Sossar och Vänster i otakt med det mesta...

Lördag i Vimmerby SMHI har lovat snö/regn och av det så har jag inget sätt än. En fråga som hänger i lyften är om hotet mot Juholt eller Reinfeldt är vald? Att Jonas Sjöstedt är populär och mer eller mindre ses som en levande helgonfigur inom Vänsterpartiet är klart men frågan är vilka beslut som kongressen tar och om de ger honom verktygen att ta sig väljarna?

           Bilden är tyvärr att det åter verkar vara en massa nej- och stoppbeslut som kommer från kongressen. Sakta så blir bilden att varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet förmår formulera en ny vision om samhället utan ligger fast vid gårdagens berättelse (Åter så ska jag påpeka att våra värderingar är klart hållbara, men hur vi realiserar dem det förgångna). En känsla av att det var bättre förr är det som jag bär med mig. Problemet är att det inte bara är jag som bär med mig denna känsla utan en stor del av väljarkåren. Det är även så att de som alltid röstar på socialdemokraterna nu börjar ställa sig frågande.

           Oppositionspolitik kan man bedriva på två sätt. Antingen det enkla som innebär att säga nej, eller det mer konstruktiva att visa på alternativ. Om man gör det senare framgångsrikt så kan man till och med få den sittande majoriteten att agera som om de vore i opposition.  Ser vi då på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet så är bilden tydlig at om det finns en opposition så är den klart fokuserad på det första delen med att säga nej. Socialdemokraterna har ofta ett inbyggt kanske i sitt nej medan Vänsterpartiets nej har varit mer rent utan krusiduller. Det som Moderaterna förslår är dåligt enligt en gammal ryggmärgsreflektion.

          Det oppositionsparti som varit mest konstruktivt under resans gång är Miljöpartiet och de kan vi också se i opinionen, genom att de är det enda parti som har positiv utveckling i väljarstödet. De har funnit samarbeten med regeringen och de har haft en egen linje så som väljarna upplevt det.

         Så summan blir att man kan välja vilka ledare som helst men har de ingen agenda som det finns stöd för så kommer de famla fram och verka vilsna. Håkan Juholt gör det och det finns en risk att även Jonas Sjöstedt kommer göra det. För som jag skrev för ett tag sedan. Det finns en klyfta mellan vad som medlemmar vill höra av ledningen och vad väljarna vill ha gjort av partierna. När den sprickan växer så krymper partierna och avståndet mellan valda och väljare ökar och misstroendet växer. Min slutsats är att om det inte ska ske mitt eget parti så är nyckeln öppenhet. Det är i den nära dialogen med medborgarna som vi tillsammans utvecklar politiken baserad på våra värderingar och med medborgarens lösningar med oss. Vi måste inse att vi inte längre är bäst utan att vi var bäst just då vi var öppna. Jag landar åter igen på folkrörelse aspekten då vi var en del av samhället och fick till oss hur det fungerade och även lösningar. I allt från fikarummet på jobbet till de olika lokala föreningar som vi var verksamma i.

Media: Ab, Ab2, SvD, SvD2, SvD3, SvD4, Exp, DN, DN2, DN3, SVT, GP, GP2.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, socialdemokratin, förnyelse, Nystart, vänsterpartiet, miljöpartiet,