Med det som hänt i Rinkeby så läser jag Krassman som skriver om det hela och en fråga som dyker upp i mitt huvud är om det kan eller kommer hända i Vimmerby?
Den andra tanken som passerar genom mitt huvud är när jag på åttiotalet var med i svansen till Kungsankravallerna. Med det jag hörde i går på tv och de argument som vi hade då på åttiotalet så glider mina tankar till en viss melodi som bara sitter där i hjärnan och vägrar ge sig av.
Med den texten i huvudet så kan jag känna att vi inte har kommit så långt och samma tankar finns bland våra unga i Vimmerby. Eller är det ett steg i ungdomen, denna rastlöshet som tar sig olika uttryck där när den är som bäst är en otroligt positiv kraft. Men jag köper inte den tanken själv till hundra. Det visar sig att kommunerna gör neddragningar på fritidsverksamheten då den är "frivillig".
Men frågan är vilken frivillighet det är när en av riskerna med dessa neddragningar är just det vi kan se i Rinkeby. Sedan kan vi nu förvänta oss en massa projekt som kommer vara en månad eller kanske ett år. Men det är inte det vi behöver. Vi behöver nått på sikt, som finns kvar, som leder framåt, som inger hopp. Och då känns sysselsättning som det naturliga.
Media: DN / SvD / DN2
Ulrika och Johan W och Martin har postat i detta ämne. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomar, Rinkeby, Vimmerby, fritidsgårdar Ebba Grön,
