Frågan kring hur vi skapar bestående sysselsättning är en ständig fråga för politiken och forskningen. Det är svårt att få ett svar som kan göras gällande. Det vi kan göra är att använda beprövade metoder för att nå framgångar. Vidare så gäller sedan uppfinningsrikedom med blandade resultat.
Så var ligger bollen nu när vi ser på den sittande regeringen. Enkelt kan man säga att det är två principer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Dels är det piskaprincipen. Man lägger skulden på den arbetslöse och ska jaga ut personen i fråga med kraftigt försämrade villkor. Frågan är hur det ska ske med 400 000 arbetslösa och 45 000 tusen lediga arbeten. Men hur löser man sedan problemet för de resterande 350 000 självpiskande arbetssökande? Den andra principen är kort och gott sänk skatten för de som har arbete. Den kan också i viss mån kopplas till den första principen utifrån avundsjukan gentemot de som har arbete. Grunden är ändå att det är dåligt med hand on projekt kring hur vi ska få fram fler arbetstillfällen.
Det finns en metod som det pratas om och som hämtat sin inspiration i Frankrike som innebär att det i problem områden skapar ekonomiska frizoner (nystartszoner). Dagens Samhälle (pappersupplagan) har besökt Frankrike och resultaten uteblir i den omfattning som politiken hade hoppats på. En av de mest tydliga problemen är vad som händer på andra sidan gränsen till frizonen samt att man inte kan se att det blir fler arbetstillfällen i den utsträckning som man hoppats på. Den utarmning som sker där. Så resultaten pekar på att det inte är en åtgärd som står i proposition till insatsen. Men regerings företrädare blundar för detta och planerar glatt att köra på och inte ta lärdomar av de som hänt i de länder som infört detta.
Sedan så lägger SNS fram tre förslag i sin rapport (som Johan Westerholm också skrivit om). Det handlar om de klassiska förslagen om sänkt arbetsgivaravgift (om det inte är politiskt gångbart att sänka ingångslönerna). Se över skattekilarna vid arbete efter 67år samt de förslag som jag kommer upprätthålla mig vid. Det handlar om välfärdsjobb.
Tanken är att arbetslösa efter sex månader ska få ”välfärdsjobb”. Det är jobb som både ska finnas inom äldreomsorgen och skolan, men också så kallade gamla klassiska jobb som miljöstationer. Lönen ska vara lägre än marknadslönen men något högre än det ersättning som man uppbär. Grunden som jag delar är att passivitet är förödande för den enskilde och att det behöver förstärkas inom välfärden. Så långt allt bra men sedan när vi ser närmare på lösningen så kommer tveksamheterna. Om vi börjar i synen på välfärdsjobb så finns det en tro att ”alla” klarar dessa arbeten. Men det som sker i kommuner och landsting är att man ständigt ställer nya krav på vilken kompetens som behövs för att klara att ta hand om våra unga, sjuka och gamla. Visst kan det finnas delar där det skulle finnas utrymme för outbildad arbetskraft. Vidare så är en stor del av dessa välfärdsjobb numera utlagda på privata företag och ska även de kunna ta del av detta eller är det enbart för det offentliga. Frågor kring försäkringar och fel kommer också på agendan. Men som det sades på seminariet igår så att skriverier om demensvård och dagis bli ett minne blott. Men verkligheten är att båda dessa områden allt mer specialiseras och att utrymmet för outbildad arbetskraft allt mer minskar. Visst kan man beklaga detta men samtidigt så vill vi att våra barn och dementa anhöriga ska ha den bästa omsorgen.
Visst behövs det fler händer men är det då inte bättre att omvandla de pengar som de arbetslösa skulle få till statsbidrag så att kommuner och landsting kan stärka upp med riktiga jobb på de områden som det behövs. Att använda pengarna till utbildningar så vi ser till att de arbetslösa är rätt förberedda för de arbeten som kommer. Vi vet att det av regeringen så förhatade AMS-utbildningar har genom historien givit bra resultat. Så av de tre förslagen är kan det finnas intresse att se på om det finns något att göra kring arbetsgivaravgifterna samt hur man finner former för att ge äldre möjlighet att arbeta längre. Det finns som rapporten pekar på en del problem att lösa och jag funderar vidare på det.
Så som avslutning så konstaterar jag att regeringen inte har något att komma med när det gäller att få fram fler arbetstillfällen. Morötter gentemot näringslivet är få och piskan mot den arbetslöse är stark. Noterar att arbetsmarknadsministern Hillevi Engström skriver att man ska se över så att det inte blir oseriösa arbetsgivare som får ta hand om fas 3. Men problemet är inte bara oseriösa arbetsgivare. Problemet är fas 3 och där så finns det inga planer på att backa. Som de sades i gårdagens partiledardebatt så handlar det om bidrag till företagen i form av närmast grattis arbetskraft.
Media: DN, SR
Bloggat: Roger Jönsson och HBT-Sossen och Löntagarbloggen på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknaden, offentliga sektorn, Välfärden, Skatter, arbetsmarknadspolitik,
