Kan det bli värre? En krönika om förtroende.

VI förtjänar förtroende, vi tjänar pengar...

Söndag i Vimmerby. Frosten ligger vi på gräsmattan brasan knastrar i kakelugnen och katten ligger i mitt knä och spinner. Solen kikar in mellan gardinerna och allt borde vara så bra som det verkar, men slår på datorn ögnar rubriker i tidningar och den ljusa söndagen blir inte längre så ljus...

           Tänkte skriva en krönika om den framtida socialdemokratiska politiken men det känns inte så lätt. Inspirationen vill liksom inte infinna sig utan det enda som jag har på hornhinnan är min partiledare som spaltmeter efter spaltmeter hängs ut om fel och brister i redovisningen. Vad är sant vad är fel känns ointressant ur ett perspektiv och det är att jag vill diskutera politik. Vi har massarbetslöshet, ökande barnfattigdom, miljöproblem, bostadslösheten, våldet i våra förorter, bristande kunskaper bland eleverna och våra äldre som inte alltid får den omsorg som de förtjänar. Men inte vill någon diskutera detta. Som ett brev på posten kommer istället Håkan Juholt redovisningar och bidrag. En fråga, är han ensam eller är de fler?

         Men innehållet får mer blir kring ordet förtroende. Ett ord som vi alla vill kunna bära men få är lottade att kunna göra det. Många kan sägas ha förtroendeuppdrag men få har det på grund av förtroende. På frågan brukar jag säga att jag är vald men förtroende är inte upp till mig att säga. Vi kan inte själva titulera oss förtroendevalda utan det är bara de som valt oss som kan säga om de vill skriva förtroende framför. Men även om den dag du blir vald och de väljer att skriva förtroende framför är det inte säkert att det finns kvar imorgon. Förtroende är en färskvara som lätt kan bli skämd. Och ett förlorat förtroende kan ta livslång tid att få tillbaka om ens då.

Med dessa rubriker bygger man inte förtroende...

         Så när vi politiker strävar efter att få väljarnas förtroende och även våra partikamrater så måste vi leva som vi lär. Tänk vad skönt att kunna se en rubrik med texten " Va hade jag rätt till bidrag också, det hade jag inte tänkt på, jag som tjänar så bra". Personligen är jag livrädd att få en krona för mycket eller att något ska bli fler. Jag vill inte få några skelett i min garderob som kan hänvisas till min roll som vald (med eller utan förtroende). Jag vill ha ryggen fri så att fokus kan ligga på politikens innehåll och inte form.

             Men varför är det så att girigheten verkar komma som ett brev på posten vart efter som lönechecken blir fetare? Varför är direktören och riksdagsledamoten girigare än vårdbiträdet eller städerskan? De som behöver alla slantar de kan få för att få livet att gå ihop. Varför slåss direktören om skatteavdrag som knappt syns på kontot? När vårdbiträdet kan tänka sig höjd skatt för att barnen ska få en bra skola och mormor en ok äldreomsorg, allt medan direktören hotar med att lämna landet. Så i denna giriga klubb sällar sig nu politiken. Allt fler "förtroende"valda klär sig nu i den giriges roll. För även om de finns bidrag som de rättmätigt kan ha rätt till så är det inte alltid rätt att ta ut dem.

Vi landar i att man kan tjäna pengar men man förtjänar förtroende...

           Solen skiner i Vimmerby, tulpanlökar ska i jorden och katten spinner i mitt knä. Brasan värmer en frusen själ och det är fortfarande söndag.

Media: Ab, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Exp, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6, SVT, SVT2, SVT3, SR.
Bloggat: Kent Persson, Tokmoderaten, DHE, Jinge på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Håkan Juholt, Vimmerby, förtroende, förtroendeuppdrag,