Det svarta året så kan man sammanfatta året som gått och nu
närmar sig ett nytt år och frågan är om det gamla lever med eller om det bara
finns med som en lärdom för det nya året och den nya tiden.
Allt började dock innan 2011 hade satt fart. Egentligen så
tidigt som 2006 eller till och med tidigare. Men det akuta problemet tog start
i december 2010. När Mona Sahlin höll tal på förtroenderådet i riksdagens andra
kammare så satte hon igång en rörelse som ingen nog var medveten om. Samtidigt
som hon släppte en signal om förändring så signalerade ledningen ”sluten eder”
Medlemmarna gräsrötterna viste inte om det var fritt att tänka högt eller om
det var dags att smyga i garderoben. Bland sociala medier så kom diskussionen
igång och då gällde det främst processen kring valet av en ny ledare efter Mona
Sahlin. Mona var, och är, populär bland bloggarna inom NetRoots då hon
lyssnande läste och ställde upp när det kallades. Mona Sahlin gav bloggarna en
plattform där vi betydde något. Så när den öppenhet som den gamla ledningen
under Monas roder sakta börjat få fram slöts på förtroenderådet med
valberedningens ordförande, Berith Andnors tal om att det inte skulle bli en
Idol-tävling stöttat av partisekreterare som ställde sig frågan kring allt som
hade med öppenhet att göra. Jag var där och steg som en sol för att sedermera
vara rätt låg när jag klev på tåget mot Vimmerby. En sak var säker. Jag skulle
inte ge vika för hoten från ledningen. Jag ställde krav på ledningen om att ge
mig klarhet kring hur processen skulle se ut vilka namn som diskuterades så att
jag skulle kunna ge signaler till min lokala ledning, men ingen visste något.
Media tog tillfället i akt och skapade sin egen Idol-tävling där många i
partiet valde att delta både som tävlande och Jury, men från valberedningen
gjordes inget för att återfå makten över processen. Allt blev en medieshow där
partiet tappade taktpinnen och slöt sig och späde på idol floran.
Så när Håkan Juholt presenterades i mars innan kongressen så
var partiet redan splittrat. Allt från politiken, företrädarna till
organisationen. En hopp om en messias väcktes och efter kröningen på kongressen
så fanns det hopp om förändring. Även de mest konservativa var mogna för
förändringar och med den tillsatta organisationsutredningen och programkommissionen
skulle det nu arbetas… Grunden var lagt av kriskommissionens arbete och en
väntan låg i luften.
Men det tog nog bara någon vecka så började allt grusas. De
löften om pensioner som Håkan Juholt signalerade på kongressen gled ur handen
då facken inte var med på noterna och sedan så följde fråga på fråga under året
och vi som väntade på att förändringsarbetet fick mer springa efter och försöka
släcka de brasor som poppade fram från de ledande företrädarna och
partiledningen. Men tillslut så tröttande jag och många med mig och bitterheten
började ta överhanden. Almedalen blev en ventil där vi bloggare kunde träffas
fysiskt för att spy galla, samla krafter. Allt över rosévin och öl i mängder
och en och annan snittar. Inget kom gällande programkommissionen men lite
började röra på sig när det gällde organisationsutredningen, ett embryo till
liv men sedan så tog semestern vid och allt som vi kunnat ta del av är en
kraschad Facebook sida utan en dirigent. Vi som törstade efter livstecken men
möttes av tysthet och vi jobbar i gruppen vänta tills vi är klara. Det mest
öppna och nyfikna partiet fortsatte på den gamla hemliga linjen.
Men vi som ville föra debatten öppet och våga vända på
stenar ifrågasätta gamla sanningar blev tufft bemöta vi var inte riktiga
socialdemokrater och allt som oftast så slutade det med att vi var emot Juholt
oavsett hur mycket vi skrev gillande om honom.
Så året gick och i den sista skälvande timmen så kom
livstecknen som vi väntat på sedan kongressen i mars. Programkommissionen satte
sig i rörelse och det tog inte lång tid innan ett material presenterades och
startskottet har gått dock med ett förlorat år bakom sig och gigantiskt
förtroende tapp.
Så enkelt så var det socialdemokratiska året skit och allt
från personstrider, oklara politiska yttranden till partiledarens hyresavier.
Och turerna gick på gång på gång utan bättring. Popcornsgrytan ville aldrig
sluta puttra.
Men var det bara socialdemokraterna som krackelerade under
året? Och svaret var förstås nej. I grova drag så var det politiken i sin
helhet som tog stryk under året. För en demokrati av svenskt stuk kräver för
att den ska fungera en driftig opposition som kan jaga majoriteten. Om så inte
är fallet så faller även majoriteten och vi kan där se hur moderaterna i politiken
sjunkit ihop. De må ha höga siffror i undersökningar men politiken är en rest
av forna dagar och få nya, om inga, idéer har framkommit. Allt som sker är att
man förstärker makten över kommunikationen för att förmedla en bild av en
förändring som inte existerar. Ser vi på ekonomin så är det mer en
handlingsförlamningstur som gjorde att Anders Borg prisades som Europas bäste
finansminister. Men att grunden var lagt av tidigare regeringar och en ökande
arbetslöshet inkommer verkar inte de bry sig om. Arbetslinjen i form av
skattesänkningar har kommit till vägs ände.
Men världen såg inte bara mörker utan nya demokratirörelser
började se sin morgon. Visst så är det inte bara ljus men en färdriktning har
börjat skådas. Men det som är av vikt är att de länder, tänker specifikt på
Nordafrika får utveckla sin demokrati och inte tvingas kopiera vår och då
främst USAs demokrati. Vi kan se dessa svårigheter i både Irak och Afghanistan.
Att allt som inte är likt vårt styre är inte äkta demokrati. Det är en farlig framtid
som bygger på den gamle kolonialherrens leverne och det är inte bra och binder
bara folket vid andra herrar än de som de precis sluppit ifrån.
Kan bottna det sista med att det är en av de stora politiska
utmaningarna för 2012 och framåt. Att finna de nya nycklarna till styre. Att
den demokrati som vi idag har bygger på hur världen och särskilt landet såg ut
för ca hundra år sedan. Med den ökande globaliseringen och impulserna av andra
kulturer så är det av vikt att utveckla styrformerna så att de inbjuder till
delaktighet
Nu lämnar vi 2011 ett skitår för socialdemokraterna men med
en ansats att under 2012 kunna göra något bra. Men då gäller det att de som
sitter i ledning i både rike och kommuner funderar över sina roller och om de
är en börda från gårdagen eller om de kan utveckla partiet med nya idéer och
verksamheter. Om inte så våga kliv åt sidan så vi som tror oss ha idéer kan få
pröva dem. Vi har inget att förlora men allt att vinna för botten är noll och
nu tar vi champagnen till munnen och utbringar GOTT NYTT ÅR!
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Nyår, krönika, Socialdemokraterna, 2011,
