 |
| Ensam i regnet.... |
Det verkar finnas en rädsla för konflikten. En rädsla att
sticka ut att inte tycka som andra. Men också hotet om någon inte passar in i
formen. En form som det inte spelar någon roll om den är bra eller dålig. Alla
ska i den formas. Må den som glider ur och ställer sig utanför boxen och
ställer den där frågan eller påståendet som vi vill göra men inte törs.
När jag igår satt på seminariet kring den framtida
landsbygden väcktes tankar som jag grunnat på under natten. Det var en forskare
Peter Eklund, kulturgeograf från Sörmland som satte mig på banan. Jag satt som
vanligt längs en vägg ensam och den enda vännen var eluttaget. Bilden av en
bloggare ser ni framför er. Den ständiga jakten på el till datorn. Men Peter
gick förbi och sa att han inte höll med de som sades på scenen men inte skulle
ta den debatten här. Han log och sträckte över sin bok och gick vidare. På
scenen stod Peter Möller från Dalarnas forskningsråd och Lotta Svensson från
Uppsala universitet och pratade om unga och landsbygden. Jag blev nyfiken men
han inte ställa frågan.
Ett par veckor innan var jag inbjuden att delta i en debatt
kring unga i Kalmar län. Jag satt i panelen som socialdemokrat och en
ungmoderat höll sitt anförande som avslutades med att vi inte skulle tjafsa i
frågan utan att vara ense… Jag gick igång då moderaterna röstat ner satsningar
på unga. Då politiken gör skillnad. Ingen tog upp handsken och debattledaren
styrde snabbt om debatten till ett annat ämne och lämnade frågan hängande.
Samma sak kan jag se på utfrågningar kring politiken. Pensionärerna skäller på mig för att jag vill göra partipolitik av äldreomsorgen. Inga
skillnader ska finnas och inte ska ni politiker tjafsa utan säg nu hur det är
utan att bråka.
Sist men inte minst så kommer vi till mitt parti,
Socialdemokraterna. Sitt tyst i båten kritisera inte ledaren. Politiken ligger
fast och ska inte ifrågasättas.
När jag kom in i politiken som ung SSU:are så lärde jag mig
att idéer och samhällen utvecklas genom tes, antites bildar syntes. Det vill
säg när tankar bryts mot varandra så växer nya lösningar fram som utvecklar
samhället. Men är den tiden förbi och rädslan för att säga emot uppstår och de
som fortfarande försöker blir tystade blir jag orolig. Hur ska då vi komma
vidare? I politiken går moderaterna mot mitten och spänsten i debatten minskar.
Fredrik Reinfeldt vill bygga ett statsmannaskap på enighet och förståelse. Jag
tror inte det är vägen till framgång. Här gillar jag Håkan Juholt som har en mer
konfrontatorisk stil. Utifrån tes och antites så är det en bra utveckling.
Så striderna inom arbetarrörelsen under benämningen rosornas
krig var bra.
Det gjorde att man var tvungen att spetsa politiken finna lösningar
som tog politiken och med det samhället framåt.
Om utvecklingen till rättning i leden, alla ska vara ense
kommer fortgå och de som tycker avvikande ställs undan är frågan om samhället
kommer fortsätta utvecklas.
Jag finner det särskilt oroande i mitt parti där de senaste
veckorna har uppbringats en rättning i leden kampanj mot de som har andra
tankar kring utvecklingen än den rådande sanningen utfäst av några som vet
bättre. Ingen tveksamhet om linjen är den rätta får råda. Det finns en övertro
på den enda vägen och de passagerare som undrar om kartboken är uppdaterad med
de nya korsningarna och rondellerna tystas med att kartan stämmer och vägnätet
får anpassas till den.
Söndagen är gråare än vanligt. Debatten lyser med sin
frånvaro. Vi som vill ta debatten på uppmaning av Håkan Juholt tystas av de
korrekta. Men jag skiter i de korrekta och ställer lydigt upp på partiledarens
uppmaning att stöka i klassen. Vem vill stöka med mig?
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, Söndagskrönika, Socialdemokraterna, Nystart, konflikt, framtiden, samhälle, politik, Håkan Juholt,
