Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20110227

Palme tände en eld hos tonåringen som brinner än idag

Så vaknade tonåringen i pojkrummet. Från köket hördes radion. Det lät som en tragisk eller ironisk pjäs. Det var svårt att få grepp om det. Samtidigt var TV:n igång. Så brukade det inte vara när tonåringen vaknade på helgen. Nåt stämde inte men vad?

          Han klev upp och kom ut i köket där fadern stod med tårar i ögonen. På Tv:n visade de bilder och reportrar berättade att Statsministern var skjuten och nu inte längre fanns hos oss. Men han hade alltid varit där. När tonåringen föddes blev Olof Palme partiledare och statsminister. Så under hela uppväxten i det socialdemokratiska hemmet i den södra förorten till huvudstaden pratades det politik och Palme var ledaren. Även om fadern slutade sitt aktiva liv när pojken föddes så var politiken alltid närvarande. Inte en debatt på TV missades. Efter en trasslig ungdomsperiod så pojken som 15-åring med i SSU och det var i valrörelsen 1985. Han blev aktiv efter valet då privata dumheter gjorde att hans gamla umgänge hotade honom med kniv och stryk. SSU var då hoppet för honom. Men så kom den där morgonen i februari. Den där morgonen som ändrade ett land.

       Det tog inte många timmar innan han var på mordplatsen och den samling av folk. Under dagen rörde han sig mellan SSU-lokalen och de olika minnesplatserna på stan. Tonåringen kände där en blandat känsla. Dels var det sorg över att förlorat en ledare. Mycket av sorgen var av kollektiv natur samt att han var lättrörd, så även idag. Men så fanns det en glädje ett hopp som tändes. Det var just det kollektiva. Sammanhållningen som visade sig. Gammal som ung, rik som fattig, svensk som invandrare alla var vi ett folk. Vi stöttade, kramade tröstade varandra. Han förstod att det var här som det fanns ett hopp om mänskligheten och hur kunde man lyckas få detta att även fungera i vardagen. Här tog en politisk karriär fart utifrån denna tanke. Han visste inte det då, men idag kan han se tillbaka och förstå vart det började.

        Bilden av Olof Palme är splittrad och så må vara. Det visar på att han väckte känslor och gör så än idag. För mig så var en bild som jag burit med mig att våga trotsa och gå sin egen väg. Det kanske inte alltid är så jag lever men med ålder och erfarenhet så känner jag att jag vågar slita mig loss från de invanda vägar som vi alla ska passera. En annan sida som var tydlig för mig var det starka ideologiska i hans resonemang. Detta trots var han kom ifrån. Här tror jag vi finner ett par av den kärnor som gör att Socialdemokraterna förlorat två val, Eller om vi ska vara tydliga, förlorat att vara berättaren. Procenten har fått för stort utrymme i vår berättelse.


Media: Ab, Ab2, Ab3, DN, DN2, DN3, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex. Ex2, GP,
Bloggat: Johan Westerholm och Tokmoderaten och Peter Johansson på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
blog comments powered by Disqus