| Marxist | Anarkist | Socialist | Liberal | Konservativ | Monarkist | Fascist |
| LÄNGST TILL VÄNSTER | LÄNGST TILL HÖGER | |||||
Det pågår en debatt kring vänster-höger perspektivet i
svensk politik. Frågan är om den tillför något eller om det bara är en
pseudodebatt som för i de intellektuella kretsarna och används som slagträ av
statsministern när frågorna börjar bli obehagliga.
Men utifrån var man befann sig i det franska parlamentet, kring
den franska revolutionen (De radikala som ville förändra samhället mot större jämlikhet, under franska revolutionens inledningsfas var detta liberalerna och anhängarna av konstitutionell monarki, satt till vänster, medan de som ville bevara det gamla systemet satt till höger.), och om man där var
för en utveckling eller emot så kom begreppet höger-vänster i politiken. Men är
det relevant i dag eller är det så som Miljöpartiet vill påpeka att det är
andra parametrar?
Ska jag se i mitt eget parti som blir det en konstig debatt
då den franska vänster-skalan pratar om utveckling medan högern var för
bevarandet. Elakt så måste de som kallas höger inom socialdemokratin vara
vänster och tvärtom då många av de som kallas ”höger” ser en utveckling och
vill finna nya vägar medan den traditionella ”vänster” vill värna det gamla,
och det behöver inte alltid vara fel. Men så när man tänker på att förr stod
vänster för en progressiv spännande samhällsutveckling som tog saken i egna
händer skrek inte att det var någon annans ansvar och fel. Men är det så i
debatten nu? Det finns en övertro på staten som garanten för arbetarens
möjligheter och man har tappat tron på den egna rörelsen och egna initiativ för
att utveckla individen. Om vi ser tillbaka till Franska revolutionen och resan
så var dåtidens bevarande kungahuset och idag är det staten (ja kungen finns
idag också men har inget med den politiska realiteten att göra).
Vill hävda att Socialdemokraterna är i en gungfly situation
här som man inte riktigt reder ut. Vänster-höger känns allt mer ointressant och
den falang inom partiet som titulerar sig vänster skriker att vi alla andra är
höger. Men är det inte dags att åter göra samhällsanalysen och utifrån det se
hur vi bekämpar de orättvisor som idag finns. Men en fråga är om Per-Albins
folkhem sågs som vänster? 90-talsprogrammet sågs som värsta höger (Jag skrek
som ung, arg SSU-are) men idag så känns det vänster…
Jag vill hävda att höger-vänster diskussionen fördummar
socialdemokratin och missar ett samtal som leder oss framåt och ser till att
samhället blir mer jämställt. För vi använde andra vägar än staten förr och
varför kan vi inte göra det nu.
Så slutsatsen är nog mera konflikten mellan statssocialister
och folkrörelsesocialister. Min personliga resa började i statssocialismen men
för vart år som gått närmat sig folkrörelsen. En resa som innebär att vi på ett
sätt går tillbaka men på nytt sätt. Att åter ge makten till folket och minska
statens ansvar. Inte en nyliberal syn utan att vi tillsammans organiserar oss och
tar personligt ansvar för kollektivet. Att vi känner oss som en i gruppen och
med det blir solidarisk och lämnar egot och tron på att någon annan ska fixa
allt. Att förstå att det inte är någon annans ansvar ens sitt eget. Att ens
eget agerande påverkar utvecklingen. Om det är höger eller vänster skiter jag i
utan tror att vi måste mer eller mindre den vägen vandra.
Att överlåta åt andra
att forma våra liv och val är inte framtiden utan dåtiden
och med vänster eller
hur var det höger?...
Media: Ab, Ab2, Ab3, Sydöstran 1, 2, Folket, Värmlands folkblad, Östran, Gotlands folkblad, Dala-demokraten, Norrländska socialdemokraten, Arbetarbladet,Folkbladet, Dagbladet, Västerbottens folkblad, Ab, SR, SvD 1, 2,GP, DN 1, 2, DN3,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, socialismen, Socialdemokraterna, socialdemokratin, Nystart, folkrörelse, 
