Snön faller över Vimmerby och jag sitter framför brasan
läsande handlingar och grubblar på min politiska utveckling. Att våga ompröva
de sanningar som jag igår kunde ta gift på är jobbigt men nödvändigt. Antingen
kommer man fram till att de ligger fast eller så hade man fel.
Bland de jobbigaste en politiker kan göra är att ompröva. Många väljer att inte göra det alls Moderaterna har gjort det som parti men om alla enskilda medlemmar har gjort
det låter jag vara osagt. Nu står mitt parti för omprövning och till skillnad
mot moderaterna så måste omprövningen först börja bland medlemmarna. Det är då
det blir beständigt och äkta.
För ett par år sedan så vill Vimmerby bli barnens
stad. Allt utifrån Astrid Lindgren. De konsulterna sa som var inkopplade var
att det inte räckte med ett par saker och attraktioner om vi skulle bli barnens
stad. Det skulle bara bli kulisser. Om
man ska vara det så var man tvungen att göra hela arbetet från grunden med
värderingar som speglade hela kommunen. Det föll då för bristen att alla var
med. Socialdemokraterna står inför samma dilemma men kan lösa det då vi som
medlemmar har samma värdegrund som ingång.
Men som sagt om prövning gör ont och jag är mitt i processen
och på resan så blir jag kallad både det ena och det andra, men det stärker mig
bara på att jag är på rätt väg. Jag lever för kritik (positiv och negativ) för
det är så jag utvecklas. Omprövning är att bli ifrågasatt men också få en klapp
på axeln när man är något på spåren. Men visst så grubblar jag kring mitt
fortsatta engagemang i det socialdemokratiska partiet. Är det så att jag kan
fortsätta utvecklas där eller är boxen för snäv?
En tanke gällande boxen så träffade jag designprofessorn
Erika Lagerbielke på en middag i Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan och hon
sa att bara man nämner boxen så är man begränsad. Det är fortfarande en fyrkant
att förhålla sig till även om vi kliver ur. Hon pratade om att rätta ut linjen
och alla möjligheter som uppstod. Man kan säga att tanken slog rot och gav en
viktig pusselbit. Varken inne eller utanför. Varken uppe eller nere. Varken
höger eller vänster. Vet att Miljöpartiet varit inne i den här sfären, men inte
kunnat definiera det hela fullt ut.
Så min prövning pågår och vart den kommer landa vet jag inte
riktigt. Kanske så blir slutresultatet inte så avskilt mot var jag står utom på
den punkten att jag blir säkrare på vem jag är och att min övertygelse är sannare
än idag. Att med den nyfunna kunskapen och omprövningen för med sig nya
verktyg. Jag upplevde redan igår när jag med ett antal politiker klev ur den
traditionella rollen som snabbt tog lärare och tjänstemän i försvar och
förminskade de ungas problem. Jag hade varit där likt en förvaltningars
försvarsadvokat och glömt bort vem som var ens uppdragsgivare. Som när en grabb
nämnde att deras lärare inte var kunnig i fysik och 16 och 20 fått IG. Den
moderata ordföranden skämtade om att de behövde utbilda sig till lärare, då
verkade vara en brist med stort leende. Den bekymrade minnen på den unge som
skulle lämna skolan utan fullgoda betyg mötes av detta av den ansvariga
politikern. Jag var så förbannad, men de tog inte till sig historien.
Så dagens tankar fick fart tack vare en insändare i Vimmerbytidning som just ställer frågan vart jag är på väg mycket utifrån den senaste tidens vanskötsel inom äldreomsorgen. Svaret är att jag inte idag
vet riktigt men att jag på resan mår bättre och känner att jag utvecklas och
stärks. Så Socialdemokraterna må svaja och bra så men jag stärks min
ideologiska övertygelse men söker efter de aktuella verktygen för mitt arbete
som samhällsförändrare. Dock är risken stor att när jag funnit dem att
samhället sprungit förbi mig och mitt parti igen… Ett kärt problem
Bloggat: Erik Laksoo som ställer frågor
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, krönika, Socialdemokraterna, socialdemokratin, Nystart, politik, samhälle,
