Johan Olofsson skriver "Man hade kunnat önska en återupptagen diskussion om för- och nackdelar med välfärd organiserad av kooperativ och andra organisationer. Att vara kund hos en multinationell utbildningskoncern är en helt annan sak än att vara medlem i ett skolkooperativ.
...liksom för- och nackdelar med sjuk- och arbetslöshetsförsäkring organiserad genom folkrörelsedrivna kassor istället för av staten.
Man kan tycka att det vore bättre om de försäkrade själva hade ett direkt inflytande över sådana här försäkringssystem, och kände samhörighet med dem, istället för att riksdagen ska ha det ansvaret."
Det är mycket relevanta frågor som ställs och som också leder oss framåt men med historien som grund. För det gick fel på vägen är vi nog många som är ense om. Att staten blev för stark på den enskildes bekostnad. Svaret på detta har blivit en massiv privatiseringsiver utan kontroll. Att ersätta folkets direkta inflytande med valfrihet och låta det vara samma. Att föra över verksamheter från ett statligt/kommunalt monopol, som ändå har en folkligt styre (om än inte så nära), till direktörer med bolagsstyrelser att ställa sig till svars för. Inflytande och känna samhörighet är inte samma sak som att prata inflytande som kund på en marknad där man väljer med fötterna...
Så ska vi vinna tillbaka förtroendet bland folket så måste vi också visa på att vi litar på dem och vill ge dem möjligheter att själva vara med och styra sin vardag. Det handlar om att politiken i viss mån ska kliva tillbaka, men inte som borgarna vill för marknaden, utan för den enskildes möjlighet att växa med det offentliga som ett stöd. Att finna vägar där man kan kanalisera sitt engagemang för barnen eller sin sjuka mamma. Jag tror som jag skrev igår att det här också kan finnas möjligheter till nya arbetstillfällen. Att finna nya konstellationer som vi idag inte ser.
Här är politikens utmaning. Personligen så är jag säker på att den sittande regeringen inte kommer kunna finna lösningarna i denna riktning utan kommer stampa handlingsförlamat och komma med lite kortarbete och jobba till 75. Risken med denna idelöshet är att den smiter över på socialdemorkaterna (tecken finns) och den negativa spiralen kommer fortgå...
