Visst är inte politiken ett arbete. Det är ett uppdrag som du i grunden får tack vara folkets röst. Att sitta i riksdag eller kommunfullmäktige är ett förtroendeuppdrag som du fått tack vare väljarnas röster på dig. Tack vare att dina partimedlemmar haft förtroendet att sätta dig på valbar plats på en lista. Du kommer vara borta från ditt arbete under ett par mandatperioder. Men du kommer inte vara där till ålderspensionen börjar betalas ut. Så om du väljer att söka väljarnas förtroende så ta tag i frågan vad du ska göra efter att väljarna eller dina partikamrater slutat att ge dig uppdragen. För den dagen kommer.
Så när vi nu tar del av hur mycket som betalas ut till de som lämnat sitt uppdrag antingen frivilligt eller som inte fått sitt parti eller väljares förtroende är skrämmande. Att man under en tid behöver ställa om är självklart och vem vet kanske en jobbcoach vore bättre investerade pengar för samhället. Kanske parollen ska vara en coach till varje slutat ledamot...
Det är inte konstigt att medborgarna som tvingas bli utan ersättning för att de är arbetslösa eller sjuka medan fullt friska från det övre delen av samhället ursäktar sig med att man inte klarar sig utan höga ersättningar och att man är förbrukad. Skitsnack är det enda som jag har att säga. Man måste under tiden begripa att en dag så kommer man kliva av och inte släppa den värld som man lämnade. För visst kan det lätt bli en bubbla i riksdagshuset men den blir vad man gör det till...
Bloggat: Johan Westerholm på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om riksdagen, politiker, arbetslinjen, jobben, förtroendeuppdrag,
