Jag är en sossevänster men inte en statssocialist. Jag har varit, men nu suktar jag efter folkrörelsen igen och ger upp staten precis som socialdemokraterna gjorde i början på förra seklet.
Sittande på en terass i Halmstad smuttande på en Jäger och mår bra så läser jag Peter Wolodarski och finner att jag instämmer. Borde bli rädd och grubbla på vad jag noterar men med ålderns (gud vad gammal man låter) rätt att han har ett antal poäng i det som skrivs. Det är inte högern eller vänstern i socialdemokratin som varit framgångsrik utan den berömda medelvägen i mitten som lett landet till framgångar och med det partiet. En stark stat har aldrig varit ett självändamål för den socialdemokratiska ideologiin utan blivit en verkan av den förda politiken. Inte för att de givit individen mer frihet utan bytt den från kapitalistens till statens kontroll. Visst kan vi hävda staten som demokratisk garant men det spelar inte individen en roll som känner sig övervakad av den ena eller den andra... För mig landar det i folkörelsen eller som man nu försöker modernaisera orden, det civila samhället. Det är där som vi ska bygga vidare på och det är där som framtidens näringsliv kommer få sin nnäring.
Ursäkta men nu mste jag undehålla en stor schäffer som vill ha min uppmärksamhe och under tiden så kan nu tänka till på vad som egentligen är socialdemokrati....
Media: Ab,
Mer på NetRoots
för progressiva bloggare ochPolitometern med en samling med politiska
bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna,
politik, samhälle,
