20120225

Tankarna från Uganda


Så blir det en megaposting från resan till Mukono, Uganda. Orkar inte dela den på flera och en är skriven på plats med stavfel och syftningsfel på köpet. En råtext tagen direkt ur ett mörkt hotellrum som oftast 

2012-02-17
Sakta så känner vi hur värmen smyger på när vi mellanlandar i Qatar. En flygplats som satsar på lyx bilar och guld. Kan säga att mellanlandningen mitt i natten störde rytmen och det gjorde sig påmint vid lunch. Trött behövs bara sägas och värmen är varm…

2012-02-18
Så kom den som vi försökt undvika kön. Trafikkaoset. Signumet för huvudstadsregionen i Uganda. Tror det är svårt att finna ord för den. Jämförelse är Stockholmstrafiken rena söndagstrafiken i Vimmerby…

        Men hotellet intaget och samma rum som förra gången… ska jag vara lite petig så har de flyttat sängen och gjort om i badrummet. Duschen är inte lika gömd nu som den var tidigare… Som ni märker så är det lite politik och mycket landa. Vi började efter frukost på ett av hotellen i Entebbe med guidad tur på djurparken ”Entebbe wildlife education center” helt lagom att göra efter många timmar på det berömda arslet.

         En fundering är kring stabiliteten i landet då vår värd skrattar lite gentemot kravallpolisbilen som står i en rondell. Han förkunnar stolt att den var fylld med tårgas. Vad jag förstod så hade det som hände i Libyen nått Uganda och det mullrade lite. Men med tårgas bilar i rondeller skulle upploppet släckas… Vi att de gamla kungasalarna som fanns med på programmet har brunnit. Det finns gamla konflikter som våra världar gör att som står i deras makt att hävda att det var gårdagen… Men samtidigt så pekar de duktigt på de stora klasskillnader som finns och hur de rika bygger område efter område och kåkstäderna vet jag inte vad som händer med. Att det kokar kan jag tro utan att behöva vara en Einstein. Det är en komplicerad maktdelning mellan landets president och de gamla kungarna med sina egna parlament. Torekov kompromissen ligger långt bort. Hur avgörande som den bilden är svår att med det jag vet sia om utan jag gör analyser utifrån mina västerländska ögon, just detta som mångt mycket gjort att många länder i Afrika just befinner sig i den situationen som de nu har med pyrande strider mellan klaner och stammar. En sak som ändå verkar vara säker i denna region, och jag fick bilden även från Kenya, är att religionen inte har en stark roll att spela för detta. Till motsats mot Qatar Airways som kontinuerligt under resan visade riktningen gentemot Mecka.

         Sedan så har de en roll i den övriga samhällsutveckling utifrån Amerikanska pastorer som eldat massan kring homosexualitet. Lagförslaget har försvunnit ett antal gånger och är nu uppe på tapeten igen. Något hyfsat då dödstraffet är borta men ändå inte tillräckligt. Släng skiten i papperskorgen är mitt spontana förslag. När jag senare på kvällen pratar med ungdomar ser de ut som frågetecken när homosexuella får gifta sig och skaffa barn. Det enkla svaret var att det var förbjudet. Längre kände jag inte att jag kunde ställa frågan då vi satt på en formell ”Wellcome dinner”. Känner mig förvånad av svaret då han ändå var impad av vad man kunde göra i Sverige och dessutom förklarade det för en högre tjänsteman på Municipal Council, med iver i rösten för att sedan landa med det enkla det är förbjudet. Men min nyfikenhet är inte stillad utan snarare mer väckt. Jag vill veta om hur homosexuella lever i Uganda. Att talespersoner blir mördade och knäppskallar lägger lagförslag i deras parlament är en sak men hur ser ugandiern på sina homosexuella medborgare? För den unga som jag träffade hade inget fördömande i rösten utan bara ett krasst konstaterande…

        Uganda är ett land som jag inte blir klok på. Jag älskar det men finner ändå en obehagskänsla. Inte en känsla som får mig att kasta in handduken men känna i magen att allt inte står rätt till och jag vet inte var jag har mina vänner. Reformivrare i ena benet och trogna kungen i det andra. Behålla initiativet samtidigt som kineserna bjuds in. De kommer som en gräshoppssvärm och med allt och antingen tar de råvarorna lämnar en väg eller så står en fabrik på plats och allt mervärde hamnar i Kina. Inget kvar utan skalet, vägen. Vi har även sett det i Kalmar

2012-02-19
Så vaknar man upp och krasst konstaterar att strömmen är borta och kaffe till frukost verkar långt borta… Ja till och med frukosten verkar långt borta… Men med Thåström ”Låt det regna” så minns jag gårdagens regn och nattens åska… Kvällens traditionella dans med Mig och Dennis förträngs trots succén. Man kan konstatera att ungdomarna i Uganda har ett helt annat förhållande till sina traditionella danser än vad vi har. Vidare så verkar de vara födda med rytmen i blodet och rätt så lealösa, på ett graciöst sätt.

