Nya Högbergs Tankar

Jag håller på att byta sida och ni kan läsa mera på Högbergs Tankar som kommer bli sidan där jag bloggar, tänker och presenterar Högbergs Tankar HB. Ni kan också se inläggen i högerspalten!

Innehållet kommer mera vara av vardagliga reflektioner från en medborgare blandat med politiska analyser och tyckande. Det lovas mer video och kultur. Hopppas ni följer mig över från denna sida. Kommer under en övergång innan all teknik fungerar dubbla lite.

20120528

Kravet


Åter efter ett morgonsamtal med JohanWesterholm kommer tankarna. En bild som framkommer är just detta med att vara socialdemokrat. Vad är det? Är det lika med partibok eller att man delar en ide om hur världen ska formas?

          I brytandet, grubblandet kring ens politiska tillhörighet så blir tankarna om ens partitillhörighet också uppe till rannsakning. Jag blir allt mer övertygad Socialdemokrat, men sedan är det frågan om partiet? Återkopplar till det som Jonas Morian sa på Nätrot12 om att kunna vara Socialdemokrat utan att vara partist. Jag fick mothugg på det då men ger mig inte och ser det som en fördel att fler vågar komma ut med att man delar de socialdemokratiska värderingarna och synen på samhällets utveckling. För ju fler som samtalar och bryter de socialdemokratiska idéerna kommer gynna partiet med att det spiller av både i form av nya röster och medlemmar.

          Det finns en ide om att man bara kan diskutera socialdemokratin inom det socialdemokratiska partiet och det är nog en av de delar som gör att vi tappar mark. Vi vet att en stor del av svenska folket delar våra värderingar. Vi vet det så väl att till och med Moderaterna börjar använda våra värderingar i sin retorik som lett till två valsegrar.

          Men problemställningen stannar inte vid det socialdemokratiska partiet utan speglar över på LO och tanken om det där med arbetare. Åter så finns det en tydlig bild av arbetaren. Försökte spegla det i min postning kring LO som jag gjorde i helgen. Frågan är hur LO ska hantera politiken när deras medlemskår är en brokig samling medlemmar från allehanda partier (erkänner att jag börjar omvärdera min syn på facklig-politisk samverkan). Men en sak är säker med det facklig-politiska samarbetet att det inte är lika enkelt som det var för ett antal år sedan. Vi vet att det är en knapp majoritet av LO-förbundens medlemmar som röstar på Socialdemokraterna. Vidare så är det i den växande tjänstemannagruppen som Socialdemokraterna måste söka stöd om man ska kunna vinna val. Det är i sig själv inget nytt utan har varit partiets styrka och också givit plattformen att kunna göra reformer för de som står längst ner på samhällets trappa. Per-Albin Hansson medvetna Folkhemmet var just detta att bygga en tanke om samhället som rymde en stor majoritet och inte lämnade någon utanför. 
"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade"
Men det var inte ett kravlöst samhälle utan det ställdes krav på de som gjorde anspråk på att delta. Ibland blir bilden att vi tappat just detta med krav och det nu allt mer blir att staten bara ska ge. Här finns en av förklaringarna till att de borgerliga partierna gått framåt. Även om de nu tappar så har det vunnit två val där en av anledningarna är att man fångat medelklassen och principen att inget kan vara kravlöst. Även om en borgerlig regering och en Socialdemokratisk inte kommer ställa samma krav så finns de där historiskt.

          Så Stefan Löfven är inne på dessa banor och en del plakatsossar vänder sig emot det och har glömt sin historia. Ibland så växer en bild fram av mitt parti som jag inte känner igen. En bild av historien som jag inte känner igen. Min bild är just detta med att vi har ställt motkrav på de som söker samhällets stöd. Vi vet att det inte finns några gratisluncher och att det alltid är någon som måste betala. Att staten inte är någon annan än just du och jag.

          Kraven som bör ställas är allt från att sluta röka, gå ner i vikt vid sjukdom och operation (självklart kan det finnas medicinska skäl för andra beslut). Att aktivt deltaga i rehabilitering till att utbilda sig så att man blir attraktiv för arbetsmarknaden om man söker bidrag från staten. Vidare så finns kravet på att flytta till arbeten (inom rim och reson). Att sitta stilla och bara vänta på statens service kan det inte vara tal om. Det är i grunden en solidaritetstanke som råder att inte utnyttja systemet för det är din granne och släkt som bekostar det.  Att återfå förståelsen för att staten är du och jag och ingen som man snor pengar av.

         Jag började kring att vara Socialdemokrat utan att vara medlem i det Socialdemokratiska partiet och jag slutar där. Det måste bli ett krav att låta folk få tänka socialdemokratiskt utan att kopplas till ett parti och så slutar jag där.

Läsvärt om miljöpolitiken idag på DNdebatt av Per Ankersjö, Mer läsning i området Ab,
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,



blog comments powered by Disqus