behållas? Vilka ska vara med? Hur ska det förhållas sig till Sverigedemokraterna? Vilken politik?

En fråga som nu kommit i dagen är hur alliansen rent tekniskt ska kunna behålla makten. Det förs nu fram tankar om olika valtekniska lösningar. Om vi börjar med det så är det bekymmersamt och där har vi på den RödGröna sidan liknande problem. Från att varit ett land med ett brett galleri av partier så stramas det åt åt två dominanta block. Det finns både bra och dåliga saker med det. Men det har inte förts en diskussion om det hela utan väljarna får bara buga och bocka och ta det som bjuds. Vad händer om det inte duger att väljarna bara stannar hemma och inte godkänner denna blockindelning. Med det gamla systemet har det varit block också, om inte så tydliga,  och där har sedan politiken bestämts efter valet och inflytandet har speglats av valresultatet. Med andra ord så har väljarna kunnat styra politiken mer inom blocken. Nu ska det serveras färdig politik innan valet.
Nu har det på den borgerliga sidan förts ett resonemang som driver frågan ett steg till. Nu ska även de partier som inte orkar in på egen kraft räddas. Då är frågan om inte en gräns är passerad. Har väljarna bestämt att ett parti har tillräckligt med stöd så är det en tydlig markering. Att då med tekniska lösningar knuffa in dem är inte ärligt. Åter finns stora risker med att väljarna vänder partierna ryggen och möjligtvis motröstar på partier som vi inte vill ha med att göra.

Om vi går vidare till själva politiken som är kärnan i det vi gör, eller ska vara i alla fall. Vad vill de fyra allianspartierna i olika frågor. Är det ett gäng som är ense? Nja vill jag svara på den frågan. Ser vi på de RödGröna så har det under 12 års tid levererats gemensamma budgetar där jag känner att det inte direkt finns uppenbara förslag som bara är för att lyfta ett parti utan det känns samspråkat. När det gäller alliansen är min bild, kan vara färgad, att det är mer att man fått ge till de olika partierna. Här finns förslag som inte riktigt går i samklang. Ett exempel vårdnadsbidraget som bevisligen håller kvinnor hemma och pappabonus. Jag minns dåvarande folkpartiledaren vid den berömda badtunnan sa att för att få det att fungera så kan man få överge sina principer. Ett samarbete eller parti överlever inte om man lämnar sin grund. Är det vi nu ser.

Sist så är det sedan medlemmarna som måste vara med på de kursändringar som tas i ett samarbete men också i jakten på väljarna. När partier lämnar de principer som många av ställde upp på så varför ska vi vara med. Det är ofta inte sakfrågorna som får oss att byta parti eller säga att vi ite käner igen oss utan när besluten kommer längre och längre bort från våra principer. Det kan gå en gång eller två gånger, men inte mer.

Nu går resan mot september vidare och under våren kommer det komma program och strategier från både höger och vänster. Om mina funderingar stämmer får vi utvärdera när året närma sig sitt slut.

Andra som skriver klok.
Peter Andersson om sin recention av sin blogg. Johan W med en alternativ start på dagen. Peter J på Röda Berget kommer ha bloggstopp. Veronica Palm som både kommenterar SAAB och ger ett förtydligande på DN vad vi vill. Kent har lite självkritik som är klädsamt.Även Peter S är kritisk Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, partier, val 2010, Socialdemokraterna, moderaterna, RödGröna, Alliansen, personval, ideologi, makt, regeringen, folkpartiet, Kristdemokrater, Vårdnadsbidrag, SAAB, krönika,

Söndagskrönika om personval och opinion

Söndagmorgon familjen sover, brasan knastar som en brasa ska. Funderar på vad dagens krönika ska innehålla? Kan konstatera att det nog blir ett svep om personval och hur det utvecklar/avvecklar politiken. Även denna helg håller vintern landet i ett hårt grepp. Det finns nu en längtan efter vår. En längtan efter att höra takdropp. En längtan efter en sol som värmer kalla frusna själar.

Börjar med att ge en kommentar kring dagens nya Sifo-undersökning. Det ser stabilt ut men men i media är bilden en annan och det är att de RödGröna kommer tappa vart efter vi kommer presentera vår politik. En mycket märklig inställning från media sida om ni frågar mig. Men en fråga som återstår att ställa är samma som ställdes för fyra år sedan. Röstar väljarna på oss eller mot alliansen? I dagsläget tror jag det finns en viss risk att det är emot alliansen och inte för oss. Det är därav av största vikt att vi fortsätter presentera ett riktigt bra alternativ att vi fortsätter med att tydliggöra vår politik och hur den skiljer sig från den sittande regeringen. Från moderat håll kommer det att försökas kopiera och säga att vi tycker som de. Här måste vi ligga i och bli ännu tydligare. Om vi lyckas med det så är min tro att siffrorna kommer fortsätta se bra ut och öka. Som Claes Krantz påpekar så har vi en uppförsbacke när det gäller pensionärerna. Kan tyckas märkligt med den straffbeskattning som den moderatledda regeringen givit dem. Roger Jönsson har också kommenterat.

