Det finns inbyggt i systemet att den enskilde inte ska kunna påverka. En tröghet som lockar bort nya medlemmar med idéer som inte stämmer in i mönstret. Vet inte antalet historier med alla som blivit tillrättavisade för att ”Så gör man inte i det här partiet”. Det är förödande och gör att vi inte växer utan krymper som parti. Detta kan även kopieras på den fackliga grenen.
Vet att jag inte är guds bästa barn på denna fråga då mitt engagemang i partiet började som 15-åring i SSU och vidare till partiet och medlemskap i facket. Lärt mig alla knep och har säkert avspisat nya medlemmar med devisen ”Var försiktig för vi gör inte så i det här partiet”. Förstår att det varit en rädsla för den egna positionen som gjort att jag fegat på frågan. Men känner att jag inte är tillfreds med det hela och därav att jag vill att politiken måste få segra över en gammal hierarkisk organisation. Jag har lovat mig själv att kan jag inte vara en del av en ny politik (baserad på vår ideologi) och en ny organisation som kan möta morgondagens utmaningar så bör jag lämna mina uppdrag och bli en tyst medlem. För medlemskapet kommer jag inte att lämna i partiet.
Johan Westerholm skriver idag något mycket påtagligt som verkar revolutionerande trots att det är en självklarhet.
Arbetarrörelsen krymper, i alla fall den organiserade delen och de senaste två valresultaten, men socialdemokratiska värderingar som frihet, jämlikhet och solidaritet är tidlösa. De är tidlösa om vi vågar förändra våra organisationer att möta medlemmen i hans eller hennes vardag och inte dölja dem under en ogenomtränglig väv av byråkrati, försvar av positioner, traditioner och oöverskådliga organisationsstrukturer.Här sätter han huvudet på spiken. Genom att inte våga tänka nytt att inte våga erkänna misslyckande så står vi stilla medan resten av världen springer ifrån oss. En socialdemokrat som är nöjd är en dålig socialdemokrat. Vi kan inte vara nöjda med världen, vi kan inte vara nöjda med partiet, vi kan inte vara nöjda med politiken, vi kan inte vara nöjda så länge det finns klyftor. Vi ska vara stolta över det vi gjort men lägga det bakom oss för att gå vidare. Socialdemokratin är en rörelse som grundades för förändring och ska så vara inte en som gillar stiltje och passiviserar oss själva och omgivningen.
Vi pratar om folkstyre och att det ska komma underifrån. Då måste vi som parti gå före och se till att våra medlemmar känner det. Att alla förslag ska upp på bordet inget ska försvinna i det labyrint av organisatoriska besluts led som ”tappar” bort obekväma förslag. Vi måste öppna upp nomineringarna så att alla kan nominera alla till allt. Det gör det mycket jobbigare och man kan inte få vara säker på att sitta på sin stol som man värmt under många år. Varken stolen i partiet eller kommunhuset. Det enda som i framtiden ska avgöra om man får behålla sn stol är om man levererar .
Vi vet att dagen unga vill ha resultat, vill att det händer saker. Om man idag ska vara elak så är det lättare att behålla din stol om du varit tyst under fyra år än att du öppnat munnen. Vi måste våga släppa fram ”galningarna” det är då som vi gamlingar måste vakna och pröva våra idéer, om vi har några...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte NetRoots valananlys samt den öppna kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, socialdemokratin, ideologi, eftervalsanalys, LO, Facket,
