Kungen fortsätter vara kung, Nato gör som socialdemokraterna tänkt och ….Vad ska jag skriva om. Satt på landstingsfullmäktige och lyssnade på partikamrater som la ut texten och motståndarna som letade fel. Men jag funderade på att även jag beträdda talarstolen för att lägga ut texten om vår förträfflighet och motståndarnas illa dolda avundsjuka, men orken, glädjen infann sig inte och kom på mig själv med att ha tankarna på andra ställen. Ska kanske inte skriva det men ni som följt mig vet att jag nu är inne i en period där jag känner mig osäker på min framtid. Om jag ska fortsätta som förtroendevald? En av de äldre, kloka rutinerade förbjöd mig att sluta och pekade ut över församlingen och sa -kolla åldern, du är framtiden. Det värmde men gjorde inte mig säkrare utan tvivlet växte mer. För frågan är om jag kommer tilltalas av spelet? Även om jag framtiden kan få en ledande roll är det fortfarande ett spel, regler som ska spelas och det är där som jag tvekar.
Socialdemokraterna ska bli Sveriges mest öppna parti och frågan är om jag finns med eller om det verkligen blir ett öppet parti eller om det är ett spel för publiken utan att bjuda in dem på planen och låta dem ta bollen. Om vi öppnar partiet orkar vi gå vidare och stimulera den övriga politiken så att tisdagens sittande i fullmäktigeförsamlingen från nio till halv åtta blir ett minne för barnbarnen att berätta.
En glädje kan jag i alla fall känna när medborgarna kommer fram och tackar för bra politik, men just nu känns det inte som det räcker. Nä nu gäller det att sommaren kommer och andning påbjudes. Andning av nytt syre som inte är fördunklat av kommun- eller landstingshus luft. Visst kan man känna sig låg när den politiska säsongen går mot sitt slut men så här tvivlande har jag hittills aldrig varit.
En av anledningarna till mitt grubblande kan vara det som hänt i Vimmerby under våren med att vårt oppositonsråd tvingats av banan på grund av beslut han fattat. Bilden av blåsten på toppen blev tydlig och också ansvaret som åläggs en axlar. Jag har fått frågan om det är ok att nominera mig till uppdraget (Jag vet att man i mitt parti inte får skriva det här och jag nu försitter alla mina chanser, men det skiter jag i!) och jag har sagt ja men känner en tvekan och nästa vecka är det möte i min socialdemokratiska förening och då måste jag bestämt mig. Jag vet inte om jag har orken glädjen och det stöd som jag måste ha om det ska funka. Samtidigt så känner jag mig relativt trygg och tillfreds med rollen kring de kulturella frågorna kopplade ihop med folkbildningen. Men det är fortfarande skrivandet som jag känner ger mig utveckling. Ja, det blev lite sprida rader och frågan är om Juholt kan ge mig en hint om vad jag ska ta vägen?
Ursäkta om det blir lite mycket självömkan men passar det inte så hoppa till nästa blogg...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Peter Högberg, personligt, politik, Socialdemokraterna, Nystart, öppenhet,
