Ja som så många gånger förr utgick ett påbud från huvudstaden. Det var dags att ge medborgarna vad de ville ha enligt politiken. Ja det var den politiken som inte ville att politiken inte ska lägga sig i men nu gjorde de det i alla fall. Ja som så många gånger så tyckte de att det var ok att trycka på sina idéer så länge som det gick partiprogrammet till mötes.
Nu var det så, enligt det där partiet som ville ta beslut utifrån vad ett köksbord tycker, att folket skulle ha valfrihet. Och vips gjordes en lag som tvingade folk att välja sjukvård. Och om de inte skötte sig och valde frivilligt så bestämde troligen köksbordet vem som skulle vårda folket. Ja ty folket kan inte lämnas utan överrock antingen genom marknaden eller att vi gemensamt enas om vad vi ska göra.
Från sjukvården så hade nu turen kommit till den äldre delen av befolkningen som också skulle vilja ha valfrihet enligt ett känt köksbord. När så en lokal politiker frågade en representant för köksborden så var det klockrent att alla ville välja. Men ingen visste hur många. Nästa fråga var hur många av dem som väljer, ja alla måste, valde någon annan än kommunen. Inget köksbord hade svaret på denna fråga utan det bara var så. Det fanns något ödesmättat i luften när dessa ord uttalades.
Men från det centrala köksbordspartiet var det viktigt att tvinga igenom beslut innan valet så att man skulle kunna peka på alla de dumma som inte lyssnat på ett köksbord och alla de kloka som lyssnat på köksbordet istället för befolkningen.
Det var märkligt hur ett parti som säger sig vilja låta den enskilde besluta allt själv hade så mycket beslut om den enskilde på sitt samvete. Ty skrapade man lite på lacken på detta köksbord så visade sig att under utan fanns det gamla bibliska texter om hur vi ska leva. Och det där med man och kvinna var ett kapitel för sig själv. Det andra var att de uttalade sig med en patos som om de var så stora och hade hela guds rike bakom sig. Ja den kan vara sant och då fanns det riktigt långt borta ty de svajade på avgrunden till ett annat rike.
Så hur sagan slutar får vi vänta med att se till höstens skimrande färger bryter den grå tristessen.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, LOV, val 2010, Kristdemokrater, köksbord, Valfrihet, bibeln, saga, Novell, kultur,
