Formuleringar en onsdag mitt i sommaren.

Sitter på Astrid Lindgrens Näs och ser turisterna strömma omkring. Alla åldrar blandas och det finns ett lugn i luften. Det är som om även de yngsta blir lugna i denna lilla oas som sakta växer fram.

      Temat för sommaren är trähyss och det verkar vara lite hyss som råder utan en gemenskap mellan familjerna även om just nu familjen vid grannbordet har lite Emil över sig i alla fal gällande fadern. Men barnen tar det med ro.

      Det är så svenskt på nått sätt. Det där med att barnen ska sitta stilla och inte bejaka sin nyfikenhet utan sitta och fika. Inte springa med bullen mellan träden och se vad som väntar bakom hörnet.

     Jag blir varse om hur vi sakta men säkert plockar av barnen nyfikenheten och entreprenörskapet. Sakta formar vi dem till lydiga arbetare som rättar in sig i kön utan att fråga varför. Skulle vi låta dem någon gång lämna det inrutade så är det inom en väl organiserad och starkt begränsat område.

      Tänker då på mitt Vimmerby med det arv som vi stoltserar med. Arvet efter Astrid Lindgren. Lever vi med det eller är det bara en yta i vår stad. Ledorden Mod, ansvar och fantasi. Vad innebär dem gällande våra unga? Hur arbetar man i skolan med dessa ord och hur sätter man orden i handling? Vi vet att våra unga inte känner sig sedda och lyssnade. Att avståndet mellan vi som beslutsfattare och de som vi anser oss föra talan över är milsvid. Nu må en del säga att vi visst träffar unga och de må vara hänt men lyssnar vi? Eller är det så att vi kom, sågs och gick.

    Att möta unga kan vara jobbigt. För de ställer alla de där frågorna som vi inte vill ska bli ställda utan gömmas. Alla de där frågorna som vi själva ville ställa innan beslutet men inte tordes. Alla de där frågorna som gjort att beslutet kunde blivit bättre. Med andra ord. Mod, ansvar och fantasi. Allt som vi borde göra enligt ledningsfilosofin i kommunen. Allt som en klok politiker ska göra. Ska jag vara lite självgod så tycker jag att jag kommit en bit på vägen och faktiskt vågar ställa, om inte alla frågorna, så en hel del.

     Bland träskulpturerna i dess olika former tar inspirationen vid och jag känner att det ger mig mod att gå vidare i mitt politiska handlande. Fantasi som lockar fram nya lösningar på dagens problem. Ansvar över de uppgifter jag blir ställd inför.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Barnkonventionen, Astrid Lindgren, Astrid Lindgrens Näs, politiker, Vimmerby, Emil,