Det finns en rädsla i de borgerliga lägret att erkänna misslyckande. Att medge att barnfattigdomen ökar går inte att få dem att göra. Att med trixande försöka få jobbskatteavdraget till att vara den stora nyckeln till minskad barnfattigdom.
Jag väntar bara på att det ska sägas att boven i dramat, förutom socialdemokraterna, är värnskatten. Om den bara avskaffades så skulle de fattiga få incitament att ta sig ur fattigdomen. Ja argumenten är just på en nivå som man förväntar sig av ett parti som är sprunget ur den högre medelklassen. Ett parti som trots allt tal om den svage individen inte kan se bakom dörrarna i de gråa förorterna. De må ha en retorik som lockar men synar man politiken så är den skrämmande. Allt mer blir bilden tydlig för hur de skruvar politiken allt mer åt höger. Sedan maktskiftet 2006 och särskilt efter valsegern 2010 så skruvar de tillbaka politiken och gängorna går åt höger. Sakta men säkert så gängas högerpolitiken fast och vi har inte haft något till försvar då socialdemokratin vänt blicken inåt och synat kandidater. Men nu får de vara över för vi måste nu se till att gänga ur högern.
Jag noterar att högerns kampanjmakare, antingen de sitter som propagandaminister eller ledarskribenter, fått nytt bränsle sedan socialdemokraterna fått ny ledning. De ser ett hot mot den rådande samhällsomvandlingen komma krypande emot dem. De har svårigheter att förhålla sig till det. Likt Bolsjevikvalet 1928 börjar de att skrämmas med om inte kommunismen och sovjet så i tassemarkerna. Jag ler och vet hur det gick då och jag tror det svenska folket kommer se över det nu också.
Men jakten på orden som jag var inne på i går går vidare och jag kommer idag inte ha ett speciellt ord i denna krönika utan bara förhålla mig till orden som vi bär med oss i det politiska livet. Ord är skatter som vi ibland visar och ibland vill gömma undan. Ord är som antikviteter. Ena dagen värdefylla och nästa målas de om, för att sedermera hamna på tippen likt partier. Men ord kan, och gör det, återkomma. Ibland med den mening som de hade när det lämnande oss och ibland med helt ny innebörd. Ta ordet rättvisa som vi alla minns som ett ord för att fördela våra tillgångar så att alla får del av dem. Nu försöker man få det till att vara rättvist om de rika får än mer. Så ordet har en makt.
Nu går vi ut i solen och gör något åt trädgården som vaknar efter vinterdvalan. Imorgon är det måndag och då väntar moderaterna på mig och jag ska möta dem.
Media: Ab, Ex, SvD, SvD2, SvD3, SR, GP.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om frihet, Rättvisa, solidaritet, Socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, Nystart, krönika, betraktelse,
