Under sommaren ska jag här på bloggen försöka fördjupa mig i vad som är de stora utmaningarna för Socialdemokraterna både lokalt, men också nationellt då det hör samman. Även komma med konkreta förslag. Även Vimmerby kommer under luppen och en antal rader ska det bli om det också. Jag kommer inte vara lokalpatriot eller utge mig för att vara partikorrekt utan slunga idéer och tankar vilt för att peka på möjligheterna som finns i både socialdemokraterna och Vimmerby. Man kan säga att jag förbereder sommarläge på bloggen och att tankarna från hängmattan ska ner på bloggen och bollas med er läsare så när hösten kommer ska det finnas mer tankar att ta på och börja omvandla till politik. Vet dock inte var jag kommer vara till hösten och om jag kommer vara en aktiv del av kommunpolitiken. Det är ännu en fråga som ska klaras av i hängmattan.
Men är det så att socialdemokraterna är gårdagen och vi måste inse att vi kommer tappa mark månad för månad med en och annat steg upp men tendensen är utför. Jag tror att så kan vara fallet om inget görs och med det räcker det inte att sätta till en mustasch. Våra värderingar är fortfarande giltiga och har ett stort stöd bland medborgarna. Men sedan är det som så ofta skrivits en den otakt som vi lever med vår samtid. Vi ser hur nya problem i samhället ska försökas lösas med gårdagens lösningar. Eller det som är det stora problemet är att vi inte ens ser de nya problemen som medborgarna upplever i sin vardag, utan bara jobbar på som alltid och blir omkullsprungna utan att vi vet varför. I Vimmerby blir det tydligt med krocken mellan den ”gamla” industrin och besöksnäringen och de mer immateriella värden som uppkommer. Rådande är ”det man inte kan ta på och se finns inte”. Det blir extra tydligt när man reser utanför kommungränsen och möter ledande internationella företagare som inget hellre vill än att kopplas till Vimmerby och självklart Astrid Lindgren. Men självkänslan gör att vi inte riktigt tror på det och inte heller sätter ner foten och tar fighten. För ska sanningen fram är det inte Vimmerby som ska stå med mössan i hand. Vi har ett ovärderligt marknadsvärde i Astrid Lindgren och med stolthet borde vi stå vid kommungränsen och ställa krav på de som köar för att få ta del av kakan. Men så icke och kaksmula för smula rinner ur kommunen medan vi står där med mössan i handen...
Detta är två bilder av var partiet och min kommun befinner sig nu. För partiet är frågan relevant både på riksplanet som det lokala planet. Visst finns det öar inom partiet som kommit längre i synen på framtiden men de må synas än så länge som undantagen.
För en sak är viktig och det är om vi ska klara omställningen och överleva som ett stort framtidsbärande parti gäller det inte bara att byta personer eller byta politik. Utan här behöver vi arbeta med samtliga instrument och vill bara ha sagt att de gamla medlemmarna kommer och ska ha en roll, men att de måste tänka om och använda sina erfarenheter in i det nya. Att vi inom partiet får en bejakande attityd och inte en nejsägande, byggd på att att bevaka positioner. En vilja att testa och våga göra fel. Att ibland hoppa över allt utredande och prova vingarna lite tidigare, om inte annat för att locka unga som vill ha action.
Detta var ett första inlägg kring framtiden för Socialdemokraterna och Vimmerby. Flera kommer och jag kan inte lova jämna intervaller utan allt beror på hur tankarna formas i hängmattan och på sommarens äventyrs
Andra som tänker till: Ab gästledare.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om framtiden, Socialdemokraterna, Vimmerby,
