Har idag varit på avslutnings föreställningen av Peter Pan och scenen efter föreställningen, när de är slut. Denna känslosamma närhet och ömhet bland alla medverkande och dess närstående. Inte en skrikande förälder i närheten. bara en massa öppna famnar.
Visst gör det ont när knoppar brister men det blir också något vackert när de tillåts slå ut. Så är det med kulturen. Resan är ofta jobbig och smärtsam. En resa där personlig utveckling står på schemat. Och visst är det jobbigt att borra i sig själv. Visst är det överraskande att se nya sidor av en själv, men så nyttigt.
Jag anser att det inom kulturen finns krafter som är farliga för makten. Vi kan se det på diktaturer som tillåtet idrott men skarpt reglerar kulturen. Det vet vilken sprängkraft som finns inneboende i kulturen. Jag kan se en förnimmelse i den svenska politiska debatten då det finns en rädsla att släppa kulturen fri. Visst har vi ingen censur i Sverige (undantaget filmen). Men fortfarande så styr kommunerna hur bidragen ska landa. Här finns en politisk markering om vad som ska vara tillåtet. Samhället skickar en signal vad som är politiskt korrekt.
Genom att se hur de unga växer, mognar, tar ansvar med kulturen som redskap så ser jag gärna att vi ger mer. Inte bara pengar utan också från oss beslutsfattare något så ovanligt som kärlek. Vi visar sällan att vi ger med hjärtat. Vi blir allt mer stereotypa och beräknande av rädsla att inte vara perfekt. Vi kan se hur vi funderar på om det ser "bra ut" i media. Inte om vi tror.
Socialdemokraterna förlorade valet på att vi inte stod för vår politik att vi inte var troende och hade en berättelse att berätta. Vi hade blivit etta, nolla politiker istället för ordens politiker. Vi lyfte fram ett antal kultursatsningar men inte varför, med hjärtat, vi trodde på kulturen. Åter ettor och nollor.
Ska vi komma tillbaka måste vi vara ett parti som åter lämnar ettor och nollor och använder orden från våra hjärtan. Vi måste visa vad vi vill och vilket samhälle vi vill bygga. Kulturen ska vara ett av våra redskap. För vi vet att det är få saker som är så bra på att förklara orättvisor som kulturens olika uttrycksätt. Vi ska ge frihet att låta de kulturella utövarna ge sin bild av samhället som en del av vår analys. En analys av vart samhället står idag och vart det är på väg. En analys av vårt parti och vad som händer med oss
Några tankar så här en söndagskväll i oktober. Inte alltid så välordnade men ändå ett steg mot utveckling. Alla tankar och idéer är en möjlighet till att finna guldkorna. Låt ingen ide samla dam innan den är testad.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Boken om NetRoots och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, Söndagskrönika, krönika, kultur, Socialdemokraterna, socialdemokratin, val 2010, eftervalsanalys,
