Det finns en syn på samhället och politiken hos borgerligheten och då speciellt Kristdemokraterna. Det verkar som om det finns en tro på att politiken är av ondo. En tro som jag inte delar.
Summan av makt är konstant, men var den utformas är rörlig. Arbetarrörelsen vet det tydligt och en av anledningarna till att fackföreningsrörelsen och socialdemokratin bildades var just att få ta del av den makt som florerade i samhället. Det var inte så att makten över besluten var samlade kring arbetarens köksbord. Makten över vardagen och framtiden utmejslades inte kring arbetarens köksbord utan kring borden i de fina salongerna.
Bilden är inte annorlunda idag. Möjligen att det idag inte finns en lika tydlig maktelit som anser sig vara bättre på att förstå sig på vad som är "bäst för folket". Den tro som finns med att politiken drar sig tillbaka och makten skulle föras till köksborden är för min del inte troligt. Vi vet och kristdemokraterna vet, att det finns starka rörelser i samhället som gärna ser att politikens makt minskar till förmån för sin egen. Det är inte för inte som det väcks misstankar att moderaterna och kristdemokraterna är de partier som vägrar klargöra vad de får sina pengar ifrån. Detta gör att maktdiskussionerna blir allt viktigare.
Samtidigt som det från borgerligt håll lyft frågan om maktförskjutning från det allmänna till det privata så har socialdemokratin passat i den diskussionen. Det är inte bra och vi måste tillbaka in i samtalet då vi vet vad som står på spel för den enskilde. För mig är bilden klar. För att den enskilde ska få makt över sin vardag så gäller det att samhället tar ett ansvar och stöttar. släpper vi det så tar sig makten tillbaka till de salonger som vi inte har tillträde till. Det är till och med så att de salonger som var tydliga med sin överklass numera är mer diffusa över vilka som rör sig där och på vems uppdrag.
En sådan förskjutning från de folkvalda till de hemliga bidragsgivarna är en resa som jag inte vill vara med på. Vi måste finna en balans där den enskildes beslut över vardagen inte stavas valfrihet. Utan frihet. Men för att nå denna frihet behövs trygghet och det får vi genom ett kollektivt system där vi gemensamt tar ansvar och stöttar den enskilde som prövar sina vingar. När den enskilde känner att den kan flyga så infinner sig friheten. när den vet att vi tar emot om vingarna ej bär. När påverkan från marknaden minskar så minskar också pressen och man gör rationella besluten som är bra för familjen och samhället.
Valet om en vecka är just denna fråga det handlar om makten över den enskilde. Makten över den enskildes frihet. Det är inte ett val om valfrihet utan ett val om frihet. En frihet styrd av behov och inte det dolda kapitalets intressen. Detta kommer jag samtala om under den kommande veckan när jag träffar väljare. Inte procenten på skatten eller spriten utan det ideologiska värden som bygger vårt samhälle. Bygger vi vidare på klassamhället eller bygger vi bort det?
Media: DN, DN2, SvD, SvD2, Ex, Ab, Ab2, SVT, Alliansfritt Sverige den progressiva nyhetsportalen.
Bloggat: Peter A och Peter J och Johan U skriver kring dessa frågor. Läs även Marika mycket viktiga inlägg!
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, makt, ideologi, Socialdemokraterna, Alliansen, Kristdemokrater, privatisering, familjen, köksbord, val 2010, makt, krönika, Söndagskrönika,
