Allt har sin tid klockan har tolv timmar,
men kör i tvåpass.
Löven låg på backen och visste när de tappade sin glans att de lade grunden för nya att växa till. Att deras fall gav mod till nya att ta vid. Vetskapen om att ingen hängde sig kvar och jävlades med de nya. Att få börja på bar gren.
Tiden går snabbt och vi hinner inte med.
Den enda trygga är klockan som
tickar i samma takt som igår,
men tiden går snabbt
Så kommer våren, den isande vinden bryts plötsligt av en ljummen stråle som förs med. En tilltro till framtiden infinner sig och den bara grenen börjar sakta bukta av liv. Små, små löv som vill till. Visa up sig för världen kring dem.
Snart är gårdagen i morgon för vi hinner inte med,
månaden går tiden rinner iväg. Kvar står vi och
Så en dag blir det försent och det som var igår kommer också vara i morgon
och vi orkar inte med tiden rusande bry oss, en uppgiven själ tar vid
Klockan ger oss tiden men vi tar den inte.
Vi springer utan att se upp och plötsligt så är tiden förbi
och likt en tom framtid irrar vi omkring
ihop om en sak att bry sig om, en att hålla om
Tick tack tick tack och löven faller på hösten i en mening medan vi faller utan ha en mening med oss...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, kultur, dikt,