Någon måtta får det väl ändå vara...?
När man tycker olika om politik så är det rätt naturligt att man hittar frågor där man inte kan dra jämnt och samma slutsatser i vissa frågor. De är ofrånkomligt att man kolliderar i debatten, ibland våldsamt - ibland bara lite lätt. Nu bevittnar vi något som bara är att likna vid en frontalkrock...Någon måtta får det väl ändå vara...?
Genom, Johan Westerholm, finner jag något som inte kan betraktas om något annat än en frontalkorock, där motståndarna skall flyga ut genom vindrutan och landa i en dynghög. Westerholm skriver om ett nedlagt arbetsmiljöinstitut och den människosyn som måste ligga bakom beslutet. Sällan har skillnaderna mellan god och ond varit så tydlig som i Westerholms text:
"...Färre inspektioner leder naturligtvis till fler brister som inte kan åtgärdas på arbetsplatserna och därmed ökar risken för olyckor. Även olyckor med dödlig utgång.”
När jag läser Johan text, särkilt en kommentar han fått och med en kommentar jag fick på Facebook med anledning av mitt förra inlägg så sitter jag åter vid tangentbordet och låter fingrarna spela över bordet.
Gydvan skriver på Johans blogg ”Detta med arbetsolyckerna och arbetsmiljön försämring finns på många plan. Men moderaternas socialförsäkringspolitik så har kritiken tystnat på arbetsplatserna. Idag har du hotet hängande över dig som tex byggnadsarbetare 1, Du kan bli ersatt av billig arbetskraft 2, Om du blir sjuk så lär du bli av med din anställning ganska snart 3, Blir du arbetslös så är risken stor att du får lämna hus och hem. 4, Allt diskuterande om LAS vara eller icke vara har skrämt till tystnad, alla vet att Moderaterna vill mer eller mindre skrota arbetsrätten utom ev. en och annan moderat.”
Men någon måtta får det väl ändå vara...?
Frågan är om vi behöver skriva mer än de orden från Gudvan. När moderaterna först lade ner de olika verken som skulle se till att det blev bättre arbetsmiljö var det tyst men sedan så trummades det ut att det var det nya arbetarpartiet. Men skillnaden är ett litet e arbetar- eller arbetare parti gör skillnaden även i politiken. För moderaterna finns det inget intresse för den enskilde löntagaren på arbetsplatsen så länge den inte blir en en allt för stor ekonomisk belastning. Vi kan se hur politiken på punkt efter punkt sakta skruvar samhället bort från den enskildes trygghet till river efter jobben med lägre villkor som konkurrenskraft. Genom jobbskatteavdraget vill moderaterna inte i första hand ge mer pengar i folkets näve utan se till att löneökningskraven hålls på en låg om än inte obefintlig nivå.
Men någon måtta får det väl ändå vara...
För vi vet att Moderaterna är ett parti som står för arbetslinjen och med det så ska folket piskas i arbete. Ilska väcks när socialdemokrater pratar om arbetets villkor. Då är man emot arbetslinjen. Inget tillstymmelse till förståelse för de ungdomar som cyniskt utnyttjas av arbetsgivare som ser de unga som vilket verktyg som helst. Ingen syn på att det med det finns skitjobb och skitarbetsgivare. Bara kritik att man är emot arbetslinjen och ingen dött av lite tuffa villkor. men si det har det... Och där är vi i grundfrågan som de inte vill ta i utan skriker om bloggmoral.
Men någon måtta får det väl ändå vara...
Avslutningsvis ställer jag mig frågan om moderatbloggarnas text är producerad på Rosenbad av propagandaminstern eller om de blivit så kollektiviserade att de tänker precis likadant?
Men någon måtta får det väl ändå vara...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, arbetsrätten, politik,
