Allt i en moderat värld kretsar kring skatter och jag förvånas inte längre. Moderaterna gör allt för att ta arbetarrörelsen ord och göra dem till sina. Nu är det rättvisa som ska moderatifieras. Så uppdraget som, jag misstänker, propagandaminister Schlingmann ger är att formulera ett rättvisebudskap med värnskatten i fokus. Ja, vissa må skratta och jag drar lite på läpparna men frågan är allvarligare än så. För om de nu kommer lyckas så sätter de agendan igen och det kommer innebära att när vi laddar inför val med frågor som berör rättvisa kommer folket bara tro att det handlar om att sänka skatten för de rika och de må vara bra för vi gillar rättvisa. Så med det moderata greppet så blir rättvisa fel visa istället för rätt visa.
Så orden är viktiga, för med dem sätter vi agendan. Med orden anger vi tonen i samtalet. Så att tappa ett ord eller två är viktigare än vi tror och de är lätt att tappa dem till de politiska motståndarna men desto svårare att få dem tillbaka. Socialdemokratin har genom sin historia haft svårt att på egen kraft fånga ord. En rörelse som från grunden tillhört de lägre klasserna i samhället har inte förmått skapa ett ägande ens över sin egen historia. Det är först när arbetarrörelsen kunnat knyta till sig individer från andra, högre klasser som vi kunnat ta mark i ägarfrågan av vår egen veklighet och historia. Men det som nu sker är att frågan åter glider ifrån oss och det beror inte på att vi ej har med de högre klasserna utan att vi tappat dynamiken mellan underklassen och överklasen i partiet. Vägen mellan arbetsplatsgolvet och de fina salongerna har dragits isär och ska vi åter bli framgångsrika behöver den vägen kortast. Detta är en av de stora utmaningarna för den nya partiledningen men också för den fackliga grenen.
Media: SvD, SvD2, DN, DN2, Ex.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart,
