Sittande på tåget till Stockholm lämnar centerland och åker mot moderatland. Men var det så i begynnelsen eller var det sosseland? Min uppväxt i en stockholmsförort var inget blått äventyr utan mer praktiskt rött. I villakvarteren var även den egna företagaren självklart socialdemokrat. För som grannen sa -utan socialdemokraterna hade jag inte kunnat starta mitt företag och fått det så bra så varför ska jag svika nu? Bilden var talande. Socialdemokraterna hade goda kontakter med näringslivet och det fanns på något sätt ett samförstånd kring uppgifterna. En ömsesidig respekt för varandras uppdrag men också förståelse om att hålla samman för landets bästa.
Men åter till Vimmerby som sedan kommunsammanslagningen på 70-talet har styrts av Centern (Nu har även moderaterna tagit över här). Men även här fanns tron på att samverka över partigränser. De ledande kommunalpolitikerna var inte så mycket partilojala som kommunlojala. Det fanns en praktisk syn på problemen. Det som var kommunens bästa gick man på. Visst fanns det lite och träta om men jag upplevde att det mest var för syns skull. I de stora frågorna var man ense. Centern var på många sätt ett landsbygdens socialdemokrati. Vi var ofta ense och oppositionen kom från moderater och vänsterpartiet.
Men sedan valet 2006 så har politiken med Alliansens födelse allt mer blivit parti och blockbunden. För socialdemokraterna har denna resa varit tuff och vi är inte framme vid målet. Vi är ett av de partier som mest strävat kring breda lösningar.Utifrån vårt långa maktinnehav så har vi förstått att bredda överenskommelser överlever än korta politiska poänger. Det är en politik som inte gynnat oss på kort sikt då det bland våra väljare inte upplevt som och att göra upp med borgerligheten och då främst de arbetarfientliga moderaterna. Men på sikt så har vi belönats.
Så den styrka som socialdemokratin har besuttit är förmågan att se runt hörnet till morgondagen och då presentera lösningar. Men också utifrån det finna breda uppgörelser som visar på att idéerna kommer håla över tid.
Men någon gång på 2000-talet så började vi missa på detta och förmågan att se framtiden kopplat till människornas vardagsproblem upphörde. En av anledningarna är att vi sakta men säkert försvann från arbetsplatserna där vi kring fikabordet lyssnade in vad som rörde sig i folks vardag. Samtidigt som när vi kom med nya förslag snabbt kunde testa av dem. Men vi finns inte där idag utan anlitar en PR-byrå för att göra samma sak. Problemet är att de inte åker till fabriken i Vimmerby och ställer sina frågor utan glatt glider ner till närmsta café och över en latté frågor om läget. Visst är världen ny men som många valanalyser säger så var det som fungerande i valet dörrknackningen och anledningen är att vi då träffande alla de människor som vi tidigare träffade kring fikabordet. Vi fick nu de samtalen i trappuppgångar istället för över en kopp kaffe i ett skitigt fikarum på en fabrik.
Så mycket av vad som behöver göras i socialdemokratin är att åter finna kommunikationslösningar som gör att vi som parti börjar tala med väljarna och ej går genom en PR-byrå. Att koppla ihop oss med de intellektuella och den akademiska världen för att få till oss nya lösningar på dagens problem. Att tydligt markera att Sverige behöver breda långsiktiga lösningar som består längre än fyra år. Kan vi komma fram på dessa områden tillsammans med att vi får en partiledning som lyfter medlemmarna så är vi åter på banan och kan bli den starka röst som behövs för Sveriges utveckling.
Media: DN, EX, Ex2 och Ab på ämnet ledarspekulationer
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, socialdemokratin, kriskommission, öppna kriskommissionen,