         Att Uganda är komplicerat men har egen demokrati är tydlig. Klanen är viktig och det finns ett stort antal.  Det är mannens klan som man följer utom gällande kungen som följer modern. Det ska säga att Uganda består av 6 kungariken. Kungen har ingen formell makt utan är mer en symbol och hans parlament får inte ta politisk ställning (Det ska sägas att detta gäller centralregionen Buganda). Men genom att kungen inte få ta mannens klan och man inte får gifta sig med samma klan så går kungamakten runt bland klanerna och alla klaner känner att de är deras kung. En form av demokratisk monarki…

         Så historien är viktig kungen och klanen är bärande delar i samhället. En annan viktig del är religionen som är ständigt närvarande men inte är störande och acceptansen föra varandras tro är stor. Här blandas kristendomen med islam. I vårt samarbete så är borgmästaren kristen och den ny pensionerade vice borgmästaren troende muslim. Sedan är arvet efter Idi Amin också närvarande. Vi såg idag hans tortyrkammare som är placerad på det kungliga palatsområdet. Där över 200 000 människor fick sätta livet till bara för en diktatorns höga nöje. Det sades att han var intresserad av att se människor dö och lida… Sicken människa Tur att dagen avslutade med kultur från de 6 olika regionerna i landet…  

2012-02-20
Det är ett fantastiskt engagemang som de unga har i Mukono. Det finns en vältalighet som jag inte mött någon annanstans. Måste säga att det inte finns i Vimmerby och hoppas vi kan skicka fler unga som kan trycka till oss lokala makthavare. En tanke som väcks är att vi måste se till att våra möten med unga blir mer likt våra möten, utifrån att det då blir mer tydligt vad som sägs och lovas. Enkelt uttryckt så har vi att lära av Mukono och fler från Vimmerby borde beredas att resa ner.

          Coca-Cola symbolen för imperialismen… Så var vi på fabriken och de visade sig att det ville vara en tydlig del av lokalsamhället och dricka ficks av både kyrkan och ungdomsråd.   Vi må säga att det var för att tysta, men med arbetstillfällen i en region med stor brist och stora problem med miljön var det intressant att se Coca-Colas etablering. Och att sedan få en minut gammal Cola var förstås en muta som uppskattades. Men allt får mig att fundera på om jag tycket rätt eller om jag med att satt mig på en annan bergstopp ser andra alternativ. Jag är inte klar i tanken men funderar gör jag…
 Kvällen avslutades med det första skolbesöket och det var ett härligt besök. Det finns en iver över kunskap. På ett sätt handlar det om att det vet att det är den enda vägen att ta sig vidare. De som inte finns i skolan lever sitt liv på åkern eller som gatubarn. Ska sägas att under mina resor inte sett så många men det kan också bero på vad våra världar visar upp. De har visat oss kåkstäder men frågan är vilken bild man får genom att snabbt fara igenom med en minibuss. Men åter till skolan. De är gamla slitna och svarta tavlan har sina skavanker.  Åter så slår det mig vilken vältalighet som de unga har. De ställer sig upp och har en tydlig argumentation/fråga som om de var födda retoriker. Allt medan i Sverige så får man dra upp de unga för att engagera sig. Åter så hoppas jag vi kan göra mer av detta utbyte så att fler svenska ungdomar får ta del av just detta.
 
2012-02-21
Dagen då jag skakade rumpa åt Sveriges ambassadör i Uganda…

        På lunchen efter ceremonin så fick vi ett samtal med ambassadör Urban Andersson som var relativt ny på posten endast sedan oktober vilket visade sig att än inte hunnit sätta sig i alla frågor. Med detta så var det en frågvis ambassadör som ledde frågeställande gentemot borgmästaren och kommunchefen. Så en fråga kring hur han såg på de homosexuellas situation fanns det inte plats för…

        Företagsbesök var det sedan och en sak som enkelt kan konstateras är att i Sverige skulle de flesta arbetsplatser vara stängda… Varken fack eller myndigheter skulle lagt några fingrar i kläm. Men när vi ser hur de producerar våra röda rosor som vi sedan delar ut på 1:a maj så kan jag konstatera att vi är en del av det hela. Men en fråga är om vi kommer köpa deras rosor om arbetarna får våra löner och rättigheter? Och vad händer då. Samtalet om att alla ska ha det bra stämmer det med våran livsstil och är vi beredda att förändra vår så de kan komma upp i våran nivå? Jag tror att svaret kommer vara nej utom hos de mest ”troende”. Men ska vi med det låta livet? Självklart inte men vi måste se vad vi kan göra för att stärka jobben men också arbetsmiljön. I Mukono är arbetslösheten 38 procent och det är en utvecklande region som växer så det knakar. Trots det en skyhög arbetslöshet. För mig med lite facklig bakgrund är detta jobbigt och det som göt mest irriterad är att jag vill både äta och ha kakan kvar och i detta fall måste det väljas.

