20120214

Förklarar årsmötet för öppnat!


Så fastnar blicken vid det inskickade egna orden från ett föreningsmöte i Vimmerby tidning ”Frisksportarklubben Apollo har nyligen haft årsmöte. Det var klubbens 77:e årsmöte som hölls i klubbstugan vid Borstingen. Fortfarande är några som bildade klubben kvar i verksamheten trots sin höga ålder” En talande bild av förenings Sveriges styrka och svaghet…

          Har nu suttit ett år i Kultur och fritidsnämnden och har fått ett annat perspektiv på föreningslivets betydelse för en region, ort, by, gata.  Så på ”Alla hjärtans dag” blir det en kärleksförklaring till förenings/folkrörelse Sverige. en äkta kärlek som växer fram. Men hur mår den egentligen och är bilden att det blivit bättre eller sämre? Svaret är nog, jodå… Gnället om att vi är för få, vi är för gamla, vi har inte tillräckligt med resurser, kommunen stöttar för lite. Dessa påståenden har jag hört länge och pratar jag med mina företrädare så är bilden liknande. Men frågan om det inte är just detta påtagna martyrskap som också är en drivkraft. Att ändå visa att det går och den belöning i tacksamhet som man sedan får.

          För jag kan finna en rädsla i ropet på stat och kommun. Att det ideella försvinner och slukas av det offentliga för vidare befordran till det privata.  Mycket av denna resa kan jag i min egen rörelse. Hur arbetarrörelsen tillsammans med nykterhetsrörelsen byggde folkrörelse Sverige där man stod sida vid sida för sakens bästa och inte överlät åt ”Någon Annan” att lösa vardagens problem.  Ska sägas att allt inte var rosenskimrande då heller och problem säkert fanns, men min bild är att det fanns ett engagemang och förståelse för det gemensamma på att annat sätt. Det var vårt och inte ”inte vet jag”. Denna bild lever nu kvar i våra små samhällen där man fortfarande samlas i byaföreningar (många olika namn må de hava) och samtalar om möteslokalens behov av fönsterrenovering, nästa punkt är hur butiken ska finnas kvar och vem som är ansvarig för midsommarfesten. Allt medan man gräver ner fiber för att bli uppdaterad. Ett arbete i det tysta som om det inte blev gjort sakta skulle kväva stora delar av Sverige.

          Men nu träffar vi alla lokalägande föreningar (bygdegårdar, folkets park och liknande) och det som blir tydligt är balansgången från kommunens sida med hur mycket man ska påverka i ord men också resurser. Visst vill de ha mer men jag kan känna att det går en gräns då lokalen blir kommunal med lokal utförare och då är risken att kommunen snart står där med sin vaktmästare och innan vi vet ordet av så handhas anslagen inte längre av fritidsförvaltningen utan av fastighetsförvaltningen och vi är någon annanstans. En folkrörelse mindre och en större kommunal förvaltning och vips en besparingspotential hoppat upp på bordet.

        Så det är svårt för den andra bilden är den där jag började för om personer varit verksamma i 77 år i en förening så finns en risk att förändringsviljan kan ha stagnerat och att se hur utvecklingen skenat missas. Där finns en roll för kommunen att hjälpa till, utan att styra. Men samtidigt så kanske en del föreningar spelat ut sin roll och nya ska till. Åter igen en utmaning för kommunala tröga system att ut med det gamla, in med det nya…

         Som avslutning så tror jag det finns en utmaning för socialdemokratin att finna lösningarna på framtidens välfärd i det lokala. Att med folkrörelsen som verktyg och föreningar som material fortsätta bygga Sverige starkt. Att anlägga, på nytt, ett underifrån perspektiv på samhällsutvecklingen. Men det är inte samma som att göra som igår utan våga finna de nya formler som ger knuffen.  En väg som jag tror bör utvecklas är kombinationer mellan föreningar, entreprenörskap, forskning och det offentliga. Hitta punkterna som ger utveckling nya idéer och en framåtanda. Här är det också möjligt att de nya arbetstillfällena kommer växa fram. Så målet är enkelt men svårt. Att finna folkrörelse 2.0.

Och härmed så förklarar jag årsmötet för avslutat!


Mer kring folkrörelse2.0 har jag skrivit här, här här, här och här. Sedan vill jag att ni läser Bo Rothstein som skriver hur vänstern kan få tillbaka agendan med historien som lärare.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,