Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20101118

De hava en värld att vinna?


Jag frågar mig om vart socialdemokratin är på väg. Det är inte första gången utan jag har gjort det förr. Jag har varit, trots min ”ungdom”, en konservativ rackare som levt på gamla meriter utan att reflektera över dem. Utan att se att de gammal varit modernt utan att vara bra.

       Det gamla var motståndet mot en stark stat som pungslog den enskilde. Staten var den styrande bourgeoisiens redskap gentemot proletariatet. Men nu har vi tagit över staten men har den enskilde arbetaren fått större frihet? Både ja och nej. Fortfarande finns den starka staten som vi demokratiska socialister tror oss älska för den är vår vän men är det så? Jag börjar bli tveksam. Från att varit en stark statssocialist så känner jag hur jag lämnar det spåret och allt mer misstror staten. Men det gör inte att jag finner ett större hopp till marknaden. Den kapitalistiska marknaden är fortfarande min fiende i politiken då den inte tar en humanistisk hänsyn. Men staten är inte den som kommer förändra världen utan det är vi medborgare som tillsammans finner lösningar. Men det kräver att vi tar tillbaka ansvaret från staten. Jag menar att vi idag med visst marginellt motstånd har lämnat över ansvaret till den där... Vi känner inte längre ansvar på på omgivning utan ropar på staten ofta företräd av kommunen istället för att ta vårt ansvar för omgivningen. Jag är inget undantag. Det är smidigt men är det bra? Och svaret är lika enkelt som svårt, nej.

         Vi får ett samtal kring folkrörelsen och att man här gjorde de som staten tog över men med risk att ta mig vatten över huvudet var det verkligen så eller är den en efterkonstruktion? Har inte socialdemokratin i ett tidigt skeende sökt efter att överföra delar av ansvaret till staten. Vi vet att inom socialismen det funnits flera spår och att Gillesocialismen var inne på att ge den anställda större inflytande över sin vardag och sitt arbete. Vi kan se trådar av det hos Per-Albin Hansson och även kring löntagarfonds-debatten. Så dragkampen har varit stor och med facit i hand så har den svenska socialdemokratin dragits mot det statligt dominerade hållet.

          Vi står nu där och upptäcker att det inte var den perfekta vägen att gå. Visst har samhället blivit bättre och den enskildes levnadsförhållande har starks förbättras men samtidigt så har det egna ansvaret minskat till förmån för någon annan. Om vi nu som socialdemokrater ska komma vidare i vårt bygge så måste den enskilde bli med. Vi klarar inte längre att bygga med staten i fronten och medborgaren i släptåg. Vi förlorar här kontakten och förståelsen med hur vi gemensamt bygger samhället och världen.
 
          Någonstans så måste socialdemokratin upptäcka att det är en fördjupat analys av var det gick fel och hur vi åter ska finna en väg som vi känner bär. En andra eller tredje fråga är om det också gillas hos våra väljare. Men vi måste släppa staten som det huvudsakliga verktyget och återföra makten och ansvaret till den enskilde. Det är inget liberalt utan en grund socialdemokrati som vi startade med då makten över staten inte var vår. Nu har staten blivit makten över oss. Vi rår inte över den längre så då får vi åter gå vår egen väg där vi låter oss själva bära ansvar och med också solidaritet. Med målet att ge frihet.

         Vet inte om det blev så mycket klokheter eller bara flum men jag känner att vi måste idémässigt stanna upp och tänka tillbaka till grunden. Varför kom vi till? Vart var vårt mål? Samhället springer snabbt och vi låter oss springa med. Vi sitter nu åter i opposition och kan vila lite, slänga upp fötterna och tänka till. Så låt oss tillsammans göra det. Jag har börjat. Gör mig sällskap. 

           Kan inte låta bli att avsluta med citera Karl Marx -Proletärer hava inget att förlora än sina bojor. De hava en värld att vinna.  Så frågan är vem som är deras överhet idag?

Media: AB,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
blog comments powered by Disqus