         Men så avslutades kvällen med jag i majestätisk dans för 600 jublande gymnasieungdomar. Allt på Borgmästaren infall… Så börja med att skaka rumpa för svenska ambassadören och avsluta med min skakande rumpa för 600 ungdomar…

2012-02-22
Skolornas dag går vi nu till mötes. Det är intressant att se den laguppställningen som kommer emot en när vi kommer till en skola. Det är något märkvärdigt med oss som kommer. Hela skolan ställer upp från minsta elev till alla lärare. Idag så såg vi en liten skola för en del av den fattiga befolkningen. Den drevs av en kyrka men betalades av staten med kommunen som kontroll instans. Men denna skola lyckades få fram toppen elever. Ett stort problem var att få föräldrarna att förstå vikten av skola då många av dem inte själva gått i en. Det är skolplikt men hur den följs och om det finns sanktioner har jag än inte fått bukt på. En sak som gör intryck på mig oavsett vilken skola som vi besöker är kampen gentemot Aids/HIV som inte trycks undan. Idag en deklamation på rim där knappt tio år gamla betonar vikten av kondom. Det vill säga att i tidig ålder så skolas de in. Vi får sedan vidare till den raka motsatsen en stor (1200elever) skola som drevs privat med avgifter och som fick göra vinst. Det visade sig vara en av de bättre grundskolorna i kommunen. Imponerande var det att se fyra åringar sitta och skriva sitt namn och vilket datum som det var idag.

       Men en sak som jag inte klarar av att ta in. Det liksom bara blir märkligt. När vi anländer till skolan med 1200 elever så kommer en dansgrupp emot oss och tar täten ett annat gäng elever går på rad bakom oss och på balkongerna står 1200 elever och jublar när vi kommer och likt kungen slänger man upp handen och vinkar och möts av jubel. En märklig känsla. Men som sagt jag vet inte hur jag ska tackla det…

       På lunchen så talade jag med en ungdom som var med i projektet kring hur hans vardag såg ut. Han studerande till jurist, arbetade samtidigt, var engagerad i ungdomsrådet höll på att starta upp ett företag, sjöng på bröllop och aktiv i ungdomsrådets gemensamma företag. Nyss flyttat hemifrån. Det gav en perspektiv. Våra unga som tycker det är jobbigt att vara med i Ungdomsrådet…

       Företaget som de startat är enligt den kooperativa modellen. När de fått ett arbete (De hyr ut tält och göra arrangemang) så stannar 50 procent i företaget och 40 procent till de som deltagit och resterande tio delas av övriga medlemmar i företaget. Sammantaget är de 15 medlemmar. Allt inspirerat hur vi arbetar med Ung företagsamhet i Sverige. Det som är spännande är att kommunen gick in med ett startkapital på 3 miljoner Uganda shilling.

        Jag har varit på två Rotary möten… Det första hade temat när jazzen kom till kyrkan och kvällens kring mathushållningen i Uganda… Så kom inte och säg att Rotary inte är spännande… Men kvällens föreläsning med följande diskussion där vi svenskar inte fanns var mycket intressant att lyssna på. Det blev en bild av ett Sverige. Problemen med de unga som lämnar landsbygden och de gamla som blir kvar med minskad ork och samtidigt en ökad försörjningsbörda då de även behöver skapa ett överskott att sälja till stadens invånare. Här kom svaren handla om allt från familjeplanering till GMO. Man kan säga att vi är mer lika än olika möjligen att vi lever ett par årtionden från varandra på vissa områden.

2012-02-23
Idag så sätter jag vid datorn på morgon kvisten för att ta mig ut som turist och än en gång få se Nilens källa. Det ska finnas fler som gör anspråk på att vara den rätta källan men jag nöjer mig med denna.

        Denna fantastiska upplevelse som till delar blivit förstörd. Plötsligt på ön där Nilens källa var, gränsen mellan Victoriasjön och Nilen. Där var nu inte en öde ö utan disco musiken trummande ut och tingeltangel blandades med öl servering… Känslan av att vara på ett unikt ställe och få känna sig som en äventyrare var helt borta och man var en turist i mängden. Det allra farligaste med ett besöksmål. Att förlora sitt unikum.

          Nu hemkommen efter avskedsmiddag i borgmästarens trädgård med hela den politiska- och tjänstemannaledningen. Träffade en kinesisk investerare som inte visste var Sverige låg eller vad EU var, men kände till Danmark av för mig okänd anledning. Tyvärr var hans engelska i det närmaste obegriplig vilket gjorde i allt surr att det var svårt att få fram något kring kinesernas tankar om Afrika. Kvällen avslutades med samtal kring de äldres och individerna med funktionsnedsättnings problematik. Det visade sig att de arbetade kring entreprenörskap när det gällde hjälpmedel. Tyvärr så var bristen stor så att det var svårt.  Nu packas väskan och hemresan närmar sig och uppkopplingen till nätet är snart nära.

2012-02-24
Det är hemresa och det packs och allt ska med. Gåvor, frukt och presenter till de som förhoppningsvis väntar på mig Som vanligt så var det en sista sekund som vi kom fram till planet och den klassiska uppdelningen av bananer tog vid och på planet.

2012-02-25 
Hemma… Kommer säkert med en längre reflektion kring de tankar som kommer mogna fram.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati,ungdomar, entreprenörskap, Mukono, Uganda, Homosexuella, klimat,