Jag fortsätter mina krönikor kring veckan som gått. Ledordet i denna veckans krönika är förnyelse. Ett ord som politiskt fått en innebörd som gör det kört att använda i många sammanhang.
Förnyelse finns inte på Wikipedia. Vet inte hur jag ska tolka det. En del kan vara att det är svårt att finna en definition som vi kan enas kring. För mig är förnyelse ett spännande ord som för mina tankar till att gå vidare utvecklas. Att en organisation, samhälle behöver förnyelse är enligt mig en tro på framtiden och överlevnad. Motsvarigheten till förnyelse blir enligt mig stiltje och då kommer man ingen vart och sakta så tynar man bort.
Socialdemokraterna är just nu inne i en dubbel förnyelseprocess. Dels den organisatoriska delen men också den politiska. För en del är ett skrämmande att vara delaktiga i en sådan process medan andra har det som sin livsluft. Jag tillhört den senare delen. Jag blir orolig om jag hamnar i stiltje. Men ordet förnyelse har i många politiska och fackliga sammanhang en betydelse som innebär liberalisering och avreglering. Med en dåres envishet så är alla tyckare ense, dock inte jag, om att förnyelse innebär en högersväng. Detta har hos många blivit en sanning som förstör utvecklingen för den svenska socialdemokratin. Det blir en osund motsatsförhållande som leder till fraktioner. Vi kan se tydligt de splittringar som var inom SSU och som jag ser kan vara på väg mot partiet. En utveckling som bara den svenska högern vinner på. Vi måste finna den sunda motsatsförhållandet som föder nya idéer.
Men frågan är vem som äger socialdemokraternas förnyelsedebatt. Är de vi medlemmar eller media eller strateger bortom allt inflytande från medlemmarna. Vem är det som sätter dagordningen och lyfter vilka frågor som ska diskuteras och var. Kan vi få ett öppet samtal där vi bryter idéer öppet utan att misstänkliggöra varandra och snabbt sätta etiketter på varandra. Jag känner en oro men vill så mycket.
Kan inte heller låta bli att skriva ett par rader om det förnyelse arbete som pågår i norra Afrika och delar av mellanöstern. En förnyelse som andas demokrati men vägen är skör och vi vet hur det gick i många afrikanska länder efter att kolonialmakterna lämnade. Ledare med demokratin i sinnet men utgången av förnyelsen blev en annan. Här kommer det behövas stöttning och tålamod över tid. Vi vet att demokrati är jobbigt och är man inte van finns risken att ta den snabba genvägen i tron att det är en lösning. Samma fel som tidigare nya demokratier som gått fel gjort. Men jag hoppas på att folket i norra Afrika och mellanöstern ska klara uppdraget likt vi svenska socialdemokrater ska klara vårt. För förnyelse kan göra ont men vi kan inte komma undan det.
Media: SvD, SvD2, SvD3, DN, DN2, DN3, Ab, Ab2, Ex, Nyhetskanalen, Politikerbloggen.
Bloggat: Peter Johansson på ämnet. Hälsar Kent Persson tillbaka i krönikergänget
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, betraktelse, politik, kriskommission, öppna kriskommissionen, Socialdemokraterna,