Har i ett par inlägg påtalat min trötthet på detta tjat om person framför parti och ide. Jag kan förstås ha en viss förståelse att den sidan som ligger under i opinionen när det gäller idéerna tar till personer.
Men är det skillnader på partier? Vill inte alla samma sak att alla ska ha det bra och då räcker det att rösta på den som ser gulligast ut eller som har ett ballt uttryck. Men så enkelt är inte politiken.
Det finns ett djup bakom förslagen det finns en grund som politiken bottnar i. De som inte har den kunskapen faller ofta ut antingen det är personer eller nya partier. Det är därför av vikt att vi får en värdestyrd valrörelse och inte en parkbänksvalrörelse. Johan Westerholm är inne på samma tema när han skriver:
Vi måste bort från enskilda skatte- och kostnadsposter i statsbudgeten, även om de är oundvikliga. Men vi måste höja oss och se till dels hur vi vill se samhället i framtiden i grova drag samtidigt som vi utvecklar, och ingjuter hopp hos, den enskilde människans unika förutsättningar att förverkliga just sin dröm om livet.Som lokal- och regionpolitiker så gäller det här också. Visst vill väljarna höra om hur jag planerar att sätta en lyktstolpe på just deras väg. Att just deras barns klass ska få den och den läraren och inte behöva vara större än x barn. Men det är vår skyldighet att sätta lyktstolpen i ett större sammanhang att ge bilden av hela samhället och inte lyktstolpen som en isolerad händelse.
Att åka på valturné med ett gäng lyktstolpar i bagaget är inget jag förordar. Det må vara enkelt att driva en valrörelse på det sättet men när man sedan vunnit och det är dags att leverera så dyker de plötsligt upp en finanskris som gör att det inte finns utrymme till lyktstolpar. Vad gör du då? Vad lutar då dig då på? Det är här du behöver din berättelse som bottnar i ideologin. Det är först då som du kan bryta dina vallöften för väljarna ser att det finns mer än enskilda lyktstolpar och att det finns prioriteringar utifrån en helhet.
Jag anser att när vi formulerar de lokala programmen så ska de bottna i en berättelse om hur vi vill se vårt samhälle. Hur ska mitt Vimmerby se ut? Det är ingen lätt uppgift att formulera detta och sedan omvandla det till den politiska vardagen. Det är då vi behöver den ideologiska kompassen inom oss som ändå kan ge oss en fingervisning om hur vi ska hantera frågor som inte direkt går mot det utsatta målet som vi formulerat i vår berättelse.
Ibland så tror jag att de finns politiker och medborgare som längtar tillbaka till den tid då vi levde mer isolerade och plånboken var välfylld. Vem önskar inte det en tid då vi bara kunde göra vad vi ville och ingen omvärld la sig i... Men det var då det. Nu är det nya tider och jag som relativt ung politiker har egentligen bara fått vara med i en tid när det har gällt att vara skickligast på att spara och lägga ner. Inte är det roligt att göra det. Men nu när det har varit den gällande så är det viktigt att göra dessa beslut så bra som möjligt och åter är den inre ideologiska kompassen helt avgörande.
Jag kommer under våren, kanske med en start i helgen, ge er min berättelse om Sverige, Kalmar län och Vimmerby. Den kommer inte vara revolutionär, men min och jag kommer stå för den!
Mer läsning finner ni här: RödgGrön och NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, politik, Vimmerby, kalmar län, Sverige, Socialdemokraterna, val 2010,
