Sittande på Astrid Lindgrens Näs och läser den debattartikel som den socialdemokratiska ledningen idag har i Aftonbladet. En sak blir tydlig. Det skiljer på människosyn. Den socialdemokratiska som tror på individen och den moderata som misstror individen och allt mer framställer sig som systemkramare.
För mig är det enkelt. En individ som känner trygghet och stöd utvecklas. Utvecklas individen utvecklas samhället. Så då bör vi bygga system som ger individen trygghet och stöd och så är vi i hamn. Tja, inte så enkelt kanske men i grunden så är det just så enkelt. Jag har en tro på att alla människor vill växa och utvecklas. Att ingen vill bli vid sin läst. Även om man inte vill åka jorden runt så vill man se nya saker om så bara i sin trädgård. För mig blir Astrid Lindgren sinnesbilden av hur en person vill utvecklas. Vi ser alla bilden av henne sittande som gammal ”kärring” i trädet. Att även på ålderns höst få ett annat perspektiv på tillvaron, även om det bara rör sig om ett par meter på höjden.
Så regeringens misstro mot sjuka och arbetslösa är mer skadande för samhället, på sikt, än utvecklande. Det är inte bara individerna som idag blir misstrodda och utslängda ur gemenskapen som försäkringen är, utan också en vridning av samhället till det kallare.
När nu socialdemokraterna lägger ett antal förslag för att kunna rätta till de grövsta missarna i regerignens sjuka sjukförsäkring bygger det på en människosyn som ser individen och tror på individen möjligheter till utveckling.
Tidigare idag var jag på ämnet.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sjukförsäkringen, moderaterna, regeringen, Socialdemokraterna, Kristdemokrater,
