Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20120123

Tankar om Juholt

Så det har gått ett par dagar och den där lördagseftermiddagen i Oskarshamn biter sig fast och det som hände har gnagt mig. Frågan var om jag hade varit otydlig gentemot Håkan Juholt eller?

          Den där medlemmen som spände ögonen i mig direkt efter att Håkan klivit av scenen och folk började skingras. Jag gick fram till henne och väntade på kramen som vi alltid brukar ge varandra när vi träffas men istället så möte blicken mig och ilskan kände inga gränser. Vad hade jag gjort? Så väste hon fram orden –känner du dig nöjd nu? Samma mening som jag hade hört tidigare av ombudsmannen och som jag senare skulle höra av grannkommunens oppositionsråd, som själv krävde Håkans avgång i DN. Jag kände mig förvirrad. Håkan hade precis lämnat uppdraget som partiordförande och jag ville mest ha en kram och mötes av hat.

          Jag visst att Håkan var sonen på orten som var stor men plötsligt så gick det upp för mig hur viktig han var. Lyssnade på ett par i publiken innan Juholt gick upp på scenen som berättade att de var där när han blev vald och på ”förlåt” turnén och nu när han kallade, men partiet hade de lämnat. När han deklarerade sin avgång så skrek de nej så det hördes tydligt. Håkan var mer än socialdemokratisk ledare han var sonen som nått toppen och jag hade haft mage att vara kritisk mot honom. Han var inte bara Socialdemokrat utan framförallt Oskarshamnare. Min kärlek hade inte nått fram och de hade bara läst in det kritiska och inte de rader emellan där jag ivrade för Håkan. Jag kände mig ensam och som tur var så slöt Erik Laakso upp vid min sida och kunde konstatera -välkommen till min värld.

          Sakta så rörde jag mig medlemmen då jag inte kom fram det var blockerat av ilska och sorg och hon var inte mottaglig för vad jag ville säga. Att sakta ta sig därifrån var det enda rätta och hoppas du läser detta och förstår mig.

           Jag vet inte vad som jag skrivit som kunde väcka alla dessa bilder. Att jag inte tyade längre utan ansåg att skärpning behövdes var det så konstigt? Jag var med i radio och hela tiden så pratade jag om Håkan styrkor och svagheter. Svagheter som han själv nämnt och vilja ha stöd att komma ifrån ett stöd som inte kom. Jag skrek på det samtidigt som jag blev besviken på de enkla misstag som plötsligt Håkan gjorde.

         Jag träffade Håkan i somras i Almedalen han kom ner till vårt tillhåll där vi bloggare inom NetRoots hängde och slog sig ner trots att man ville ha bra fotobilder. Han struntade i det och ville bara snacka lite och lyssna av. Han tyckte vi hade blivit för lite kritiska. Jag tog honom på orden. Kanske skulle jag inte det. Men den Håkan som jag kände och som jag tog råd av i min politiska vardag och kunde jag nu ge lite tillbaka så gjorde jag det.

            Kommer ihåg en kväll i Vimmerby. Länets fyra riksdagsledamöter var på besök och vi hade i ett bostadsområde sett Clowner utan gränser. Håkan höll ett improviserat tacktal och vi delade ut röda rosor. Det var en ljummen kväll och de skulle sova över på ett av stadens hotell och vi bestämde oss för att gå. Hotellet låg på min väg hem så vi gick. Det var lite innan valet 2010och tankar fanns hos mig att ställa upp som kandidat till kommunalrådsposten. Att utmana vårt sittande oppositionsråd. Jag ställde då frågan till Håkan om det var klokt och svaret som kom bär jag med mig än idag och tänker på. –Ser de dig som Vimmerbybo eller är du fortfarande Stockholmare? Jag drog mig ur och en stor anledning var det orden på en gata i ett ljummet Vimmerby en sen kväll.

            Så när Berit Andnor kallade till presskonferens och upp på podiet klev Håkan Juholt med Carin Jämtin vid sin sida. Whow kunde det vara möjligt. Hade haft en liten aning då vi veckan innan haft en stor länskonferens där programmet lades om så att Håkan började och sedan så bara försvann han. Så brukade inte ske och vi som kände Håkan visste att detta med att träffa gänget och medlemmarna betydde mycket. Efter att han rest så kom Johan Persson fram till mig och frågande vad som skrevs om Håkan ute i sociala medier. Mitt besked var att det som skrevs var positivt. –Bra sa han och gick vidare. När man dagen efter i media kunde läsa att Juholt var oanträffbar för media. Min bild som jag delar med flera var att när han såg en kamera så sprang han för att kunna komma med på bild, så oanträffbar något var i görningen.

          Så står jag på Flanaden i Oskarshamn och han kliver upp på scenen och jag är orolig för att det inte ska bli värdigt men än en gång så överraskar han mig. Det är en stark avgång som inte lämnar en ända oberörd. Jag är tagen. Vad händer nu och så möter blicken mig och jag vet inte vad som hänt.

         Så jag skällde på honom för att han skulle sluta med de enkla missarna som motståndare och media snabbt drog nytta av. Men han gav mig hopp. Han pekade på socialdemokratins politiska utmaningar och samtidigt pekade på möjligheter.

           I en idrottshall i Högsby, Håkan vald till partiledare och måste lämna posten som distriktsordförande. Strax innan han ska hålla sitt tal smiter jag fram och sätter mig bredvid honom. Mest för att han sitter vid ett uttag och datorn behöver mat han skrattar och det journalistiska i honom ser på mig och mina försök att vara först med att rapportera. Peter Akinder på Östran brukar stämma av vad jag publicerat då han ligger en dag efter. Men så tar han pennan och kladdar på ett litet papper och säger till mig att TV är på plats så han måste justera lite och ler…

        Så jag gick ut genom dörrarna på Flanaden och kände mig ensam. Undrade hur Håkan mådde och vad han tog vägen. Jag gick emot bilen och lite snö föll ner. Inte så att det blev vitt bara blött. Jag var ensam på väg genom Oskarshamn. Så i bilen gick tankarna och frågan om jag hade gjort fel kom över mig och skulle jag sluta. Men så på med P1 och flera partikamrater delade mina tankar och jag var inte så ensam längre.  Så kom Presskonferensen med Carin Jämtin och tankarna bytes för ett ögonblick med tanke på framtiden. Vad händer nu? Vilka konsekvenser får det att Juholt klivit av? De som drev avgången tänkte de på morgondagen? Men så kom vardagen igen och snabbt in för att hjälpa till på den lokala teatern. Det blev slänga sopor och hustrun förbjöd mig att träffa folk för då hade vi aldrig kommit hem.

         Nu pågår arbetet med att ta fram en ny ledare och frågan är hur det ska gå till och om det ska göras kort eller långt om den ska sitta ett år eller många år. Men hur läker Oskarshamn och medlemmarna i Kalmar län som Håkan var så viktig för. Kommer de kunna gå vidare och lämna bitterheten? Att vi är ledsna under ett tag är ok men det måste finnas en gräns. Vi har ett parti att leda tillsammans och snart ett land att utveckla.

        Jag hoppas att Håkan Juholt nu som ordförande i programkommissionen får tid att vara just ordförande och resa runt o landet och samtalar med medlemmar skriver artiklar och tillsammans med de övriga medlemmarna skriver ett program för framtiden. 

Media: Håkan egna ord i Östran, Ab, Ab2, SvD, DN, Exp, SVT.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,
blog comments powered by Disqus