Mitt parti, min analys

Vi var inte troende. Vi trodde inte på vår politik. Vi trodde inte på Mona. Vi trodde inte vi kunde vinna. Vi trodde på att den borgerliga regeringen gjorde bra saker.

       Den kommer inte vara lång och inte heltäckande utan bygga på en känsla som efter valet växt sig allt starkare. Risken är att jag går igång och lägger in lite mer...

       Många är det som kommer behandla politiken och strategin. Så där låter jag er läsa Marika Lindgren-Åsbrink och Johan Westerholm och Lena Sommestad som ger bra bilder av dessa frågor.

       Om jag ni ska återkomma till min del av denna analys så bygger den på känslan av att vi som trodde fick ge en massa tid till att övertyga våra egna att Mona var och är rätt ledare för socialdemokraterna. Sitta på våra fullmäktige grupper och övertyga om att den politik som vi har håller. Övertyga medlemmen på gatan att vänsterpartiet är bra för oss. Övertyga att miljöpartiet är bra för oss. All tvekan, all den där osäkerheten. Det var som jante ägde socialdemokratin.

       Vi kan se skillnaden när vi träffade moderaterna som var hur säkra och hur troende som helst trots arbetslösa och utförsäkrade. Men vi hade öppet mål men tvekade på att vi skulle träffa bollen. Vips så var den borta när vi väl hade samlat mod till att knuffa till den. Vi trodde inte vi kunde träffa.

       Socialdemokratin med oss medlemmar har varit en stolt rörelse som sträckt på oss. Men det har upphört. Vi ursäktar vårt engagemang. Vi vet att närmare 50 procent av befolkningen om inte mer är delar våra värderingar. Vi kan se det på hur de andra partierna kopierar vår politik. Vi har ingen svensk modell att bevara och utveckla utan en socialdemokratisk. Ja högern har varit emot varje reform som byggt detta land. Men är vi stolta och vill gå vidare? Nä. Ser vi på lösningar så ligger de ofta til höger för så tycker de (vilka de?) inte svenska folket inte medlemmarna. Kan vi styra utvecklingen eller följer vi bara den? Om arbetarrörelsen följt utvecklingen hade vi varit där vi är idag? Nä övergav vi tron på att bygga samhället? När övergav vi rätten till att tolka utvecklingen till några pajsare från höger?

         Vi behöver ha tillbaka rätten att tolka samhället. Vi måste ha modet, och tron, att visa på att vi kan och ska gå vidare på vårt samhällsbyggande.

         Sedan kan jag konstatera att vi är värdelösa i opposition. Vi går i försvar hela tiden vi jagar för lite. Under den gångna mandatperioden har den moderatstyrda regeringen jagat oss och krävt svar på alla våra förslag. Vi har inte klarat att vända jakten. Försök har gjorts men utan större framgång. Vi är så fyllda av ansvar att vi inte klarar att gå in i en jagande oppositionsroll. Här kan jag dock se oss inom NetRoots som ett undantag. Vi har på många sätt lyckats med att jaga samtidigt som vi stått upp för vår ide och partiledare.

         Jag stannar där och hoppas att mina ord kan var till nytta i det pussel som ska läggas kring varför vi inte fick förtroendet att leda landet. Jag hoppas att den grupp som partiledningen nu har tillsatt läser vad vi skriver och tar den tid som det behövs. Det är viktigt att vi får en bred förståelse inom partiet för vad som gick fel och än viktigare att det blir breda lösningar som vi tar till oss och att folkrörelsen åter tar vid marschen mot ett nytt fräscht socialdemokrati med våra värderingar men nya verktyg.

       Samtidigt som jag skriver detta så ser jag att de borgerliga förlorat ett mandat med ynka  tre eller fyra röster. En lärdom till: Varje röst, ända in i kakelfogen...

Media: Aftonbladet, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, Expressen, DN, DN2, Expressen, Expressen2, Nyhetskanalen, SvD, SvD2,

Bloggat: Allas vår smygsosse Tokmoderaten kan inte hålla fingrarna borta från tangentbordet...

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsanalys, val 2010, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, partier, socialdemokratin, NetRoots,