Försöker tänka bort tigersågen från hantverkarna och deras förstörda semester när de sågar sig genom mitt hus centimeter för centimeter. För det är semester och solen skiner. Till Vimmerby vallfärdar det folk. Kunde konstatera att jag knappt kom hem från tippen då lämmeltåget till Astrid Lindgrens Värld mötte mig i rondellen. Den norska modellen med att de som är i rondellen måste lämna företräde, men den borde bara gälla när jag ska in...
Ett problem vi har i Vimmerby förutom att kommunens ekonomi är körd i botten tack vare långt oansvarigt styre av den beslutande majoriteten. Måste även säga att vi i opposition inte gjort för mycket för att komma tillrätta med den sjunkande ekonomin. Även nu så finns inte riktigt det medvetande om den ekonomiska situationen, utan man tror att med smärre justeringar så löser sig alla problem. Balansen mellan populistisk och ansvarstagande opposition är en av politikens svåraste uppgifter.
Här kan man koppla till riksplanet och det rådande läget kring det femte jobbskatteavdraget. Här vill jag hävda att oppositionen ligger mer på den ansvarstagande planhalvan än på den populistiska sidan. Att ta bort 15 miljarder från statskassan när vi vet att det finns brister som behöver fyllas. Men åter till Vimmerby.
Oppositionen har en fördel med att kunna förhålla sig till majoritetens förslag och vara lite så där, svenskt lagom, emot. Så är det i Vimmerby. Det är inte så vi gör en grekisk manöver och uppmanar de kommunanställda till strejk och kallar till demonstrationer. Nä lite nöjda över att de tog besluten och fräser lite så där artigt på arbetsplatsen och till de anställda.
Men det stora problemet som Vimmerby har och det är tvärpolitiskt och handlar om tron på besöksnäringen. Många ser det som en bisyssla som dyker upp och stör stadsbilden. Inte som den huvud syssla som den sakta håller på att bli. Självklart så kommer den traditionella industrin vara en bas, men en minskade. Särskilt när det gäller anställda. Industrin utvecklas och med de så blir det lit inom lantbruket, effektivare men mindre händer behövs. Besöksnäringen är tvärtom. Det är en näring som till stor del på det mänskliga mötet och fasta platser. Ingen kan oavsett hur mycket Disney miljarder flytta på Astrid Lindgrens barndomshem. Varken fysiskt eller mentalt.
Vi borde se denna tillgång och tillsammans se hur vi utvecklar den. Vi har som sagt förutsättningar som omvärlden gråter över att inte ha. Men för att vi ska kunna ta tillvara på det så måste vi känna samma stolthet över Astrid Lindgrens Värld som vi känner för gjuteriet Ljunghäll. Ett exempel är hur problematiskt det var att släppa till mark till Astrid Lindgrens Värld och jag frågar mig om det varit detsamma om den traditionella industrin velat investera och bygga ut?
Jag måste också klargöra att jag inte vill ställa näringar mot näringar utan peka på hur den ena hela tiden får arbeta i en mental uppförsbacke som inte finns när det handlar om den traditionella industrin. Nä, det är en väg kvar och innan vi är där så kommer inte besöksnäringen att få den skjuts som den så väl behöver för att verkligen sätter och också kan ta taget att förlänga säsongen och ge arbetstillfällen över hela året.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Vimmerby, politik, Ekonomi, besöksnäringen, Astrid Lindgren, Astrid Lindgren Värld,
