När moderaterna blev regeringen...

Idag skriver moderaterna i skenet av att vara regeringen på DN debatt och försöker ta äran åt sig för det socialdemokratiska välfärdssamhället. Det är så jag blir lite upprörd. Ledare som i tidigare skeenden försökt krossa den välfärdsmodell som vi byggt.

          De anser sig företräda regeringen men det är bara fyra moderater. Var är de andra tre partierna? Det visar med all tydlighet att det är ett parti som styr landet med tre stödpartier. Skulle det vara så att det var en hyllning till den förda politiken vore det väll klädsamt att alla fyra partier var företräda, men så icke. Moderaterna gör nu inga försök att dölja att de själva vill styra. Under förra mandatperioden var hybrisen inte lika stor och de tre andra ledarna fick synas i skuggan av Fredrik Reinfeldt men så är inte längre fallet.

         Frågan är hur han kommer klara sig med ett eller två borgerliga partier mindre i riksdagen. Är det åt höger och Sverigedemokraterna, som till mycket stor del stödjer alliansen, som moderaterna kommer söka sitt stöd under nästa mandatperiod? Eller tror moderaterna att de själva ska orka och kunna svälja alla de väljare som de tre andra tappar. Om så är fallet så har kannibalismen fått ett modernt ansikte.

         Ska vi sedan gå vidare till dagens debattartikel i DN så försöker de på det fräckaste sättet ta äran åt sig för den välfärdsmodell som vi byggt i Sverige under det förra århundradet. Med en liten kontrollfråga så undrar jag vilka välfärdsreformer som moderaterna röstade för?

Moderaterna har sagt:
•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning. 

      Som ni ser så är det inte ett moderat samhälle som vi lever i. Så när de skriver i dagens artikel kan man inte annat än visa på att det är hycklare som gör allt för att stanna vid makten.

Även vårt samhällsbygge väcker nyfikenhet. Vi har i Sverige inte de djupa klyftor som i andra samhällen skapar sociala spänningar. I stället finns här en stor tilltro människor emellan som skapar både trygghet och möjlighet till utveckling. Här finns en väl utbyggd välfärd som utjämnar livschanser. Vi ställer ett ömsesidigt krav på ansvarstagande från såväl arbetsgivare som arbetstagare, samtidigt som vi är hem för många framgångsrika och innovativa exportorienterade företag. Våra offentliga institutioner är förhållandevis effektiva, vi har minimal korruption och till skillnad från stora delar av vår omvärld även ett växande förtroende för politiken och politiska företrädare.
Sverige har också en stor styrka i att vara ett jämställt samhälle. En bra barnomsorg och förskola har möjliggjort för kvinnor och män att delta på arbetsmarknaden på mer lika villkor. Det skapar inte bara ökad personlig frihet, utan också högre tillväxt och utveckling.

Slutetsatsen är att tack vare den socialdemokratiska regeringen som städade upp och och gjorde de nödvändiga reformerna, inte alltid de roliga, så kunde moderaterna äntra skutan efter valsegern 2006 och på det sättet ha en sådan väl packad last att resan skulle gå bra. På tidigare turer så hade de inte fått den hjälpen med packningen utan fått göra det själva. Likt Wasa så var det skönhet framför praktisk kunskap om sjön som låg till grund för resan. Visst är det så nu också men de klarade sig från packningen. Det som nu börjar mörkas är att de snart måste i hamn för att skaffa mer packning som de själva ska klara av att packa och då uppstår problemen.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Alliansen, moderaterna, regeringen, Socialdemokraterna,