20110121

Öppenheten Sveriges signum, tills nu?

Beskyllningarna kommer idag om att moderaterna genom Carl Bildt och Tobias Billström närmast sig Sverigedemokraterna. Med svepande skäl så närmar sig moderaterna den unkna retoriken från höger.

          Om denna historia stämmer så ser vi hur röstmaximeringen är viktigare än att stå upp för sina ideal. För bilden av Sverige som ett öppet land som ständigt stått upp för mänskliga rättigheter och alltid haft dörren öppen. Men det har med ökad arbetslöshet och oro i ekonomin så har det blivit en press på politiken att stå upp för öppenheten. I dessa problem så vaknar mörka krafter som vill spela på folks oro och rädsla för det som är nytt och det man inte känner igen.

        Riksdagens demokratiska partier har här haft en gemensam uppgift som man tagit genom att hålla agendan ren från att stödja dessa tankar. Men vi har misslyckats och exemplet på det är Sverigedemokraternas intåg i riksdagen och de flesta fullmäktige församlingar i landet. Men jag tror inte att svenskarna har blivit rasister utan känner mer en personlig oro för familjen och jobben. Vi har fått ett tuffare klimat generellt som gör att det inte finns samma utrymme för att vara solidarisk gentemot de som har det tuffare. Det är inte bara flyktingar utan även svenskar med funktionsnedsättningar och andra grupper.

         Då är det av allt större vikt att politiken står upp för värderingarna och pekar med hela handen åt vilket håll vi ska gå. För politikens uppgift är inte att följa utan att leda. Att vara tydlig på vilka värderingar som ska vara gällande i landet. Så när nu moderaterna med grumliga argument lämnar den gemensamma linjen är det olyckligt och att glänta på dörren för än mer extrema grupper som inte delar våra värderingar.

        Så vi måste slå fast än en gång att vi ska ha en generös flyktingpolitik med dörren öppen för de som flyr från krig och andra katastrofer. Att inte med inhemska förhållanden avgöra om vi ska ta emot hjälpsökande flyktingar.

        När vi är ense om det så kan vi lämna denna fråga och ta del i den andra frågan av vikt och det är själva integrationsfrågan. Här finns det att göra och som Johan Westerholm skrev så är den bästa integration arbete och åter arbete. Att sitta vid fika bordet och både lära sig språket och kulturen är nog en av de bästa skolor som man kan uppbringa i världen. Vi vet utifrån när vi reser i omvärlden så lär vi oss mer om landets vardag när vi lämnar hotellet och drar runt hörnet till den lokala restaurangen. Det är där samtalen om landet och kulturen tar fart. Så frågan kring integration är frågan om jobben och som jag skrev igår så har inte regeringen någon lyckat politik för det och då misslyckas även integrationspolitiken.

Media: Ab, Ex, SvD, SvD2, SVT, SR.
Bloggat: Peter Johansson och Peter Andersson och Thomas Böhlmark på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,