 |
| Ta bussen till den andra klassen hjälper inte |
Med en ökat arbetslöshet allt fler i utanförskap och en
fattigdom som blir allt mer synlig. Klyftorna i samhället syns mer och de
fattiga med den utsträckta handen när du går förbi, allt medan bilar i
miljonklassen tutar på andra sidan för att snabbt ta sig fram…
Det är ett annat Sverige som tar form ett Sverige som vi nog
inte vill ha. Ett samhälle där avstånden växer och en gryende vi och dom blir
allt mer tydligt. Media ser det och är snabbt framme och gör business av det
hela. Allt från Solsidan till den Hemlige miljonären. Butiker säljer kitschigt på klass.
Uteliggarlakan på den förnäma butiken. Politiska fraktioner vill odla detta och
klassresor arrangeras. Det klassiska konflikterna kommer till ytan och allt kan
synas tillbaka till politiken, eller ska vi säga den obefintliga politiken på
dessa områden. Ingen som klarar arbetslösheten, utanförskapet och de ökade
klyftorna. Från att politiken kunde inge hopp om en bättre morgondag till att
det går åt helvete och det med besked…
Men driver regeringen en politik för att bygga samman
samhället igen eller fortsätter de på den utslagna vägen. Med avdrag för
välgörenhet ser vi en amerikansk stil växa fram där de rika kan köpa sig fria
och dessutom dra av det på skatten istället för att med skatten omfördela och
utjämna så att allt fler kan vara med i utformningen av samhället. Hur rika lyfts fram som lyckliga människor och vi andr aär mer eller mindre misslyckade. Lyckan mäts i kronor och Euro. Ett ökat
inslag av våld som gör att isoleringen ökar och murar byggs. Högern skriker på
polis och straff. Vi ser det i Vimmerby hur den arbetslöse bilburna ungdomen
som vänt på dygnet och nöter gummi hela nätterna till folkets ilska. Det
moderata kommunalrådet skriker inte på arbete till de unga utan att polisen ska
gripa dem… Bilden blir tydlig på hur vi ser på samhället, politikens och
välfärdens roll.
För mig är det en avgörande skillnad om jag måste förhålla
mig till de rikas välgörenhet eller våra gemensamma lösningar för dem som
behöver stöd. Vi är alla beroende av varandra för att klara oss och utvecklas. Det
är det som byggt Sverige till ett av de ledande länderna i världen från ett
fattigt land med stora klyftor till ett sammanhållet land som legat i fronten
både gällande teknisk utveckling och social. Men sakta så glider det ifrån oss.
Det är medvetet från den styrande politiken. Borgerlighetens syn på skatten som
ett verktyg att kunna utveckla, hålla samman och styrredskap finns inte. Bara
tron på att om de som har får mer så spiller de även ner på de som inte har.
För att öka incitamentet så får de även avdrag på gåvan…
Men vad är det som ska göras? Vi behöver en skola som ser
alla och utvecklar alla. Inte en skola som påbörjar segregationen. Vi behöver
en politik för arbete och som ger de som står utanför arbetsmarknaden möjlighet
att komma in. Inte med piskor i form av fattigdom utan med morot om mer kunskap
och erfarenheter. Vi måste finna möjligheterna till att företagen ska
utvecklas. Inte servera billigare hamburgare (även om jag gillar billigare mat
på krogen så tror jag inte det är rätt prioritering för jobben nu) utan satsningar
på infrastruktur, kommunikationer. Se till att arbetskraften har den kompetens
som behövs för att utveckla och behålla arbetstillfällen…
Så klassresor, TV-program och lakan på NK är symtom på en
felaktig politik. En politik som driver samhället isär istället för ihop. En politik
som föder ”vi och dom” istället för ”vi tillsammans”.
För politiken har makt oavsett vad som sägs för även ickepolitik är politik...
Några andra perspektiv på det hela kan ni få av Thomas Böhlmark, Peter Johansson och Peter Andersson.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Söndagskrönika, krönika, politik, samhälle, klassamhälle,
