På DN debatt kan man idag ta del av en undersökning som pekar på att unga har svårt att se fördelarna med demokrati. Även om urvalet inte är gigantiskt och siffrorna inte stora så är de tillräckligt för att det ska vara alarmerande. Åter så lyft frågan kring skolans roll och vad som sker på lektionerna. Visst har skolan ett ansvar och för att ta ett exempel så var jag vikarie samtidigt som det var presidentval i USA. Kampen mellan Gore och Busch. Vi vet hur dramatiskt det var och omräkningen i Florida var på allas läppar, utom lärarna på den skola som jag vickade på. Jag fick avbryta fysiklektionen för att ha en samhälls- och demokratilektion. Här ser jag ett av problemen med skolan att man inte använder det som sker i omvärlden som en aktiv del i undervisningen. Som när jag gick på folkhögskola och läste samhällsekonomi och Bengt Dennis höjde räntan till 500 procent. LO-chefsekonom PO Edin var stående på våra lektioner för att förklara. Teorin blev praktik och förståelse uppstod.
Men sedan tänker jag på politiken och kommer till det andra spåret. Det blir en bild utifrån två ledare idag. Det är Karin Pettersson i Aftonbladet och en osignerad (allt för vanligt) i SvD. Båda lyfter skatten, dock ur olika perspektiv men ändå ett symtom på det jag vill ha sagt. Politiken har gjorts till en ren plånboksfråga trots att det finns en del som strävar emot. Grunden som gjorde att jag engagerade mig var inte plånboken utan den socialdemokratiska berättelse om en bättre värld. Inte en tia till i plånboken. Så politiker och ledarskribenter har den andra delen i attityden. För om politiken inte har några drömmar och det enda som skiljer är ett par tior i plånboken, vad ska vi då rösta om? Om partierna allt mer ser sig som kampanjorganisationer och bidrag inte redovisar varför kan jag som väljare inte göra samma sak. Om jag inte vet om ett parti ändrar sig i en fråga tack vare hemliga bidrag varför kan jag som väljare inte göra detsamma. Grunden är att väljarna likt barn inte gör det vi säger utan som vi gör.
Så om vi ska återfå tron på demokratin är det upp till politiken och visa att rött eller blått gör skillnad. Ingen vinner på att släta över och verka så lika som möjligt. Skolan måste börja arbeta med skollagen och läroplanen. Det är tydligt hur de ska verka men många skolor ligger långt från det.
Läroplanen (Lpo 94)Så om inte Jan Björklund skriver bort allt i det nya så finns en stark bas att arbeta vidare på och Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt har chansen om ett par veckor i riksdagen att prata annat än skatter och plånböcker. Ge oss era drömmar om Sverige och Världen. Det är det som kan vara en avgörande pusselbit i demokratins utveckling.
Lpo 94 skolans värdegrund och uppdrag. Rättigheter och skyldigheter.
”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet.”
Mål och riktlinjer 2:3 Elevernas ansvar och inflytande
”De demokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig skall omfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förutsätter att de tar ett allt större ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön samt att de får reellt inflytande på utbildningens utformning. Enligt skollagen så åligger det alla som arbetar i skolan att verka för demokratiska arbetsformer (1 kap. 2 §).”
Media: Exp, SvD, SVT, Ab.
Bloggat: Leine Johansson, Badlands Hyena, Tokmoderaten, Kent, Böhlmark, Marielle, på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, politik, Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, moderaterna, Socialdemokraterna, Skatter,
