Håkan Juholt frågade mig om jag sågs som en Vimmerbybo eller
Stockholmare. Jag såg lite frågande på honom... Jag hade ju bott i Vimmerby 16
år… och nu på mitt nittonde… Men idag kom svaret.
-Din fjollåtta. I Vimmerby gör så vi så här stick till
Stockholm…
Allt för att jag i min nya strid mot hundägare utan kontroll
över sina lösa hundar. Blir irriterad och undrar var de har sin kärlek till
sitt djur när de får springa fritt och inte ens bryr sig om folk kommer. Igår
så skällde jag ut en tant sedan hunden hennes sprungit emot mig utan att hon
gjorde en notis om att ta hunden till sig. På frågan om vad hon hade tyckt om jag
varit rädd och sparkat hunden svara hon att jag inte är medmänsklig. Men när
hon hävdar likt mannen idag sin frihet så begränsar den många andras. Vi
reduceras till fjollåttor och att inte vara mänsklig.
Visst är jag irriterad när jag sitter i min fåtölj. Dels är
det frågan kring individens frihet och var den gränsen går. Hundägaren blir en
symbol för övertrampet. Att tydligt markera att min frihet inte är något värd i
förhållande till hans och hans hund. När den enskildes frihet slår undan den
andres frihet och trygghet. För mig så är då den totala friheten minskad. För
det leder till ett kallare samhälle och i slutändan så kommer även den starke
behöva den svages stötting, men om den svage inte finns där så minskar den
starkes trygghet och med det också dennes frihet. För mig är sambandet frihet
och trygghet starkt.
Men den andra delen som jag blir irriterad på och det är
kanske dumt av mig men ändå. Detta med att inte bli en del av samhället utan
att alltid vara någon annan. Jag har skrivit om detta tidigare. Om hur jag inte
är Stockholmare längre och inte Vimmerbybo. Ett liv emellan. Jag har lämnat ett
ställe och flyttat till ett annat men inte mentalt insläppt. Ser jag Ett
mentalt Chinatown i Vimmerby men med Stockholmare, eller andra inflyttade. En
grund om att de som sedan generationer vilja sig veta bättre än andra. Att
skrika på inflyttning för att klara välfärden, men inte acceptera oss när vi
väll kommer och vill orten väl. Inget specifikt för Vimmerby utan landsortens
infödda problem. Men frågan är om det kan lösas? Jag vet att en fjollåtta vän
till mig blev årets Vimmerbybo men frågan är om det var ledningen som tyckte så
eller om det var de enskilda? Ok hon har ett par års försprång och hennes man
driver jordbruk och hon är centerpartist… Ett par öppnande nycklar som jag inte
klarar. Frågan är om könet kan spela in också? Att en kvinna importeras av
mannen från bygden? Är ute på hal is och har inga belägg men slänger upp frågan…
Men som den mogna mannen omoget sa ”du är en fjollåtta”
och
med det så gav han mig input till denna lördagskrönika