Detta leder frågan vidare till personval och vart vi är på väg. Finns det bara fördelar? Absolut inte. riskerna är stora om man inte hanterar frågan rätt. På det lokala planet är risken större än på det nationella planet. Jag ser en jakt på lokala kändisar som ska dra namn till partierna. Men vad händer efter valdagen när de är valda? vilken kunskap, intresse har de att lägga ner all den tid som politiken som det faktiskt tar och en mesta oavlönad. Visst har kändisar alltid spelat en roll i valrörelser men de har då inte stått på listor utan funnits med i valrörelse som stöd och uttalat sig för de ena eller andra partiet, funnits med i kampanjerna. Lämnar vi sedan kändisarna och går till oss politiker. Vad får personvalet oss att lova som inte redan står i parti- eller handlingsprogrammet. Är alla dessa löften som vi ställer upp med i jakten på kryssen genomförbara och vad säger våra partikamrater som i praktiken är de som ska driva politiken sedan i olika nämnder och styrelser.
Vill jag nu stänga dörren för personval, nej det vill jag inte. Det finns också fördelar. Vi blir inte en anonym massa utan det blir ansikten på fler politiker än våra ledare. Vi blir tvungna att ta ett större personligt ansvar för de beslut som vi fattar. Jag tror inte det finns en väg tillbaka utan att det är en utveckling som vi ser och troligen kommer öka.
Men frågan är om det gjorts några utvärderingar och hur ser det ut i andra länder och vilken väg tar utvecklingen där. Kommer vi hamna i USA med presidentval ( Finns vissa som försöker här redan mellan Mona och Fredrik) eller var är vi på väg? Kommer vi få Borgmästare val i kommunerna?

Går vidare och kan inte låta bli att reflektera lite över dagens DN debatt om äldreomsorgen. Ser inger nytt i detta utan det känns som okunskap om hur det ser ut. Åter igen en övertro på att om vi bara öppnar upp och ger alla gamla en peng så löser marknaden alla problem...   En punkt som jag fastnade vid var att avskaffa biståndsbedömarna och överlämna den frågan till läkarna.

• Avveckla den kommunala biståndsbedömningen till förmån för en äldrepeng som faller ut efter ett läkarkonstaterat vård- och omsorgsbehov av en viss omfattning. Den äldre och/eller de anhöriga avgör hur pengen ska användas och vem som ska utföra tjänsterna. Om någon skulle vilja flytta till ett särskilt boende men den beviljade pengen enbart täcker hemtjänst, ska det vara möjligt att lägga till mellanskillnaden. Själva sjukvården för äldre bör inkluderas i äldrepengen för att få ett slut på dagens ofta destruktiva schackrande mellan kommuner och landsting om ansvar och finansiering.

Det visar på en främmande bild. I många stycken är det läkarna som enbart ser till de sjuka och inte det friska och hur det sociala nätverket runt den enskilde som är problemet. Ska jag spetsa lite så skulle alla gamla efter kontakt med läkare vara inskriva på ett särskilt boende och ingen skulle få bo hemma själv. Visst  behövs en utveckling av omsorgen av våra äldre men dessa förslag som presenteras är inte rätt väg att gå.

Som avslutning så väntar vi alla på kvällens debatt i Agenda mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Superveckan fortsätter. Nu hoppas jag på en bra debatt med fokus på politiken och mindre på person och handväska.

Andra som skriver krönikor eller annat läsvärt.
Johan Westerholm som redan hade en i går. Kent Persson som fått förtroendet att leda moderaterna i Örebro. Mary med läsvärda tankar. Peter Andersson som skriver på. Peter S som hängt på krönikor skrivandet så även Peter Johanson på Röda Berget. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Socialdemokraterna, Alliansen, moderaterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, personval,

Det är politiken som avgör, inte persongalleriet

Dag efter dag kommer nu nederlagen för regeringen och dess partier. Idag är det självaste statsminister Reinfeldt med sitt parti, Moderaterna som backar. Allt pekar på att det är den förda politiken som är den bidragande orsaken inte persongalleriet.

Idag så gör SvD ledare ännu ett försök att göra politiken till en personfråga. Sahlin mot Reinfeldt. Det funkar inte. Konceptet ska vara socialdemokrati mot borgerlig politik. Peter Akinder skriver precis om det här i dagens ledare i Östran/Nyheterna. Vi ser nu den ideologiska skillnaden mellan de två stora partierna inom Svensk politik.

I dagens Expressen redovisas en Demoskop undersökning (dock bara 731 i en online panel) ger en fingervisning om var regeringsbussen är på väg. Vägen leder inte mot ljus och värme. Regeringen får minskat förtroende med närmare 51 procent och mycket på grund av hanteringen av sjukförsäkringen. Det hade inte gått att reparera med en moderatledare på hemmaplan. Den sjuke hade fortfarande blivit utknuffad ur försäkringen trots att Reinfeldt pratat på. Idag skriver nästa yrkesgrupp om hur de nya reglerna slår mot den enskilde individen. Hur regeringen inte ser den enskilde utan bara diagnoser

Frågan är då hur vi ska förhålla oss till den nya grundlagsförslaget som nu är på väg fram till beslut. DN är missnöjda med att utredningen inte föreslår mer personvalsinslag. Inte konstigt med den tilltro man har till de borgerliga ledarna och att de ska lösa alla problem. Själv är jag nog något mer konservativ i frågan och tror på att det är partierna som ska formulera politiken som sedan väljarna ska ställa sig bakom. Det inslag vi har idag tycker jag räcker i dagsläget. Jag är orolig för att det kan bli mer person än politik som blir ledande. Vi får aldrig glömma att det är det politiska hantverket som ska ligga som grund inte hur bra du ler i en dokusåpa.

Andra på
Peter Andersson frågar vilket Sverige vi vill ha. Johan Westerholm om en knådat lag. Ett hjärta rött skriver om sanning och konsekvens. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern en samling med politiska bloggar

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Demokrati, val 2010, moderaterna, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, sjukförsäkringen, jobbävning, Alliansen, personval